Etiketter

, ,

Alldeles tyst är det i hemmaluren. Om man ringer till den går signalerna fram så snällt men missvisande. Folk tror att vi inte är hemma eller inte ids svara.
Jag var ut och klagade hos grannen i går när jag upptäckte olägenheten. Han orsakade samma fenomen för ett par veckor sedan med en grävskopa nämligen. Han kollade nu allt möjligt men kunde inte hitta något fel.
Jag ringde alltså Telia (från mobilen).
Att ringa Telia är en syssla som kräver tålamod och absolut lugn omkring. Man kommer nämligen att få lyssna och trycka ett eller två eller tre i all oändlighet tills den maskinella rösten stapplat fram till mitt lilla ärende. Nu var det moderniserat och jag fick först prata in mitt ärende. Rösten upprepade entonigt och övergick sedan i alla fall till knapptryckandet.
En kontroll gjordes av telefonledningen medan jag fick trycka på ett eller två eller tre. Rösten var av nyfiknare slag och ville ha svar på många frågor. Det visade sig snart att ärendet måste överlämnas till en tekniker.
Då ser jag framför mig ett fikarum någonstans på Telia. Det är där teknikerna sitter med arbetsbältet hängt över stolsryggen och de kängbeklädda fötterna på bordet. Hjälmen slängd på golvet intill medan de dricker kaffe och snackar. Så kommer ett överlämnat ärende och det blickar i en röd lampa och en signal ljuder genom rummet. (ungefär som Makens signal på mobilen för att jag ringer. En metallisk ubåtsliknande varningssignal samtidigt som en röst skriker Warning, warning, its the wife, its the whife!)
Nån kärring har ringt och stört friden i detta fikarum! Teknikerna suckar och skjuter ifrån sig kaffekoppen och hakar verktygsbältet på höften. Trycker ner hjälmen över hjälmfrissan och beger sig ut i verkligheten för att kolla varför i hela friden inte min telefon fungerar när den ska fungera.
Under tiden får jag höra av rösten i min mobillur att ärendet kommer att ta upp till tre arbetsdagar. Undra på det med så ovilliga tekniker!
Sedan ber rösten mig att kolla om alla mina knapptryckta uppgifter stämmer varpå en ny röst upprepar nämnda telefonnummer … på engelska!
Wow. Snacka om moderniserat.
För nu måste sinnet skärpas ytterligare för att hänga med i svängarna. Det gamla vanliga telefonnumret får en helt annan dimension när det läses upp på engelska. Jag kan engelska och får det att stämma med mitt svenska svarsalternativ. Men tänk när Hulda 83 ringer i liknande ärende! Vad hon ska svettas under den storblommiga då.
Sedan upprepar rösten också mitt mobilnummer, på engelska. Där krävdes ännu en nivå av skärpning eftersom jag knappt kan mobilnumret på svenska.
Hur som helst.
Teknikerna är ute och klänger i stolpar eller nåt. Eller letar bland virrvarr av kablar tills de hittar min. Det kan dröja. Det var tyst i luren även denna morgon.
Om någon vill mig nåt, använd det mobila numret!
Hörde förresten en ung person häromdagen som tyckte att hemmatelefoner är en kvarleva från nittonhundratalet. Att det räcker med den mobila, enbart. Att vi som vill ha hemmatelefon fortfarande är typ gamla stofiler utan förankring i nutiden.
Kan så vara.
Men jag vill i alla fall ha hemtelefonen ett tag till.