Det är en sådan redig och bra årstid utan en massa upplevelsekrav. Nu får man vila och bara ta det lugnt efter vårens och sommarens hets på beachkroppen och det ultimata semesteräventyret.
På sommaren ska man uppleva saker och förväntningarna ligger lika höga som skyskrapor. Om det inte blir bra sägs vi inte orka med vintern.
På hösten kan man bara vagga med till vinden som viner utanför. Inga stora förväntningar på vädret eller på att det måste bli den perfekta årstiden. Det är höstens lugn som gör att jag orkar med vintern.
Visst, ibland kladdar kalendern ihop sig med alldeles förskräckligt mycket jobb under hösten och visst kan det kännas tungt när mörkret kommer, om även sommaren varit mörk och sollös.
Men det gör mig liksom ingenting.
Jag gillar mörker, regn och blåst. I alla fall på hösten.
Löven ramlar av och bildar färgglada drivor att räfsa upp. Och det är härligt. Att klafsa omkring bland prasslande löv i lite för stora stövlar.
Det luktar friskt och regnfuktigt och blåsten tar lätt tag i lövhögarna och sprider ut dem på nytt. Då är det mindre härligt.
Efter en stund tröttnar jag på att räfsa och bestämmer att lite löv på gräsmattan skadar ingen. Då går jag in och lämnar stövlarna på altanen. Kokar en kopp te. Tänder ett ljus och njuter av värmen inomhus.
På kvällarna ligger mörkret behagligt kompakt runt huset. Ljusen placeras ut här inne. Den nya fleecefilten kommer till användning och på teve visas äntligen bra program.
Jag gillar verkligen hösten och äntligen är den här!