Etiketter
En vecka kan bestå av många ting. Så även denna. En del jobb och en del fritid, en del roligt och en del tråkigt. En vecka i mängden som leder oss framåt. Tre månader kvar till jul och det ser fortfarande ut som sommar ute.
När man sitter en ledig fredagsmorgon och slappar i bara nattlinnet finns det en del att fundera över. Innan sysslorna tar vid och gör slut på timmarna.
Dottern som fick synen testad av trafikskolan. Och hon såg så bra som man kan se och fick därmed godkänt i intyget som Länsstyrelsen ska granska. Ett steg närmare körkortstillståndet alltså.
Och denna handledare har tagit fasta på vad körläraren sa på kursen och kör berättande undervisning i bilen numera. Alltså lite teori i vad som komma skall. Den unga damen har riktigt bra koll på trafikreglerna sedan hon tog förarbevis och körde moppen runt stan.
Och jag själv som satte punkt för mitt manus en dag. Min roadstory är därmed färdigberättad. Därmed inte klar, o nej. Den sätts under min egen granskande syn och bli rejält redigerad. Nu ska alla darlings strykas och krångligheter rätas ut. Samtidigt tittar jag också på stavning och grammatik men det är inte huvudsyftet med denna redigering. Den här är betydligt mer djupgående än så. Allt ska synas i sömmarna och se var det brister. En rolig fas där manuset växer och djupnar och mognar till att så småningom läsas av några andra som ska få säga sitt.
Ibland kan jag fastna i grubblerier om varför jag håller på med det här skrivandet. Svaret är egentligen hur lätt som helst. Jag kan inte låta bli. Och jag mår så himla bra av det. Och jag kan.
Helgen går i firandets tecken. Min kära farmor som inte längre är fysiskt närvarande skulle ha fyllt nittiofem. Ett par mycket trevliga ungdomar i min närhet firar en sexmånadersdag idag. Och vi ska på sextioårsfest i morgon.
Det för mig genast till den otroligt kvinnliga tanken “hjälp … vad ska jag ha på mig?” (Säkert drabbas även män av denna tanke stundom men då inbillar jag mig att den inte inleds med ett HJÄLP!!) Ett av denna kvinnokropps små spratt för mänskligheten stavas PMS! Det drabbade mig med allt sitt mörker i veckan. Det är då man envisas med att gå igenom garderoben grundligt inför kommande event. När allt är provat och ligger i en sorglig hög på sängen kommer man till den oundvikliga slutsatsen att allt är fult och borde brännas, inklusive en själv. Sedan hänger man in skiten i garderoben igen och några dagar senare är grejerna riktigt snygga, inklusive en själv. Frågan kvarstår, ska jag välja nåt ur fulhögen i morgon eller ska jag tvinga ner mig på stan och in i provhytter?
Ett annat firande drogs av i tisdagskväll. Tjejträffens ena medlem passade på att fylla femtio i sommar. Efter en del turer och en del oturer hade vi samlat oss kring en firande plan. Med skumpa och skål presenterade vi henne för planen under kvällens tjejträff. Nämligen att vistas en helg i huvudstaden tillsammans hela gänget i början av nästa år. Sådana vistelser kräver planering, att lyckas synkronisera fullbokade kalendrar, pricka in ett ledigt boende och få allas kassor välfyllda. Vad vi ska göra där säger jag inte här. Det är hemligt!
Lämnar en fredagslåt med fantastiska Loulou Lamotte från förra årets idol och går och klär på mig och tar itu med dagen. Räkningar kräver betalning och matvaror måste inhandlas.
Ge dottern en hälsning o lycka till med flera “halvår”. Naturligtvis önskar vi lycka till åt pojkvännen oxå.Jag minns att det var viktigt att räkna mån. tillsammans. Det hör som till att vi tjejer gör det.
Jo, det är viktiga “siffror” det där.
Skulle farmor ha fyllt i helgen? På lördag eller söndag? Kevin fyller på söndag.
Vad sorgligt lite jag vet om min släkt… =(
Hon skulle ha fyllt den 24;e (eller om det nu var den 25;e, blandar i hop det för att det visst var något med en felskrivning i kyrkboken.)
Jag kan inte säga att jag vet en massa heller, om släkten. Men jag har en del gamla bilder i min dator om du är intresserad … Jag kan maila dem till dig i så fall.
Enligt kyrkoböckerna så är det 25/9 -14 , men fammo envisades med att det är fel, hon var född den den 24 och enligt alla till gängliga skrifter jag har så stämmer hennes utsago , och vi har firat henne då.
Ja tack. Jag vill gärna se de där bilderna. Jag har ju ingen som helst kunskap eller bakgrund från Anttila-sidan. Jag skulle verkligen uppskatta det. =)
Tack farbror Leif.
Tack för att ni tänkt och planerat för firandet som både blev av och inte…
…slutet gott allting gott. Ser jättemycket fram emot finalen!