Uppe i ottan fast jag inte behövde. Eller jo, jag behövde i allra högsta grad gå på toa. Det gick inte att förneka någon längre stund. Därför fick jag lov att se mig slagen av min egen kropp och vika det sköna täcket åt sidan för att tassa upp på toa. Efter detta tyckte jag inte det var någon idé att lägga mig igen. Brukar sällan somna om. Skulle visserligen ha kunnat ligga och läsa en stund men jag satte mig i soffan i stället.
Musse som har varit på sin första dagsrunda kom in och håller mig sällskap.
Denna första runda består av att kolla att inga obehöriga finns under altanen. Sedan hoppar han upp i utsiktstornet högst uppe i traven av utemöbler, med en trygg vägg bakom ryggen. Där sitter han och håller koll på världen. I går jagade han en stor skata som hade mage att visa sig intill Musses altan!
Musse for ner från sitt torn, stannade och tittade på mig, som för att få lite stöd, sedan satte han av i full fart över gården.
Skatan hann undan, satt i en tall och skränade stöddigt. Musse tittade åter på mig som för att ursäkta sin saktfärdighet. Sedan kröp han ner i buskarna i belägringsställning. Jag förmodar att skatan vann även den matchen. Musse kom i alla fall hem utan skata en stund senare. Det är jag glad för.
I tornet har han så klart en varm filt att mysa på.
Så huskatt han är! Tatueringsmarkerad, vaccinerad, försäkrad, med reflexhalsband om halsen, hopkurad på en varm filt. Så bra kan en riktig huskatt ha det. Dessutom får han komma in när han vill och gå ut igen när han vill. Nästan. (Om vi ska åka bort får han stanna inne och efter åtta på kvällen får han också hålla sig inne. Han har accepterat det avtalet.)
Omhuldad på alla sätt av en familj som avgudar honom är han alltså. Han tycks förstå det. Vet precis hur han ska charma det här gänget. Numera har han intagit sängen fullt ut. Sover på en egen kudde i huvudändan, mellan våra kuddar. Där snurrar han runt och kräver turvis uppmärksamhet på kvällarna.
Så huskatt han är!
Så huskattägare jag är lyckades jag plita ihop ännu ett kattinlägg.
oktober 27, 2008
oktober 27, 2008 at 14:18
Det är något alldeles visst med en katt i huset. Vi funderar allt mer på att också vi behöver en.. Vi får se var vi landar.
Ha ett riktigt skönt höstlov.. Jobbar idag och på torsdag, annars ledig.
oktober 27, 2008 at 21:48
Åh, han kunde verkligen inte ha fått det bättre… Plutten…
oktober 27, 2008 at 22:30
Annukka: Visst är det. Kissen bidrar med harmoni. Klart ni behöver en!
Frida. Å, vad skönt att du tycker det! Ett litet paket är på väg till er nu äntligen
oktober 28, 2008 at 20:59
Vilket härligt kattliv!
oktober 28, 2008 at 21:30
Lillemor: Eller hur!