Etiketter

, , ,

Allvarligt …
Allt det här grillandet? Vad är det med det? Så fort solen skymtar bakom snömolnen släpas grillarna ur förråden och grillgallren borstas frenetiskt med stålborsten medan köttet ligger och drar i nån geggig marinad.
Alla ska grilla.
Trängseln vid affärernas köttdiskar en fredagseftermiddag är större än trängseln vid största rean. Färdigmarinerade biffar av suspekt ursprung går åt med ljudets hastighet.
Rymdskeppsliknande grillar säljs överallt och hittas på varenda nyspikad altan, som monument över utomhusmatlagningens behagligheter.
I varenda villa eller radhusträdgård står en karl med grilltången som vapen. Medan det är bråda tider inne i köket för att alla tillbehör till den lätt kolade biffen ska hinna bli klara innan köttet kallnar.
Det stinker grillos i hela bostadsområdet helgerna igenom.
För det är så mysigt att grilla.
Varför det?
Det måste vara ett gammal rest i reptilhjärnan som kommer till ytan i solskenet. Ett gammalt minne av forna tiders mathållning över öppen eld. Mannen har just släpat hem bytet, kvinnan tillreder köttet över elden och sedan sitter man där och gnager på köttben i myggens gemenskap.
Vad jag har hört så släpar inte mannen hem nåt byte nuförtiden. Han bara vänder det över glödhet kol medan han sveper en kall öl.
Eller så har detta grillande med vårt klimat att göra. Tjusningen ligger kanske i att kunna stå utomhus och tillaga maten efter den långa vinterns innomhuskokande.
Vad vet jag.
Men är det så mysigt då? Spring och fläng mellan grillen och köket. Kolen som antingen är för varma så köttet stekt för fort eller för kalla för att orka steka alls. Grönsakerna som bara trillar genom gallret ner i kolhögen. Fingrarna som bränns. Myggen som attackerar. Getingarna som vill åt sötsliskigt marinadinnehåll. Knotten som landar i vinglaset.
Den grillade köttbiten smakar inte alls illa på nåt sätt när den väl landat på tallriken men det smakar inte sämre om det kommer från stekpannan heller.
Maten från köket och maten från grillen måste tajmas in i minsta detalj. Annars får man äta alltför välstekta filébitar eller halvt om halvt kallnad mat. Men det är ju så mysigt. det kräver mer än ett glas rött vin för att bibehålla mysfaktorn på sin romantiserat högställda nivå.
Det ska vara massa tillbehör. Majskolvar, hela lökar, små foliepaket med diverse jox eller pinnar att trä maten på så den verkligen ska grillas i otakt. Såser, sallader, dressingar och klyftpotatisar.
Och när det kommer till grilla har alla hygienregler behändigt suddats ut. Det ställs inte längre några jättekrav på det marinadkamouflerade köttet i affären. Bara man har nåt att lägga på det smutsklibbiga grillgallret som kan innehålla vilka intressanta bakteriefloror som helst. Rosten och den gamla grillbeläggningen skavs av med en stålborste som inte kommer direkt från steriliseringen precis. Sotflagor, pollen, damm och annat jox som virvlar runt i luften och landar i maten vispas bara bort, myggorna sprättes ur vinglasen innan man dricker nästa klunk och getingarna får fritt dela ens tallrik med sina skitiga fötter … eller har dom tassar? Vem vet i vilken blomma dessa trampat sist, i vilkens nacke myggan i vinglaset landade innan eller vad joxet i luften må innehålla?
Så är det verkligen så mysigt att grilla?
Oändligt omständigt och ohygieniskt är vad det är.

Nämen, jorå, alltså så att …
… om man skulle ta och skrubba rosten av grillgallret och trycka ner köttet i marinadskålen. Det är väl hög tid nu?!