Vad är det för en dag?!

Etiketter

överraskningar, födelsedag, firande, hemligheter, present

I morgon är ingen vanlig dag, för det är Dotterns födelsedag. Sjutton år tror jag visst att hon blir. Är det verkligen möjligt?!
Vi föräldrar har tassat runt i lönndom i flera veckor nu. Och i synnerhet i kväll. Allt är nu klart inför morgondagen. Det är nya bud som gäller. Ingen sång vid sängkanten, tack vare övernattande pojkvän. Man får lugnt hacka i sig utvecklingen helt enkelt.
Frukostbord ska därmed dukas och sång och presenter levereras vid detta bord. Nåja. Hon kan diktera men hon har ingen aning om vad och hur det ska levereras i morgon bitti. Definitivt inte vid frukostbordet kan jag säga. Presentleveransen ska ske på ett helt annat ställe i huset.
Vi räknar med stående ovationer för vårt tilltag.
Sedan väntar en vanlig skoldag för ungdomarna. Och en ledig dag med föräldrarna för min del.
Till kvällen stormas huset av tjejgänget. Det blir en bra dag det där tror jag.

LillaJul

Etiketter

julmat, lillajul, tomte

Och så firade vi lillajul igen.
En tradition från min bardom i barndomslandet Finland. Liten julafton. Som firas kvällen före första advent.
Med ett julbord, inte fullt så dignande som på julafton. Eventuellt en liten julgran också men den hoppade vi över i år. Däremot är huset pyntat och julefint in i minsta vrå. Jag gillar jul och julpynt. Inte så mycket tomtar och jox. Men väl massor av ljus och en hel rosettsxplosion. Jag knyter röda rosetter lite här och där. Men granen väntar vi med. Det blev inte ens en bukett granris i vas i år.
Istället koncentrerade vi oss på maten. Det godaste av julematen. Och som den smakade! Kålrotslådan var lika god igen och sillen smakade underbart till den.
Förr, när jag var mycket yngre än jag är nu, firade vi dessa jular hemma i Finland. Jag minns inte så mycket av maten då. Däremot minns jag den lilla jultomten. Han som man aldrig såg. Dom lurade i oss att det bara var en lite Nisse som kom. Den riktiga tomten hade fullt upp med att förbereda för den stora julaftonskvällen. Den lilla Nissen var en skygg rackare. Han tassade runt huset och spanade i fönstren. Och när man minst anade (läs; hade blivit upplurad på övervåningen för att se bättre!) då kom han. Ja! Varenda år samma sak. Man hann höra hur han stampade i farstun, kastade in en kasse klappar och stack! Snacka om ohyfsad tomtenisse.
Så när vi kom rusande ner för trappan var han redan borta.
Vi såg ju spåren i snön! (Jo, det var snö på den tiden!) Han hade varit där. Och han hade lämnat paketen. Det var väl det viktigaste. Inte så många paket. Det ska det inte vara på lillajul. Och dessa ska inte innehålla så dyrbara klappar. Nån bok kanske, strumpor och sånt. Enkelt. Lillajul!
I kväll kom det ingen skygg tomte. Vi hade ingen Dotter hemma eftersom hon befann sig på släktgranskning hos pojkvännen. För stor för lillajulklappar, tänkte vi. Men när hon kom hem var hon upprörd! Inga klappar!
Hrm. Vi satt där mätta och dästa och ja, vad säger man. Halar fram plånboken är vad man gör i det läget.
Nu har vi jul här i vår hus … hopptrallallallaaa …

Se det var ett paket det!

Etiketter

födelsedag, paket

Förfirat Dottern. Som tänker lägga ännu ett år till sina tidigare sexton på måndag.
Varmt och gott när familj och vänner samlas för firandet.

Paket!

Och så kom pojkvännen.
Med omsorgsfullt inslaget, stooort paket.

Paket visade sig vara fyllt av tidningspappersbollar och han uppmanade henne att leta!

Leta!

Och hon letade, öste ur bollar i drivor kring fötterna.

Pappershög

Hittade ett paket!

Tom!

Ett misstänkt lätt paket som visade sig innehålla en nästan tom liten kartong, en nit. (eller Ninja som texten i lådan löd med en bild på en Ninjaklädd vän till dem båda.)

Leta vidare bland det ihopknycklade och kommer till en skylt. ”Jobbigt va?” Löd texten. Vi följde detta letande i spänd förväntan allihop.
Bara att leta vidare. Längst nere på botten låg den.
Rosa och doftande, parfymen som skulle ha varit i den tomma kartongen. Som han hade fixat. Så glad hon blev, och vi med henne! Och parfymen hade hon önskat sig länge. En viss pojkvän ligger på topp.

Den!

Vackert grått

Etiketter

grått, november

Fredag

Etiketter

fredag, magisk, spotify

Den av alla topplistade veckodagen.
Ja, den är trevlig men kanske allra mest magisk för alla som jobbar alla dagar i veckan. Då kommer fredagen med löften om ett par dagars ledighet.
För oss som jobbar sån där obekväm arbetstid kan det vara annorlunda. Vissa fredagar är inte speciellt fredagsglittriga då, utan som vilken veckodag som helst. Dessutom har vi andra lediga dagar mitt i veckan också.
Jag är visserligen ledig just i dag. Men inte lördag och söndag då det ska jobbas tjugofyratimmarspass.
Denna fredag blir det besök av vänner till kvällen. Jag lovade bjuda på något ätbart.
Därför står det en nytillverkad smörgåstårta under tyngder och gottar ihop sig just nu. Tyckte det passade bra, eftersom gästerna har något som är värt att fira. Vi firar tillsammans i kväll, med smörgåstårta.
Dessförinnan tänkte jag njuta av denna lediga fredag och inte tänka så mycket på den olediga helgen och den fullspäckade måndagen som följer därpå.
Börjat redan, med slapp soffstil och trevlig musik via Spotify.
Trevlig helg!

Och jag tycker att det är alldeles underbart!

Etiketter

grå, november

Jag finner inget att klaga på. När det gäller vädret.
Inte ens idag då det knappt har ljusnat förrän det mörknar på nytt. Himlen är tung och konstant gråskimrande med svepande slöjor runt träden. Som helt tappat sin färg och står där dramatiskt svarta av fukten i barken. Hela naturen sjuder, av vila. Av stilla långsamhet. Doftar av tung och mossig väta.
I mina ögon är det vackert!
Andlöst vackert och jag kan inte se mig mätt på det.

Önskar att det hade funnits tid att gå ut, med kameran. Och fånga det där gråvackra som jag tycker om.
Återanvänder i stället en bild från ett annat gråtillfälle. Och ställer mina förhoppningar till den lediga morgondagen som lär ska bli underbart grå även den.

Grått men vackert!

Bilder

Etiketter

bålsta, Foto

Resultatet av en trevlig dag  i Bålsta förra lördagen. Bilderna får tala för sig själv bara.

Grått men vackert!

TeveBitna?

Etiketter

True Blood

Maken och jag håller kanske på att förvandlas till vampyrer själva?
Vi har hela hösten suttit spikade framför True Blood serien på den reklamfria kanalen. Nu tog serien sitt nödvändiga säsongsuppehåll i onsdags. Skulle återkomma efter nyår sa han som presenterade programmen pch såg nöjd ut. Lika nöjd kände jag mig för en sekund, efter nyår var inte så förskräckligt långt bort i tiden. Tills han klämmer ur sig att efter nyår är i slutet av februari! Han hoppade över typ två månade där.
Vänta till slutet av februari med den cliffhanger som det sista avsnittet slutade i.
Skulle inte tro det.
Vi gav upp tevevarianten där och kör nu säsong två i dvd-spelaren. Skulle bara titta på ett avsnitt i går kväll men eftersom det slutande mitt i något otroligt spännande var vi tvungna att se bara ett till. Och eftersom det slutade … ja, du fattar. Vi tittade på typ fyra avsnitt innan natten blev så sen att vi behövde sova lite också.
Sedan startade vi om i morse.
Nu är vi halvvägs genom andra säsongen och det är bara trivialiteter som ett hungrigt barn och sånt som får oss att inte sluka resten i ett svep.
Var kommer man över säsong tre?

Liten fredagslista kanske

Veckans trorhonja: Ni har väl inte köpt nåt till mig ännu sa hon med lätt besvikelse runt orden. Vi är asbra på att hålla masken och gömma grejer.

Veckans väder: Ett blygsamt snöande som inte riktigt törs bjuda på sig själv. Idoljuryn skulle ha sagt att snön måste våga ta för sig mer på scenen och välja rätt låt. Själv tycker jag det är bra att det är så blygsamt och tunt. För mig hänger den löst.

Veckans hjärnsläpp: Mobilen ringer mitt i hamburgertuggan. Förvånad röst i andra ändan undrar var jag är. Jag skulle nämligen ha varit någon helt annanstans för en kvart sen! Shit, var det idag? Där satt jag i godan ro med kladdig burgare i näven medan vännerna på cafét undrade vad som hänt mig eftersom jag inte var där med dem. Sorry tjejer! Ska skriva in med rött i kalendern nästa gång. Tur att vi hann träffas en liten stund i alla fall.

Veckans Musse: Dom där rosa förpackningarna som vi köper hem innehåller världsgoda Mussepinnar. Knappt så kissen kan vänta tills vi slitit isär dem. Han sträcker sig fram och plockar pinnen ur förpackningen och bär den i munnen till lämpligt ställe att sluka den i två tuggor. Sedan riktar han sin gula blick mot det tomma pappret och undrar om det inte finns mer. Alla slags prassel i huset får honom att tro att vi öppnar pinnar till honom.

Veckans datasupport: Jag säger som Boris i den gamla Bondfilmen Goldeneye. ”I´m invincible! Ibland i alla fall. Däremellan, not so invincible …

Veckans cd: Tål att nämnas igen! Amanda Jenssen! Ett riktigt Happyland hamnar man i av att lyssna på den om och om igen.

Veckans låt: Blir trots allt en annan artist. Muse nya låt Uprising kör jag på repeat på Spotify.

Veckans typiskt: När man har chansen att ha fri sikt över tre karlar på ett tak från sin egen soffa. Och så är det för kallt för några nätbrynjor och slappt hängande snickarbälten. Ser bara tre Michelingubbar.

Veckans vilken tur: Att det är så kallt att man slipper se några nätbrynjor där på taket eftersom det inte direkt är tiopoängarna som samlats däruppe.

Veckans räkning: Jobbade tandläkaren ihop till i måndags. Bra jobbat!

Till sist!

Veckans Utställning: Fotoklubben ställer ut på Galleri Lättings. Både Maken och Dottern har en varsin bild på väggen där. Gör ett besök, inte bara för deras skull utan för att fotoklubben I Gävle ställer ut en massa fantastiska bilder! Utställningen pågår till den 17.12

 

 

 

Räfsa och lyssna

Etiketter

Gasta, löv, P4, pappersinsamling, radio, räfsa

Ägnat dagen åt att kratta löv igen. Fick fart av den lilla snön som kom i morse. Samtidigt som löven samlades ihop försvann också de få och lätta flingor som låg löst över gräset. Så min gräsmatta när nu både löv och snöfri.
Grannen undrade lite försmädligt om jag inte var ute i sista minuten. Jo det kan han tycka. Som undvikit sitt lövräfsande med att bygga ut huset så att hela deras gräsmatta trampats ner till jord.
För att ha lite underhållning i arbetet pluggade jag i mobillurarna i öronen. Knappade in lämplig radiokanal. Okej, det må vara tantvaring på detta men radio är kanon!
Både prat och musik varvas i en skön blandning som håller hjärnan i trim medan kroppen jobbar. Den här gången på bästa sätt dessutom eftersom jag fick lyssna till min stå-uppande vän och hennes kollega från Gasta, som pratade komik i P4. Så lätt dessa löv samlades in då!
När löven äntligen förpassats till komposten tog jag itu med nästa förträngda syssla.
PappersÅtervinningen.
Som samlas på altanen i papperskassar. Många kassar blir det om man som jag inte är helt nitisk på att köra dem till containern. Först packa om dem något lite mer hanterligt och sedan fylla bilen med alla dessa kassar.
Borta vid containerplatsen ska allt då hamna rätt. Vissa har stora problem med detta. Jag bara undrar … hur lyckas man klassa plastleksaker, tidskriftssamlare, och annat som platsförpackningar? Hur liten luckan än görs, nog fasen lyckas folk knöla ner de mest osannolika grejer i dessa återvinningscontainrar.
Jag har till och med sett stekpannor nerkörda i metallförpackningsluckan. Någon hade också tryckt i en kartong i det smala facket för pappersförpackningar. Men inte orkat stampa sönder kartongen så den gick i helt, utan hängde och täppte till totalt. Där fick den alltså vara helt ogenerat. Vem tänkte dom skulle ta hand om det? Den som kom efter och inte fick i sina sopor eller jobbar nåns mamma vid containern?

När jag kom hem städade jag undan pumporna och fick för mig att dörren behövde en krans.
Den totade jag egenhändigt ihop av ståltråd och rönnbär.
Kransen pryder dörren, pappersinsamlingen är borta och löven förpassade till skogs. En rätt bra dag!

Krans av rönnbär på gång.

Kransen och dörren.