Något allvarligt måste ha hänt i natt. Jag vaknade och hade sån lust att gå på stan! Sånt brukar inte hända mig.
Efter att ha begrundat detta konstiga en stund skakade jag liv i Dottern. Att få henne sugen på att åka till stan är aldrig svårt. Det tog inte mer än trettio minuter från snudd på medvetslös till klar att gå.
Redan på bussen insåg jag att beslutet att ta dunkappan var ogenomtänkt. Vårkänningarna flödar ut i solsken och takdropp idag.
Innan vi var klara med den första affären kände jag mig som värsta klimakteriekossan. Jävla kappa. Den är fantastisk utomhus i minusgrader och snöstorm. Men inte alls lämplig för shopping.
Jag hade sett fantastiskt snygga men rent av farligt dyra kläder på en affär förut. Tog nu med mig det tonåriga smakrådet. För att visa och prova.
Ibland ser kläder bra mycket bättre ut på galgen än på kroppen. Jag stod framför spegeln och det var inte som jag tänkt. Dottern påstod att jag såg ut som en konstig tant som luktade kryddor! Så det blev inga snyggdyra konstiga kläder. Det blev istället på med asvarm dunkappa och intakt plånbok.
Efter en stund i två affärer med tonårskläder riskerade jag bli rent av gnällig. Så jag övergav Dottern en stund och begav mig till affären med kläder mer i min ålder där jag helt enkelt, utan närmare betänketid handlade en ny kappa!
En tunnare, vårigare, snyggare kappa som passade mycket bättre för varma affärer. Den gamla knölade jag ner i kassen inne i nästa provhytt. Påsen, som var anpassad för den nya tunnare kappan var aningen bångstyrig till att ta emot en hel dunkappa. Ungefär som det där smala fodralet man ska ha ner sovsäcken i.
Men, med samma hantering som man får ner sovsäcken i sitt fodral fick jag också undan den varma kappan. Slet av prislappen på den nya och vips var all grinighet som bortköpt.
Lunchen intog vi bland all trängsel i stora varuhuset. Svala och glada! Jag kände för sushi medan Dottern sörplade stekta nudlar.
Aktiviteterna därefter lämpar sig inte för återberättande men roligt hade vi.
Nu känner jag allra mest för att sova men istället måste jag försöka uppbåda åtminstone lite träningslusta. För om en timme blir det gymmet. Det brukar ju kännas bra efteråt.