Ok!

Telefonen är igång igen meddelar Telia via sms och när jag lyfter luren ljuder det så snyggt! Teknikerna kan fika igen

Telefonlös.

Etiketter

telefon, telefonledning, Telia

Alldeles tyst är det i hemmaluren. Om man ringer till den går signalerna fram så snällt men missvisande. Folk tror att vi inte är hemma eller inte ids svara.
Jag var ut och klagade hos grannen i går när jag upptäckte olägenheten. Han orsakade samma fenomen för ett par veckor sedan med en grävskopa nämligen. Han kollade nu allt möjligt men kunde inte hitta något fel.
Jag ringde alltså Telia (från mobilen).
Att ringa Telia är en syssla som kräver tålamod och absolut lugn omkring. Man kommer nämligen att få lyssna och trycka ett eller två eller tre i all oändlighet tills den maskinella rösten stapplat fram till mitt lilla ärende. Nu var det moderniserat och jag fick först prata in mitt ärende. Rösten upprepade entonigt och övergick sedan i alla fall till knapptryckandet.
En kontroll gjordes av telefonledningen medan jag fick trycka på ett eller två eller tre. Rösten var av nyfiknare slag och ville ha svar på många frågor. Det visade sig snart att ärendet måste överlämnas till en tekniker.
Då ser jag framför mig ett fikarum någonstans på Telia. Det är där teknikerna sitter med arbetsbältet hängt över stolsryggen och de kängbeklädda fötterna på bordet. Hjälmen slängd på golvet intill medan de dricker kaffe och snackar. Så kommer ett överlämnat ärende och det blickar i en röd lampa och en signal ljuder genom rummet. (ungefär som Makens signal på mobilen för att jag ringer. En metallisk ubåtsliknande varningssignal samtidigt som en röst skriker Warning, warning, its the wife, its the whife!)
Nån kärring har ringt och stört friden i detta fikarum! Teknikerna suckar och skjuter ifrån sig kaffekoppen och hakar verktygsbältet på höften. Trycker ner hjälmen över hjälmfrissan och beger sig ut i verkligheten för att kolla varför i hela friden inte min telefon fungerar när den ska fungera.
Under tiden får jag höra av rösten i min mobillur att ärendet kommer att ta upp till tre arbetsdagar. Undra på det med så ovilliga tekniker!
Sedan ber rösten mig att kolla om alla mina knapptryckta uppgifter stämmer varpå en ny röst upprepar nämnda telefonnummer … på engelska!
Wow. Snacka om moderniserat.
För nu måste sinnet skärpas ytterligare för att hänga med i svängarna. Det gamla vanliga telefonnumret får en helt annan dimension när det läses upp på engelska. Jag kan engelska och får det att stämma med mitt svenska svarsalternativ. Men tänk när Hulda 83 ringer i liknande ärende! Vad hon ska svettas under den storblommiga då.
Sedan upprepar rösten också mitt mobilnummer, på engelska. Där krävdes ännu en nivå av skärpning eftersom jag knappt kan mobilnumret på svenska.
Hur som helst.
Teknikerna är ute och klänger i stolpar eller nåt. Eller letar bland virrvarr av kablar tills de hittar min. Det kan dröja. Det var tyst i luren även denna morgon.
Om någon vill mig nåt, använd det mobila numret!
Hörde förresten en ung person häromdagen som tyckte att hemmatelefoner är en kvarleva från nittonhundratalet. Att det räcker med den mobila, enbart. Att vi som vill ha hemmatelefon fortfarande är typ gamla stofiler utan förankring i nutiden.
Kan så vara.
Men jag vill i alla fall ha hemtelefonen ett tag till.

Tidsfördriv på lång och tråkig båtresa.

Sällan har jag sett två stycken längta hem så pass som tjejerna i vårt sällskap när vi lämnade fäderneslandet i sommar. Det var snudd på tortyr att behöva tillbringa hela långa dagen på denna långsamtgående färja.
Dessutom var pengarna upphandlade och inget roligt fanns att göra på hela båten.

Trött

Ett alternativ var att sova!

Utsikt

När man tröttnat på att glo på öar som passerar förbi.

Eller så kunde man roa sig med att göra neonfigurer i mörkret i hytten.

Y

Heart

Star

What?!

Då fördrev man ännu en halvtimme …

Tills mobilen äntligen idikerade svenskt vatten och därmed betydligt billigare sms! Då gick tiden hur fort som helst ju!

sms

Gardiner

Känner mig lite som Ernst plötsligt när jag står och stryker de luftigt vita gardinerna som jag ska hänga upp i mitt arbetsrum.
En gammal bedrövlig gardinsstång modell kirsch hänger och skramlar ovanför fönstret. En sån blir man inte glad av. Jag vill absolut ha en ny eftersom gardinerna som ska upp hängs i öglor och kräver en snygg stång för att det ska se bra ut.
Det är då Ernst tar över. Barfota vid strykrädan tänker jag till alldeles extra.
Lämnar raskt hela strykningen (ja, jag drog ur sladden först) och beger mig ut i skogen. Där borde det vara lätt att hitta vad jag behöver med tanke på avverkningen i höstas. En lång, minst en och åttio och hyfsat rak stör.
En gammal avdankad julgran står till min tjänst. Garanterat barrfri, torr och spretig. Den släpar jag hem.
I garaget fyndar jag lätt, tack vare veckans städning, en liten lämplig såg och en vass kniv.
Med sågen kvistar jag granen. Med kniven täljer jag sen bort all brun ful bark och skrapar fram en trävit sidenmatt, naturlig gardinstång. Jag hör min gamla slöjdlärares röst medan jag täljer. ”Aldrig tälja mot handen!” Och det är ändå just vad jag gör! Får avbryta för att spola rent såret och sätta på plåster medan jag lovar slöjdläraren att genast skärpa mig.
Snart ser gardinstången ut precis som jag och Ernst vill ha den. Jag sågar till sist av den till lämplig längd, den tunnaste toppen åker av.
Sedan spikar jag i ett par rediga spikar i väggen för gardinstången att vila på. Ernst nickar gillande över mitt spikval. Säkert heter de nåt, dessa spikar som är långa, svarta och har stor hamrad skalle. Ser handgjorda ut. Men det namnet kvittar alldeles för spikarna är alldeles utmärkta för hemgjord gardinstång. Ernst och jag backar en bit och tittar förnöjt på de vita luftiga gardinerna på sin naturligt vackra stång. Och det är som Ernst säger, små humlor surrar i våra bröst.
Jäklar vad bra vi är, jag, Ernst och den gamla slöjdläraren.
Eller hur?!

Inlägg från blocket nr 8

Etiketter

bada, dopp, hav, kvällsdopp

Sista kvällen.
Semestern är ännu helt oihoppackad. Bestämmer mig för ett sista eller kanske ett nästsista dopp. I det där havet som finns så nära.
Vädret har varit regn och kallt de senaste dagarna. Inte så mycket badvärme. Men nu skiner en skön kvällssol och kanske, kanske tänker jag och tar ändå på mig baddräkten och går ner till havet. Sanden är välkyld när jag sparkar av mig skorna. Skvallrar om vad som väntar. Det är iskyla som sprider sig likt frost längs benen när jag ställer mig i vattnet.
Elva grader, säger grannen som står med termometern i handen som bevismaterial. Det bär emot att bli besegrad av temperaturen men elva grader är ett hinder. Elva grader, klockan är närmare tio på kvällen och juli månad borde ha varmare vatten.
När vi kom var det tjugo grader och jag plaskade länge och väl.
Havet är stilla och blankt den här kvällen. Himlen har skyfflat de mörka molnen till ett massiv i horisontkanten och släppt fram en rosa slöja. Löften om en solig morgondag. Men det är nu jag vill bada.
Det finns en chans till. På andra sidan det avdelande klippsprånget kan det vara annorlunda. Jag stegar envist dit. Lockad av tanken på svalt vatten om kroppen.
Benen är bedövade innan jag nått ut till knädjup men jag går ändå vidare. Har jag kommit så pass långt ska jag komma längre. Jag kastar ifrån mig handduken på en sten. Vadar envist vidare. Har jag bestämt mig för att bada går jag i! Vadar på, rätt ut i allt det iskalla vattnet som är omkring mig som en kylfilt.
Så kastar jag mig i. Doppar hela kroppen, sträcker ut i ett kylslaget simtag som för en sekund stoppar andningen. Snabbt är jag uppe igen och vänder, vadar tillbaka.
Uppriskad ända förbi hårrötterna, djupt in i själen och skrattande tar jag mig tillbaka mot stranden. Ångrar mig nästan och vill i igen. Doppar mig en gång till.
Får låna grannens varma dusch och ett väldoftande schampo. Medan jag duschar ser jag havet från fönstret. Det liksom ler mot mig. Jag ler tillbaka.

!

Fåglar

Sånt gör man bara på semestern!

Etiketter

kantareller, marabou, mygg, semester, skog

Förmiddagen började med ett trevligt besök av Lilla familjen med Lilla söta killen. En trivsam fikastund i köket en helt vanlig tisdagsförmiddag är sånt man lätt skulle kunna vänja sig vid. Lilla söta killen är bara ett och ett halvt små år och av gulligaste slag. Han tog en lur i soffan efter sin lunch och lät oss vuxna snacka på. Så kul var vi ändå inte.
Efter det hjärtevärmande besöket halvslöande jag i soffan medan Maken drog iväg på ett ärende. Lät huset vara alldeles tyst en stund.
När han kom hem hojtade kylskåpet något om tomhet. Masade mig ur soffläget och klev i ett par skor. Vi åkte iväg och plockade upp den sällsynta Dottern som var på väg hem på ett sorts besök. För att få lite umgänge tog vi henne med till affären. Handlade lite kvällsmat och lite annat kvällsgott. En veckotidning och en Marabou limited edition sommarchoklad med jordgubbar i slank också med hem.
Lade mig i soffan igen, med tidning och choklad. All tid i världen liksom.
En plötslig idé om smörstekta kantareller landade mellan hjärnhalvorna och jag följde tanken ända in i ett par stövlar och en optimistisk korg. Fick med mig Dottern, trevligt nog. Vi fick också med oss cirka tiotusen mygg som helt utsvultet kastade sig över oss. Irriterade och distraherade synfältet från all typ av svamp. Såg däremot alla stora mogna blåbär som tiggde om att landa i korgen. Men varje försök att samla ihop dem hindrades av alla myggen. Man skulle ha behövt en rejäl djungelhatt med nät, tjocka ogenomträngliga kläder och handskar för att komma hem med några blåbär. Så det som skulle blivit en trivsam skogspromenad i sommarkvällen blev till rena sprintloppet.
Istället tog vi itu med matlagningen i ett skönt myggfritt kök. Trivsamt prat och god mat puttrade fram. Jag öppnade en flaska rött och smuttade lite mellan lökhack och pastakok.
Efter maten soffaslapp igen. Och Allsång på tevekanalen.
En semesterdag av värdigt slag.

Lite trött nu.

Etiketter

garage, städa

En osemestrig syssla har vi ägnat oss åt i dag, Maken och jag. Vi har storstädat garaget. Det var planerat sen länge och idag passade det alldeles utmärkt eftersom regnet fullständigt hälldes ur skyn i morse.
Vi stod samlade i garaget redan innan nio. Något förvirrade och ruskigt oladdade. Sparkade lite i högarna och Maken tyckte att om vi åtminstone får iväg lite skit till återvinningen. Nä nu jädrar ska här städas, tänkte jag och Maken backade in bilen en bit för att börja lasta sopor. det regnade för mycket för att vistas utanför.
Garaget är helt och hållet Makens domän. Där är det meningen att han ska hållas med bilmek, målande och fixande. Bruksbilen har bara tillträde om den på någotvis behöver grejas med. Annars får den allt stå ute.
Problemet med garaget är att Maken inte tillhör de välorganiserades skara. Man kan inte heller anklaga honom för att ha minsta pedantisk ådra.
Han ställer grejer där de kan få plats och sällan precis där han tog dem. Tillslut är det en sån röra att han får något panikslaget i rösten bara han tittar in.
Ibland använder jag garaget också. När jag städat ut något ur huset brukar det hamna i en hög på garagegolvet i förhoppningen att det därifrån ska transportera sig vidare till återvinningscentralen. Det gör det aldrig. Och Makens röstläge hamnar i falsett.
Jag har sett honom städa. Hur han förvirrat lyfter ett par grejer och i total förvirring snurrar ett halvt var och ställer dem på ett nytt ställe. Föser undan det som redan står där för att klämma in nåt nytt. Hans sätt att städa brukar sluta i att skiten bara flyttats runt ett halvt varv. Ska han klara av att städa behöver han en arbetsledare.
Man ska dela på sysselsättningen i ett glatt äktenskap. Eller i alla fall dela på förmågorna. Jag är bra på att organisera och vara arbetsledaren. Och jag kan dela med mig av det.
Nu är garaget organiserat så till den milda grad att jag förmodligen får tillbringa resten av semestern ensam. Maken kommer nämligen att bo i garaget hädanefter. För hans nöjda och helt förundrade min när vi stod och pustade på ett alldeles tomt och välsopat garagegolv, liknade något min egen min när jag drog min nya laptop ur kartongen.
Dessutom hann vi med att besöka återvinningen med allt skräp också.
Vi tog en välbehövlig dusch efter allt detta och sedan bjöd Maken frun på pepparstek. Efter maten åkte vi hem och jag sjönk ner i soffan trött och sliten. Maken satt en kvart, inte ens Discovery lyckades fånga honom. Sedan var han tvungen att gå ut och kolla lite i garaget. När jag tittade ut en stund senare var han i färd med att måla väggarna! Den gamla garagedelen såg plötsligt så sorgligt sliten ut nu när man hade full utsikt över de båda delarna.
Han är kvar där än. Jag har hunnit se en film, greja lite med semestertvätten, strosa i trädgården, snacka med Musse en stund och plocka i diskmaskinen.
Maken är i garaget han. Undrar vad jag ska ta till för att locka ut honom därifrån?

En regnig dag.

Etiketter

ösregn, regn, sommarregn, spöregn

Det kom en regnig dag på flera soliga och varma. En sådan regnig dag känns som ett skönt andrum. Man kan bara slappa lite och göra ingenting. Jag saknar inte solen så länge den inte stannar utom synhåll i flera dagar.
Vi har såna krav på vår svenska sommar. Den ska bara gassa fram den ena soliga dagen efter den andra, annars blir vi griniga och besvikna. Sommaren innehåller lika omväxlande väder som vilken årstid som helst.
Idag är det regn och skön sval luft strömmar in genom den öppna dörren. Det finns en tjusning i det också. Och så gott det luktar sen, när regnet upphört.
Musse springer in och ut i någon yra. Han tycker det är jobbigt med alltför varma dagar. Nu är han lekfull och sprattlig. Har fått höra av grannarna att Mussekillen tycker sig äga hela gatan. Han tar sig friheter och promenerar runt på grannarnas tomter och in i deras hus till och med! Har snackat med honom om det där. Då kom han hem med en mus, antingen var den en muta för att jag ska skita i var han är eller så var den en fjäskpresent för att jag inte ska gräla på honom. Antar att det var det första alternativet, för när han lämnat av musen drog han och syntes inte till på timtal.
Har just vinkat av föräldraskapet som tillbringat några dagar hos oss. Det var trevligt att ha dem här. Nu har de lång väg hem
Själv tänker jag göra absolut ingenting de närmaste timmarna. Jag har semester.

Inlägg från blocket nr 7

Etiketter

vårrullar

Flitigt besöktes en viss del av torget även denna semester.
Där kan man köpa en liten vietnamesisk vårrulle i en plastmugg med en god dippsås för en euro.
Tillslut kände tanten med vårrullarna igen bilen och speciellt kände hon igen tjejerna som handlade så många rullar. Hon log lika glatt varenda gång. Och tjejerna mumsade vårrullar och tyckte tanten liksom tillhörde dem. Ville absolut inte handla från konkurrentstället. Det skulle vara tantens rullar, annars fick det vara. Det var deras tant och hon hade de godaste vårrullarna ever.
Tillslut började de fantisera om att ta med tanten hem. Ha henne i köket liksom, för att få egna rullar när som helst.

Vårrullar med klass

Men efter vårrullar till frukost, lunch, middag och kvällssnacks börjar även den godaste av vårrullar kännas vanlig och tråkig. Tanten får stanna där hon är. Smaklökarna får vila från vårrullesmaken. Kommer vi igen nästa år står säkert samma tant på samma ställe och då är jag säker på att hon ler lika igenkännande mot Dottern medan hon öser upp i muggen.

Mmm