Bloggandet knuffar igång skrivkreativiteten. När morgonfingrarna känns ringrostiga, när tankarna behöver samlas, när texten behöver en välförtjänt vila. Då bloggar jag.
Nu ligger en bunt nästan färdigredigerad text intill mig. Rödmarkeringarna mellan raderna är så gott som införda i manusdokumentet.
Sedan ska jag in i slutfasen. Att sy ihop historien. Bilda ett slut som ännu bara svävar lite luddigt omkring i hjärnan och anteckningarna.
Man blir nästan förälskad i sin egen text tillsut. Vill bara vara med den och inte bryta för det där vardagliga bleka som rycker en i ärmen ibland.
Nu har jag ännu flera timmars skrivro innan vardagen ska ha in ett arbetspass. Härligt!