Det är otroligt vad envist den där solen skiner denna höst. Man tror hela tiden att det ska vara slut men icke! Nästa morgon är den där och strålar över världen igen.
Nu när utemöblerna står i vinterstapel och hela sommarlivet packats ner. Nåja, jag misstänkte att det inte var slut på soligheten så jag sparade ett par stolar som är lätta att bära med till valfritt höstnjutarställe.
Kanske i närheten av den ymnigt blommande kärleksörten. Med den där ystra katten i krokarna. Och en kopp av den gröna teblandningen i koppen. Kanske blir det så också.
Eller så sitter jag lugnt kvar inomhus och nöjer mig med att se solskådespelet från fönstret. Jag är stor nog att välja själv.

Par