Tandläkarbesök igen.

Jaha. Masade mig upp i ottan för att borsta tänderna och dra till tandläkaren.
Nu skulle roten fyllas. Precis vad man önskar sig av en måndagsmorgon!
Min nya tandläkare är bra. Enda fördelen med allt detta tandtjafs, var att jag lyckades hamstra åt mig en bra tandläkare i det första akutbesöket. En som jag förmodligen aldrig kommit över annars. Henne tänker jag hålla hårt i.
Minns en gång för evigheter sedan när jag och en kompis gick på bilskolan. Vi hade blivit tilldelade bilskolans yngsta och snyggaste lärare. Vi var så nöjda över detta. Vi kan kalla honom Mattias.
Så en dag talade Mattias om att han skulle sluta! What!? Överge oss?!
Innan vi fått lappen dessutom.
Vi smidde planer på hur vi skulle behålla våran Mattias, den ena värre än den andra. Men den slutgiltiga lösningen var att vi skulle kasta oss om hans vader. Och där liggande på mage med ett redigt tag om killens ben skulle han släpa oss in mot bilskolan medan vi bönade och bad honom om att stanna kvar som vår eminente och snygge bilskollärare. Ungefär där spårade ju planerna ur fullständigt. Vi accepterade snällt farbror Benny som kom i Mattias ställe. Och lyckades snart överföra alla positiviteter på farbror Benny i stället. Benny såg lugnt och säkert till att vi belönades med varsitt körkort och han blev vårt allt.
Ungefär som denna tandläkare!
Trots att jag ligger där med munnen full av gremeljer lyckas hon ändå uppfatta mina subtila signaler om att den sörplande sugen håller på att kvälja mig totalt. Dessutom har hon uppfattat mina subtila signaler om dyrbara behandlingar.
Efter väl förrättat värv med dagens rotfyllning beslutar hon raskt att vidare behandling, den dyra kronan, kan vänta! Det är alls ingen panik med den!
Vi avvaktar helt enkelt några månader, tills mitt inbokade undersökningsdatum i mars nästa år.
Jag inbillar mig att plånboken ska vara påfylld tills dess. Och att jag kommer att ha min tandläkare kvar, om jag så ska släpa efter henne genom folktandvårdskorridoren, krampaktigt hållande hennes byxben.
När bedövningen släppt kanske jag kommer att se nyktrare på situationen …

 

Farsdag!

Och det är inget snack … Min pappa är bäst!
Så grattis pappa

 

Vilodag

Jag har vilodag idag. Och jag helgar den.

Otroligt skönt efter en intensiv vecka. Och mitt i detta November. Tände ett par ljus i morse när jag klev upp och sedan har jag suttit i mina myskläder på samma fläck i flera timmar. Bara trivts runt på en massa bloggar.
Lyssnar på Amanda Jenssens nya cd som gått varm här sedan vi köpte den i veckan. Otroligt bra är den. Beroendeframkallande.
Snart kommer Maken hem från jobbet. Han har tagit sig en halv vilodag idag, välbehövligt för honom också.

Det finns en del att göra på listan också:

• Nya löv har strösslats ut på gräsmattan. (Nu verkar träden snart ha slut på löv och jag har gott om dem i gräsmattenivå.)
• Lite matvaror måste bäras hem. (Alltid lika upplyftande en fredag … not!)
• Och lite fix inför spontana övernattningsgäster som anländer framåt eftermiddagen.(Bastun ska göras användarvänligare och en säng eller två ska trollas fram.)
• Lite förberedelser inför morgondagens besök på annan ort. (Nattgästerna har en tidig start inplanerad. Vi likaså, vi drar en bit inåt landet för ett trivsamt besök. Återkommer till hemmet i sena kvällen.
• Farsdag. Någon ivrig pappa här i huset påminde om högtiden i går. (Vad tusan ska vi hitta på nu Dottern? Har du några idéer?)

Kanske är det nu dags att smyga ur myskläderna och fånga dagen. Fast jag vill inte. Inte riktigt än.

 

Snö, bara lite snö.

Idag kom den där allra första snön. Inte så att den stannade. Mer bara ställde till förtret, kladdade igen bilrutan och blötte ner gjorde den.
Snart förvandlades snön istället till regn och allt blev ännu blötare. Hela dagen har varit så där grå som en dag bara kan bli i november. Nu har ett stabbigt och ogenomträngligt mörker tagit över. Det gör inte så mycket, det finns ljus.
Mussekatten ogillar skarpt detta väder. Verkar anse att jag på något vis är ansvarig.
Rastlös drar han omkring i huset, som en tonåring utan tillgång till Internet. Tassen sveper till något litet som rullar en bit och så var det lilla roliga över och han sitter vid fönstret och suckar igen.
November tjusar inte alla lika mycket. Men november kan ha sina ljusa stunder! I alla fall för mig.

Dottern bidrog med lite extra glädje i går kväll och förärade mor en liten ask. En liten brun ask med guldigt snöre omkring och ett doftande innehåll.

Ask med snöre.

Öppen ask med godsaker i!

 

Det där med bilar.

Bilen har varit tjafsig en tid. Liksom trilsk och trög. Inte alls kul. Lite svårstartad, med fräckheten att lägga av när man väl kommit igång. Dyrt, är det första man känner när förskräckelsen släppt. Dyrt och drygt och varihelvetesitterfelet! Och så tar man till kraftuttryck och skrämmer igång biljäveln.
Maken är den som måste lösa problemet. Jag kan inte bidra med mycket i det fallet. Det blev en felsökningshelg. Bilen analyserades i typ datortomografi och ett tänkbart fel pekades ut.
Idag åkte jag med min lätt defekta bil till märkesverkstaden. Där hämtade jag och betalade för av Maken beställd bildel. Impulsgivaren var en liten rackare i silverpåse. Inte så fasligt dyr heller. En tusenlapp fick jag lämna ifrån mig men det är lindrigt i bilsammanhang. Tyckte bilen gick bättre redan, bara av att ha den lilla påsen i framsätet. Snacka om valuta för pengarna!
Maken vände och vred den lilla tingesten och suckade tungt. Teatraliskt tungt och jag fattade att det skulle bli svårt. Så jag undvek alla typer av goda råd. Gick bara ut i köket och lagade mat medan han körde in bilen i garaget. (här tänker den uppmärksamme läsaren att; aha! Garaget är fortfarande, efter sommarens storstädning i inkörbart skick! Jajjamen! Golvet är fortfarande fritt för diverse bilar som behöver fixas.)
Och medan jag stod där intet ont anande och rörde i grytorna fipplade Maken in den nyinköpta impulsgivaren. Den gav rediga impulser till både Make och bil den grejen!
Så innan jag rört klart i min avancerade matlagning … uppvärmd köttfärssås från frysen … satt Impulsen som den skulle och bilen var ute på provtur! Jag hann inte ens börja formulera uppeppande meningar som skulle användas när Maken stormar in i köket, uppjagad och arg för att det inte är så lätt alltid, det här med bilmek.
Jag fick raskt svälja allt sånt, för en glad man kom in och berättade att bilen var som ny!
Vi har provkört en del, provstartat några gånger och ja! Den är som ny! Smidig och körglad igen. Som den ska vara. Det är alltså fullt möjligt att ha enkla och billigare fel på bilarna också.
Belönade oss med Amanda Jenssens nya cd under provturen. Den passade in så bra. Happyland!

 

Håltimmar

Hål i schemat, lucka i planeringen. Det har jag idag. Åkte från nattens jobb till ett gruppjobb i morse. Efter det åkte jag hem för en paus där jag passade på att utföra lite pappersjobb som jag har till uppgift att göra en gång i månaden. Nu ska jag snart iväg på nästa så kallade gruppjobb.
I mellantinget har jag passat på att städa av lite hemma, käkat en uppvärmd restlunch och försökt kurera min värkande axel med vetevärme. Tog hjälp av en Iprentablett till slut också för att få lite muskelavslappning i det spända området, eftersom spänningen hotar med huvudvärk dessutom. Ett resultat av för mycket häng vid datorn tror jag. Om jag inte lyckas skylla över det på lövräfsandet som jag ägnade mig åt häromdagen. Som inte är längre än halvfärdigt dessutom.
Om jag fick välja nu. Om jag inte hade en stunds jobb kvar av den här dagen. Då skulle jag sätta i en bra film av Jane Austen kvalité i dvd;n, värma på vetekudden och dra en filt upp till hakan och bara försvinna en stund …
Sucken gick inte att hejda.

 

Höstfin stad

Fick en sådan lust att fotografera vår vackra stad igår. Han tyvärr inte så långt som jag tänkt, innan kamerabatteriet signalerade utmattning. Men några fina bilder på en fin stad blev det.

Höstlig gångväg

Portal

Gränd

Heliga Trefaldighetskyrkan

Gamla fängelset

Gammelbron

Mur och staket

Belysning utanför slottet

På andra sidan

Slottet

Fallna löv

Slottet

Lykta

Längs muren

 

Alltför lika?

Äpplet sägs falla nära och sådan fader, sådan … Dotter!
Det är inte klokt vad lika dom där två, närmast mitt hjärta, är. Båda är rätt högljudda och rapp i snacket. Vill man ha något sagt eller göra sig hörd gäller det att överrösta eller sticka emellan. Båda har en humor som är rätt annorlunda min ibland. Det gapskrattas vilt åt folk som gör allt de kan för att göra illa sig eller göra bort sig på något sätt. Och dom kan totalt gå i spinn över något internt skämt som bara dom två tycker är roligt.
Dessa båda är också av det stökigare slaget och har noll koll på sina prylar, tappar saker ur händerna och är ruskigt osäkra på var man hittar soppåsen. De hittar sällan något över huvudtaget, utan min hjälp. Och när dom inte hittar det dom söker skyller dom på mig! Att jag har städat bort. Det är döenkelt att gömma julklappar för dem, för även om jag lade dem mitt i synfältet skulle dom missa.
De gör sällan något nu som inte kan skjutas upp till sen och intar gärna ryggläge i soffan.
Man tappar lätt bort dem i mataffärerna eftersom båda hyser ett genuint ointresse för att handla mat. Det slutar med att jag går med famnen full av varor medan korgen/vagnen finns hos dem. Som jag utan felslag alltid återfinner bland tidningarna eller filmerna. De tycker däremot mycket om att handla annat.
Båda har en grym passion för noppa bort. En batteridriven, typ rakapparat, som skaver bort noppor från strumporna och brummar i händerna på dem jämt! När strumporna är noppfria går dom lös på andra klädesplagg eller till och med soffan.
Dom är också rätt hjärtliga och trivsamma att leva sitt liv med. Gör allt så lätt på något vis. Skulle inte vilja ha det annorlunda … ja … den där noppa-borten … undrar om inte den kommer att … komma bort nån dag. Och då hittar dom den inte

 

Helg i tredubbel bemärkelse

Så är det då helg igen. Fredagskväll av ett lugnt och trivsamt slag.
Den stora frågan för helgen är Halloween eller AllaHelgonsHelg. Eller båda. Jag har inte så mycket emot Halloween. Kan tycka att det är lite roligt, piggar upp höstmörkret. Och det ena behöver inte utesluta det andra. I alla fall inte för mig.
Alltså inhandlade Dottern och jag en redig pumpa idag, och några små roliga också. Dottern och Pojkvännen tog sig an varsin liten i rejält kreativt handlag. Själv gav jag mig på den stora och karvade ur innehållet efter att hatten skurits av. Innehållet hamnar i soporna. Tycker inte det är gott. Men skära pumpa är kul och snart hade jag en glad typ som nu står ute på trappan och lyser i mörkret. Välkomnar det övertidsarbetande Maken hem.
Ljusen till det andra av helgens evenemang är också inhandlade. De bär vi traditionsenligt till kyrkogårdens minneslund i morgon kväll. Märkt med alla saknade namn ska de göra andra ljuse sällskap i den välupplysta minneslunden. Lyser också upp här hemma med en hel del ljus, för att förstärka både fredagen och allahelgonet och halloweenandet.
Så ha en trevlig helg, oavsett vilken del du väljer att fokusera på.

Helgmys på min trappa

 

Först

Ska jag åka på kurs och damma av tystnadsplikten som vid det här laget bör finnas stabilt i min ryggrad. Efter alla år i tysta branscher. Nyttigt ändå att uppdatera även ryggraden.
Sen ska jag flänga hem och förvandla ett alldeles vanligt vardagshem till en trivsam kvällsvist för hungriga och pratglada damer. Huset måste städas och maten ska tillredas och vinet ska … nja om inte korkas upp, så ska kartongen sprättas upp. Menyn är planerad och allt är inhandlat. Står bara där och inväntar min matlagningsfärdighet. Det blir till viss del Italienskt i kväll. Mer än så säger jag inte.
Har mutat den bakningsglada Dottern med nya höstskor för att hon ska lämna pojkvännen och komma hem till mor och baka kvällens efterrätt. Jag kan baka, alldeles utmärkt, men jag tycker inte det är så kul att baka såna bakverk. Ger mig hellre hän åt brödet som jag också tänkt baka till kvällen.
Så jag kommer att ha huvudet fullt hela förmiddagen och händerna fulla hela eftermiddagen. Och till kvällen ska jag passa upp och se till så att de andra får en lugn och avslappnande tjejkväll. Min tur liksom. Tänker allt slappa lite själv också mellan varven.
Njut av dagen, den är värd att njutas vad som än står på agendan!