Jag finner inget att klaga på. När det gäller vädret.
Inte ens idag då det knappt har ljusnat förrän det mörknar på nytt. Himlen är tung och konstant gråskimrande med svepande slöjor runt träden. Som helt tappat sin färg och står där dramatiskt svarta av fukten i barken. Hela naturen sjuder, av vila. Av stilla långsamhet. Doftar av tung och mossig väta.
I mina ögon är det vackert!
Andlöst vackert och jag kan inte se mig mätt på det.
Önskar att det hade funnits tid att gå ut, med kameran. Och fånga det där gråvackra som jag tycker om.
Återanvänder i stället en bild från ett annat gråtillfälle. Och ställer mina förhoppningar till den lediga morgondagen som lär ska bli underbart grå även den.
Grått men vackert!
november 17, 2009 at 00:01
Kunde inte sagt det bättre själv..
november 17, 2009 at 09:57
november 17, 2009 at 05:47
Alla väder har sina tjusningar så länge det byts om lite då och då! Njut av hösten!
november 17, 2009 at 09:58
Jag njuter!
november 17, 2009 at 11:57
Kan bara instämma. Världen är vacker så här års.
november 18, 2009 at 22:52
Japp!
november 18, 2009 at 21:16
Vad trevligt för gråvädret att även det har sina beundrare! Jag tycker att det är åt h… jag menar, inte så inspirerade.
november 18, 2009 at 22:54
november 19, 2009 at 11:50
Tänkte på dethär inlägget i morse, då jag åkte genom dis och gråväder genom mitt nuvarande slättland.
Jag håller med dig, rent estetiskt. Det blir fantastiska bilder och man kan forma tummarna och pekfingrarna till en ruta, nästan åt vilket håll som helst och avgränsa en skön bild av lugn och ro och harmoni.
Men jag är oerhört ambivalent ändå till november, numera, fast hösten alltid varit min favoritårstid och fast jag alltid sagt att det är så vilsamt när naturen lägger sig till vila och blir kravlös.
Funderar mycket på hur det blivit så, nu också.
november 20, 2009 at 11:00
Hösten är lite av en eftertankens årstid tycker jag.