Det blev morsdagsmiddag på kinarestaurangen direkt efter jobbet. Kändes bra, att få sätta sig ner i lugn och ro och bara vara med familjen och bli serverad god mat dessutom.
Alltid när jag är på restaurang har jag samma problem med att välja vad jag vill äta ur matsedeln.
Ska det bli en favorit i repris eller något nytt och oprövat?
Ska det bli fågel, fisk eller mittemellan?
När jag slår ihop matsedeln inbillar jag mig att jag vet precis vad jag vill ha. I själva verket är obeslutsamheten lika stor som innan jag slog upp matsedeln. Mellan hjärnhalvorna pendlar ett par tre stycken utvalda alternativ. Med lätt panik ser jag servitrisen/servitören närma sig med bestämda steg. Hjälp, nu måste jag veta. Jag tar … eller så tar jag …
Valet kommer i samma sekund som servitrisens blick faller på mig. När jag öppnar munnen för att delge henne min beställning klargör jag den även för mig själv och förvånat noterar vad jag valt.
Jaha!
Blev det den.
Som om jag inte hade någon talan i ärendet. Det beslutas i en del av hjärnan som jag inte har tillgång till. I dag valde den biff med bambuskott fast jag var fast besluten att välja kyckling med champinjoner och bamuskott.
Hur det nu än ligger till med den beslutsfattande delan av min hjärna så lyckas den ofta så pass bra i sina matval att jag låter den hållas utan att lägga mig i och försöka överta makten.
Biff med bambuskott var precis det jag var sugen på och det smakade utmärkt.
MorsdagsPresent fick jag också! Ett nytt armbandsur som jag önskat mig. Precis i min smak.
Så jag är nöjd med min morsdag trots att jag jobbat större delen av den!
