Resklara!

Så var det dags. Ännu ett år har visslat iväg även om det kändes segt och bedrövligt ett tag i vintras. Plötsligt står bilen packad till bristningsgränsen igen. Och gör sig redo för långkörning.
Huset är städat och katten har fått det ombonat. Hon får stanna hemma med daglig tillsyn av goda vänner och grannar.
Tog en sväng förbi stan och plockade ut lite evrosar ur automaten. Ovant med de där slantarna igen. Kan öva lite på resan. Handla lite taxfritt och vänja sig vid hanteringen av en nolla mindre. Parfymförrådet sinar och en god whisky ska jag ha med mig också.
Så vi är liksom alldeles klara. I gryningen sitter tre trötta och förväntansfulla typer i bilen och börjar färden mot huvudstaden.
Anländer, det gör vi i sena, ljusa natten sedan. Resan är lång. Men brukar sällan kännas tråkig. Bara den där sista halvtimmen av båtresan. När vi redan sitter i bilen, fortfarande på bildäck, otåliga som vårystra kalvar framför ladugårdsdörren. Innan den äntligen öppnas och vi kan brumma förbi slottet och sätta fart norrut.
Lika otåliga och rastlösa sitter vi några timmar senare när vi passerar den där kaffestugan och har bara alldeles lite kvar av bilresan innan vi kan tumla ut i havslukten. Lyckliga, trötta och äntligen framme.
Det brukar ta en så där nitton timmar. Från dörr till dörr.
Det är semester ännu en gång!

 

Blommande jordgubbar och söta rosor

Delar av mig vill stanna hemma.
Det är den lata delen i mig som helst bara skulle vilja dra upp fötterna under sig och slappa istället för att packa.
Och så är det blomsterälskaren i mig som vill vara hemma och lukta på blommorna.
Precis nu när klängrosen har mer knoppar än någonsin. När alla mina rosor står i feta knoppar som kommer att slå ut först när jag åkt.
Precis nu när jordgubbslandet kommer med löften om söta goda gubbar. Att gå ut barfota i daggvått gräs och plocka jordgubbar till frukost, kommer jag inte att göra i år heller. Jag kommer att missa både rosor och jordgubbar. Så är det.
Jag kommer ändå med glädje att rycka med mig bägge dessa delar av mig och kliva in i bilen utan jordgubbar och rosor i lördagsgryningen. För mest vill jag ju åka.
Kanske blommar rosorna länge. Kanske finns det någon liten jordgubbe kvar. Kanske.

 

Boktok

Efter en del funderande, vridande och vändande är semesterböckerna utvalda. Ännu inte nerpackade så de finns tid för eftertanke.
Det är en härlig syssla. Att välja ut böckerna som ska göra en sällskap under lata dagar i solen, långa bilresor och sena nätter i den ljusa sommarnatten i en rätt så obekväm säng i stugan. Och själva båtresan.
På en lång båtresa mellan grannländerna hinner man läsa en del. Alltså måste den boken väljas med omsorg. För att inte riskera att sitta fast med en bok jag ogillar och därmed vara utan läsning. Vilket skulle vara närmast en katastrof.
Vi har åkt denna båt otaliga gånger. Äventyr utanför hytten roar mig föga nuförtiden. Det blir en runda i början av resan för att kolla shoppingläget. Sedan hålls jag i hytten tills tonårsdottern snudd på tråkas ihjäl. Då följer jag med henne på en tur för att lukta på lite parfymer. Äta måste man också. Och i staden mittemellan måste man sitta ute på däck och beskåda de stora båtarnas dans i hamnen.
Annars är det hytten som gäller. Och då läser jag.
Därför har jag i år valt ett tjockt och säkert kort. Charlotte Brontës Jane Eyre. Den kommer att ta mig genom många långa timmar.
Herrar Gardell, Pamuk, Mankell och Flygt finns också i packningen.
Det är en ren slump att min bokpackning är så manlig! Förutom Brontë (som faktiskt debuterade under en manlig pseudonym) finns bara Anna Gevalda som kan öka på den kvinnliga procenten.
Jag tror jag är välpackad. Om inte besöker jag den lokala bokhandeln för påfyllning. Eller … jag kommer att besöka den lokala bokhandeln i vilket fall och jag kommer inte att komma ut tomhänt.
So be it!

 

Postat!

 

Bibblabesök

När eftermiddagens häftiga hagelskur och åskväder avtog fick jag med den sommarlovsLediga Dottern till bibblan. Inget passar väl bättre en regning sommardag?
Vi var ute efter semesterlitteratur. För min del hörböcker, eftersom det i min egen bokhylla redan finns en snyggt staplad hög olästa böcker som sparats till semestern.
Hörböcker är speciellt lämpliga i solstolen, man slipper hålla i dem och försöka blockera ut solen ur synfältet och man slipper välja mellan läsglasögon eller solglasögon.
Hörböcker är också bra i bilen, på båten, på promenaden och annars när man är allmänt slö.
Det blev en obligatorisk deckare. Min favoritdeckarförfattare Dennis LeHane, Mörker ta min hand.
Det blev också hela Komikers uppväxt serien bara för att Jonas Gardell läser dem själv. Ser speciellt fram emot den upplevelsen.
Letade också efter Låt den rätte komma in fast jag nyligen läst den. Bara för att jag hört att det ska vara en sådan bra uppläsning och för att jag tror att familjen kommer att uppskatta den under alla våra biltimmar. Den var redan utlånad men skulle komma tillbaka innan vi åker så jag beställde.
Det verkar alltså som att den litterära packningen är under kontroll.

 

Drömmar i en glasbordsvärld

Himlen speglar sig i mitt glasbord. Min glasbordshimmel är somrigt blå med bara en liten ulligt vit molntuss. Päronträdets grenar vajar mot det blå. Får mig att drömma mig bort i en somrig glasbordsvärld.
Där jorgubbarna snart mognar och och gräset är grönt. Där man vill lägga sig under päronträdet och titta in i det blå och drömma om semestern.
Den riktiga himlen, den utanför mitt fönster, den är inte längre så blå. Det är bara den lilla fliken som speglar sig i mitt glasbord.
Annars ligger det tunga, djupt grå regnmoln och skyler det blå. Täpper snart för hela solen. Får mig att vilja dra täcket över huvudet för att slippa ännu en dag av regn.
Kommer inte undan. Idag heller. Det är inte längre någon torka.
Jag suckar mig bort från glasbordsvärldens söta jordgubbar och stoppar ner paraplyet i handväskan.

 

Klar!

Stort känns det.
Att det är klart nu. Alla dessa timmars arbete. Verkligen klart.
Och jag känner mig nöjd.
Mina två eminenta läsare har gjort sitt. Och lämnar mig tårögd över fin respons.
Jag har nu rättat mina slarvfel i hela texten. Letat upp borttappade ord, putsat upp taggiga meningar och rättat till stavningen där ivern farit fram för hastigt.
Då gäller det nu bara två saker. Eller tre. Eller fyra.
Hela rasket ska skrivas ut. Stoppas i kuvert, adresseras och postas.
Det sistnämda är det läskiga. Jag har bestämt att det måste ske senast på onsdag. För att jaga på mig själv.
Sedan följer lång och otålig väntan. Lång och otålig väntan.

Och under tiden ska jag ta en liten paus innan hjärnan går igång med ett nytt projekt. Det finns ett par tankar redan … som irrar runt och vill prövas. Få se hur länge jag kan hålla mig.
Fingrarna känner sig liksom överflödiga, utan att få ila hungrigt över tangenterna.

 

Kyrkliga tårar

Jag tycks bli allt blödigare med åren. Sitter och lipar för minsta lilla känsloyttring på teve. Värst är det när jag är i kyrkan. Av någon anledning.
Såna fantastiska saker som bröllop, dop, konfirmationer framkallar mängder med tårar.
Vi var på dop förra lördagen. Jag grät. När den lille gossen fick sitt vatten på huvudet. När prästen visade upp det lilla underverket. När solosångstjejen klämde i med Älska mig för den jag är. Så grät jag.
Det förra dopet vi var på orsakade mina ymniga tårar att mamman till barnet också kom igång. “Det gick så bra, ända tills jag råkade titta på dig. Då var det färdigt!” sa hon efteråt.
Konfirmationen vi var på nyligen, inte kunde jag låta bli att gråta då heller!
Det är så rörande.
Ögonen tåras, mascaran rinner och Dottern skäms. Men mamma! Vad grinar du för? Och jag kan inte förklara mig. Jag kan bara treva efter näsdukarna i väskan och torka tårarna lagom diskret.

Så var det då skolavslutning.
“Du tänker väl inte gråta i kyrkan?” sa Dottern med den stränga rösten.
“Kan jag inte lova!” sa jag medan jag stoppade ner pappersnäsdukarna i väskan.
Klart jag grät. Den vackraste ungen av alla slutade nian idag och självklart fanns Den Blomstertid med i psalmlistan. Hur ska man kunna hålla tillbaka tårarna då? Då ska man väl vara bra hårdhjärtad?

 

Dålig film!

Ibland glömmer jag filmer jag sett och tror att jag inte sett dem. Först en bit in i filmen börjar jag känna igen mig och inser att jag visst har sett den förr. Det är antagligen de sämsta filmerna man någonsin sett som genast raderas ur minnet för att ge plats för trivsammare filmminnen.

Av den anledningen kom det sig att jag igår hittade mig själv i soffan med Shooter på filmduken för andra gången.
Det är en bedrift nog att se den en gång! Det här inlägget ska förhoppningsvis göra att jag för all evig framtid kommer att minnas att jag redan sett den så att jag slipper slösa mer timmar av mitt liv på den rullen.
Jag kände igen mig så fort inledningen rullade igång. Sedan kom en del rörig intrig som jag hade problem att hänga med i. Förmodligen måste jag ha somnat när jag såg den första gången och jag fick kämpa för att hålla mig vaken filmen igenom denna gång.
Som titeln antyder skjuts det en hel del i denna film. Huvudpersonen är en prickskytt den bästa av bästa. Och han far omkring i diverse cammoförklädnader och skjuter det mesta som rör sig.
Först misslyckas han i ett uppdrag, sedan gömmer han sig som en enstöring, så blir han övertalad att göra ett nytt skjutjobb, blir felaktigt anklagad och sedan börjar den stora Hämden. Och så en lättklädd brud som måste räddas.
Näää. Se nåt bättre. Livet är för kort för att slösa på dålig film eller dålig litteratur!

 

Bildinlägg

        

Fabian njuter av havet!

        

     

Blomsternjutning!