Så kom då julaftonen med frid och ro.
Jag klev upp tidigt till den välkomnande julgranen som stått tänd hela natten.
Tände ljusen och lyssnade på min födelsedagscd med Susan Boyle och lät hennes klara och vackra röst ange tonen för denna julafton.
Jag minns när jag var … mindre … och delade rum med lillebroren. Vi hade en egen liten gran och i den hängde en slinga med färgade lampor. Över dem satt ett litet stjärnlikt hölje i klar plast. Det gjorde skenet från slingan mjukt och stämningsfullt att vakna till på julaftonsmorgonen. Med all den spänningen som hörde till en julafton när man var barn.
Nu är det inte riktigt lika spännande. Och den här julaftonen var väldigt annorlunda. På sätt och vis. eftersom Dottern tillbringat natten hos pojkvännen och inte var hemma när jag tassade runt och tände ljusen. När hon var liten brukade hon ligga intill granen hela kvällen innan. Och titta på den för att den var så fin och längta efter alla de där paketen som skulle ha samlats där innan julaftonsmorgonen.
Så brukade hon få välja ett paket ur högen på morgonen.
Jag försökte mig på ett lamt hot om att hon skulle missa morgonpaketet om hon övernattade hos pojkvännen. Det hotet bet föga. Och självklart fick hon sitt morgonpaket när hon kom hem i stället. Modershjärtan är veka saker. :)
I morgonpaketet låg ett Chanelmärkt knallrött läppstift. En vacker Dotter behöver vackra saker. Så är det.
Nu sitter vi här fina och klara inför dagens firanden.

Önskar alla en fantastisk julafton!