Etiketter

Är man billös får man åka buss. Enkel matematik. Massor av människor åker buss dagligen i den här stan. Vissa helt frivilligt och andra som inte har något val. Jag brukar inte vara en av dem för jag har lyxen att åka egen bil. Det är väl inget fel på att åka buss heller men fördelarna med egen bil är överväldigande många.
I egen bil åker man när man själv vill. Man slipper trängas och man slipper vänta och man slipper åka så länge.
Det tar mig femton, tjugo minuter att åka genom stan från jobbet för att komma hem, när jag har bilen.
Med bussen tar det en timme. Minst. Om man inte gör som jag gjorde idag. Missade bussen med en halv minut och får vänta en halvtimme på nästa. Jag svor, många fula ord trillade ur mig när jag stod där i snöblåsten och läste tidtabellen. En halvtimme!
Busshållplatsens inglasade kur erbjuder ett visst skydd för väder och vind, i alla fall från två håll. Men från de andra två hållen vräker det bara på. Med kalla vindar och yrande snö. Det är mörkt, det blir sent och jag är trött.
Så jag drar upp huvan och går för att hålla värmen. Går till en annan hållplats och lyckas fördriva det mesta av väntetiden på det sättet.
Står sedan lite huttrande i nästa glaskur och får någon sorts sommarsyner som är så starka att jag nästan kan känna syrendoften.
Inga syrener, ingen sommar. Bara mörk och kallblöt yrsnö i en februarikväll.
Bussen är varmare. Fylld av människor som ska in till stan. Jag sitter med lurar i öronen och stänger ute allt prat. I stan byter jag till en annan buss för att komma hem. Och tillslut är det bara den lilla promenaden i all denna snö hem till dörren. Äntligen hemma.
Jag är en bortskämd och bekväm typ. Men shit vad jag längtar efter bilen.