Det är ganska rart med tonåringar också. För det mesta.
Köket är fullt av dem just nu. Minst fyra huserar kring köksbordet men av ljudnivån att döma skulle man gissa på åtta – nio stycken. Jag vet vilka två som låter mest. Det är dom två som låtit mest sedan de lärde känna varandra för minst tolv år sedan. Det hände en dag ute vid brevlådan. Och det var precis som ett ljus tändes i dem båda (som en viss Astrid beskriver mötet mellan ett par pojkar). Sedan den dagen har dessa två delat det mesta och berättelserna skulle kunna vara många. Nu ska jag inte fördjupa mig i det.
Åter till friserandet.
Själv sitter jag i soffan, som är väldigt nära köksbordet eftersom vi har en redig dörröppning mellan kök och vardagsrum. Öppen planlösning vore att ta i men det är tillräckligt öppet mellan dessa båda rum för att det ska kännas som att vistas mitt i en skolmatsal.
I vardagsrummets teve pågår renovering med Jonny o Mattias men ljudnivån från köket överröstar hantverket. Jag hör helt enkelt inte vad Jonny o Mattias säger!
Anledningen till denna störande köksvistelse är två. dels är ett visst rum alldeles för stökigt för att ta in kompisar i och dels ska det klippas hår.Köket är för närvarande en frisersalong.
Ett stycke pojkvän ska klippas av ett stycke klippkunnig kompis. Det är inte bara att få en pojkvän klippt och skuren!
Framför står en dirigerande flickvän, som helst inte vill ha pojkvännen klippt alls och pekar på slingor som inte får röras. Frisörkompisen gör som hon blir tillsagd. Pojkvännen också.
Smarta ungdomar som drygar ut studiebidraget genom att dra nytta av varandras kunskaper. Om de bara kunde bli klara snart så jag får lite lugn och ro.
Jag har faktiskt feber! Och snart börjar Grey´s anatomy och då ska det baske mig vara tyst!