Reklam

Tänkte passa på att göra lite reklam.
För en hemsida from hell om konsten att dra en linje.
En hemsida där kreativiteten flödar. Det finns det bildbevis på!
Så gör ett besök hos PinstriperFromHell som kan dekorera det mesta med svepande penseldrag.
Och varför inte fundera ut en lämplig del på bilen som skulle kunna prydas av ett invecklat pinstripmönster och maila in en beställning?!

Och vet du inte vad Pinstriping är så får du reda på det också!

Mommo vinkar från sin himmel!

För så måste det vara!
Plötsligt upptäcker vi (Tack vare ett inlägg på bloggen.fi) att Mommo som inte finns med oss längre, finns på Youtube!
Det är visserligen i huvudsak Alf Robertsson som filmats när han uppträder på hemmet hon bodde på. Året är 1992 och där bland åhörarna sitter lilla Mommo på sitt vanliga lugna vis. Tänk! Mommo är på Youtube. Det är riktigt coolt.

En smått skum upptäckt. Jag hade ingen aning om att hon deltagit i något som filmats på detta vis överhuvudtaget. Och så sitter hon där. Förevigad. Och lyssnar på Alf Robertsson som slunger om hundar och ungar.

Det är en speciell känsla att se någon som inte längre är i livet, på film. Rörande.
Och jag hoppas att Alf håller konsert för Mommo med flera även där uppe i himlen. Och att de alla klämmer i och sjunger så det dånar bland molnen. Det tror jag de gör.
Kram på dig Mommo.

Senaste tidens bästa:

(Och då menar jag typ januari som den senaste tiden.)

Film:
Illusionisten. Det var en riktigt överraskande bra film med en av mina favoriter i huvudrollen. Edward Norton trollar och förtrollar och det är lite magiskt och det är lite spännande och det är bra.

Dramaserie:
De halvt dolda. Jonas Gardell har gjort en helt fantastisk serie med stämningar och karaktärer som kröp in under skinnet på en. Rysarbra! Oförglömlig. Lär ska komma på dvd i typ mars. Jag ska ha den!

Bok:
Pappersväggar! John Ajvide Lindqvists novellsamling. Läskigt bra och läskigt krypigt och man undrar var han får allt ifrån. En samling välskrivna skräcknoveller som man sträckläser sig igenom fast man nästan inte vill. För det är läskigt och det är tankeväckande.

Musik:
Eftersom jag redan utnämnt Deathlike silence till dagens musik så får jag väl slå till med något annat nu. Hm. Vad ska jag ta? Lutar lite åt filmmusiken från Mamma Mia Bara för att Meryl Streep sjunger med sån känsla!

Teveserie:
The Tudors. Lika spännande varje vecka trots att man vet på ett ungefär vad som är på gång om man har lite historiska kunskaper. Den engelske kung Henriks liv är snyggt och påkostat filmat och spelas utmärkt av Jonathan Rhys Meyers.

Dagens:

Uppdatering: Ett inlägg i bloggen som har legat lite på latsidan senaste tiden. Lite inspirationslös, lite slö och lite ointresserad.

Städpass: Hamnade ända in i skåp och lådor till min egen förvåning. Nu kan man säga att jag rensat i röran. Lite i alla fall. Fler röror finnes dock. Till en annan dag av aktivitet.

Fika: Står Dottern för som nu är inne på sin andra fikarunda sedan skolan slutade för veckan. Det är hårt att ligga på topp!

Teknik: Hittade en liten stronk i en av lådorna jag så ivrigt rensade. Inser överväldigad att den passar min mobil för att den är stämplad med ett tydligt NOKIA. Det måste vara en stronk som gör att jag kan använda mina bättre hörlurar som sitter utanpå öronen och sitter mycket bättre när man går och inte alltid måste ha orginallurarna som sitter i öronen och som jag tiggde till mig av pappa när mina egna kassade ur. Rusar iväg och testar stonken bara för att upptäcka att den passar bra i telefonen men inte alls bra i kosslurarna! Typiskt. Vad ska man med den stronken till då?

Trots: Köpte medvetet en energislukande och snudd på förbjuden liten glödlampa på affären idag. Fast hyllan med blytyngda lågenergilampor var alldeles bredvid. För i min hjärna går inte det där ihop riktigt. Ska vi ha blylampor hemma? Som kräver riskhantering om de skulle gå sönder. Är det inte bättre att bara släcka lamporna när de inte behövs istället.

Musik: Måste bli Makens nyinhandlade Deathlike silence. Vilken skiva! Så bra det gick att städa till den och så bra det gick att lyssna på den om och om igen. Tror jag behöver den igen! Nu.

Köp: Svarta underlakan. Som känns riktigt sköna fast de inte alls på långa vägar är av egyptisk bomull eller nåt annat tjusigt som Simon säger man ska ha. Bara vanliga underlakan som var rätt billiga och svarta. Coolt.

Trafikilska: Ja, jag erkänner, jag retar upp mig på mina medtrafikanter. Speciellt dom som glömt att bilen har en gaspedal och så dom som inte kan köra i rondeller. Här finns massa rondeller. Höjden av rondellrädsla stötte jag på idag. Medan kön bakom mig blev milslång stod bilen längst fram tålmodigt kvar och väntade i flera minuter tills hela rondellen med omnejd var tom. Trots att merparten av alla passerande bilar åkte av rondellen i utfarten innan denna trafikants påfart. Grrr.

Post: Den nystartade myndigheten Transportstyrelsen skickar mig en räkning på hela tjugo kronor för att jag farit omkring i trängelskatten i julas.

Men släng skiten: Gamla videoband som någon staplat i skåp i vardagsrummet. Man kan undra varför, eftersom vi inte ens har en fungerande video längre. Vad ska man med gamla klumpiga videoband till? Borde se till att få filmerna från bröllop, dop och liten söt Dotter överförda till DVD.

Middag: Får på grund av total brist på fantasi och engagemang bli hemgjorda hamburgare. Men det kan ju vara gott det också.

Teve: I brist på annat blir det väl de skadedrabbade kändisdansarna. Fast egentligen skulle det vara roligare att se en film.

Seg väntan

Sitter i ett av detta mitt arbetes vänteläge. Jag behövs inte just nu. Så jag väntar. Så kan ett arbete också vara. Det är lugnt och sövande tyst runt omkring mig. Det väser i ventilationen o jag är alldeles ensam i rummet. Jag har läst alla tidningar som intresserar mig o lyckats hålla mig vaken. En bedrift kan jag säga. Jag har också lyckats hålla mig ifrån kafeterians frestelser, vilket också kan klassas som en klar bedrift! Det återstår en halvtimme av min väntan innan jag kallas till tjänst av ett glatt ho ho.

Grattis!

Säger vi till Pappa Leif som fyller år idag. Ha en bra dag.

Kram!

Jag gick mot skogen. Där stora svarta granar i täta rader sträckte sig girigt mot den genomgrå himlen. Snön är våt och faller tungt.
Jag följde ett avgasluktande skoterspår. Snön ligger i mönster. Som ett lagt kakelgolv slingrar sig stigen upp över bergknallen, in under brusande kraftledningar.
Där uppe på kullen står jag med snön i ansiktet och tittar ut över hustaken som finns mellan träden.
Det är alldeles tyst.
Det är alldeles bara jag i hela världen.
Alla svartgråvita nyanser är den vackraste regnbåge.
Jag vänder upp ansiktet mot himlen. I en sorts tacksamhet. Här är jag mitt i allt detta stora. Som ett ensamt Knytt på en kulle.
Men jag behöver inte tröstas.
Jag känner bara storslagenheten.

Snön envisas

och kommer ner från himlen i täta sjok. Alla grannarna längs gatan är ute och HonochHan skottar. Det tycks vara det som är äktenskaplig gemenskap just nu.
Tyvärr har det snöat även på vår garageuppfart så vi måste väl klä på oss och bege oss ut och mingla bland snöskyfflar och slungor.
Vi är sena. Det har skottats i timtal redan. Så när vi väl masar oss ut kommer vissa av grannarna att ta itu med sin andra eller rentav tredje omgång i kriget mot snön.
Så bara Amanda Jensen gjort Maken på gott humör med sin sång (om hon bara får komma igång nån gång för just nu är det massa handbollssnack på fyran) ska jag ta med honom ut till skottargemenskapen.

Kan man vara slöare?

Etiketter

slö, slöare, slöast

Denna dagen … ett liv. Sa Farbror Melker.
Den började med en pigg katt som tyckte det var dags att kela klockan sex i morse. Det höll jag alls inte med om!
Somnade om och vankade med ett ryck tre timmar senare när jag tyckte telefonen ringde. Det gjorde den inte och hade inte heller ringt insåg jag när medvetandet ruskats in i någon typ av vakenhet.
Det som ringde var antagligen en inre röst som tyckte det var dags att skärpa sig.
Vaken och skärpt var jag nu då. Satt och slöade i den vanliga soffhörnan i bara nattlinnet in på förmiddagen. Då först fick jag på mig lite kläder.
Sedan gjorde jag ett ryck vid diskbänken för att få undan det som vi för enkelhetens skull kan kalla frukost.
Därefter hamnade jag i nämnda soffhörna ännu en gång. Där blev jag kvar. Provade olika lägen. Kroppen trivdes allra bäst halvliggande upptäckte jag och gjorde den till viljes. Musse och Maken intog liknande ställningar i samma soffa.
På teven jagades spöken både i Vilda Western och i Egypten och det var ett sömnpiller av rang. Så medan spökjägarna hoade ut i tomma intet med mörkerkameror som gjorde dem själva till värsta spökena sov vi en stund, alla tre. Och missade därmed alla viktiga budskap från Mumierna.
Fram på eftermiddagen ryckte vi upp oss ur dvalan och kom iväg till affären. Handlade lite nödvändigheter och åkte hem igen.
Trötta efter ett sånt äventyr slappade vi i soffan en stund. Innan vi tog tag i matlagningen och ätandet.
Och nu är vi så mätta efter den goda maten att vi måste vila lite till. Guu´va jobbigt det är att vara ledig!

Ligger på plus!

Etiketter

borta, dator, gammal, trött, usb

Vägen till mannens hjärta går inte alls via magen!
Nix. Den går via datorns filsystem.
En smått förtvivlad Make ringde mig på jobbet i går. Datorn hemma var belagd med tilltalsnamn av det fulare slaget. Det där ordet som passar både före och efter just ordet dator. Det ger en säker beskrivning av exakt var på tycka-om-skalan datorn befinner sig.
Datorjä.. hade liksom hängt sig och hittade inte sig själv hur den än lyste med ficklampan. Maken hade stängt av och startat om och jag vet hur det brukar låta där framför skärmen i det läget. Förmodligen yttrades betydligt fantasifullare alternativ än datorjäv..!
Sedan hände det som inte ska hända. En hel mapp försvann! Liksom bara drog. Och fanns inte att finna någonstans.
Och inte vilken mapp som helst. Utan mappen med bilder. Många bilder. Maken är ingen ivrig back-uppare. Tyvärr. Så uppgiven var ordet.
Jag gav honom det enda råd jag kunde ge via telefon från jobbet.
”Stäng av skiten!”
Jag lovade starta datorjäv.. och prata snällt med den när jag kom hem.
Detta gjorde jag. Mötte en trött och gammal dator. Inte alls intresserad av att fungera. Långsam och eftertänksam i klass med en nittoåring. Jag lockade den med felsäkert läge. Fipplade lite med systemåterställning och annat jox. Rensade lite, putsade lite och pratade snällt. Och hittade nån sorts filfel som datorn bestämde sig för att laga.
Vips så var bilderna där igen. Hela mappen. Alla bilderna!
Fatta! Alla bilderna.
Så nu ligger jag på plus. Rejält.
Och Maken sitter glad i hågen och backar upp på ett usb-minne.