Är ett uttryck för att utmana någon. Jag utmanade väl på sin höjd mig själv i går när jag slarvade bort min älsklingshandske. Skulle bara handla lite kattkäk och sedan skynda till jobbet. Gick in med två handskar. Klev ur bilen på jobbet med bara den ena tjugo minuter senare. Alltså hade jag blivit av med vänsterhandsken på något sätt under denna lilla shoppingsväng.
Jag behövde inte ta i med hårdhandskarna för att komma på var den kunde vara. Antingen på parkeringen eller inne på affären. Vid kattmatshyllan eller på väg till eller vid kassan. Kanske.
Efter jobbet åkte jag tillbaka. Tänkte inte ge upp den där handsken så lätt! Hoppades att ingen obehörig lagt vantarna på den. Fast vad ska man med en vänsterhandske till om den högra inte finns?
På parkeringen fanns ingen enda skinnhandske kastad. Ingen att plocka upp längs vägen in heller.
Blev visad till stället där upphittat samlas. Det är många som tappar grejer på den affären! Överst i högen låg en hel väska. En röd väska modell trunk. Hur tappar man bort en sån?
Sedan fanns en kasse fullproppad med kastade handskar och borttappade vantar, halsdukar och mössor. Med mera skulle jag tro men jag grävde inte i kassen. Inte heller i lådan underst med ungefär samma innehåll. Antog helt enkelt att om någon tagit min utmaning och plockat upp handsken borde den finnas överst i högen. En placering värdig en nytappad handske.
Så jag åkte hem med min ensamma högerhandske.
I eftermiddags bestämde jag mig för att affären var värd ett nytt besök. Trots att den ligger på andra sidan stan. Efter stängningsdags eller möjligen innan öppningsdags hade väl affären städats. Kanske låg det en handske och väntade på mig överst i högen nu?
Förhoppningsfullt klev jag raka vägen fram till högen av borttappat. Och där låg den! Överst. Det var verkligen min! Givetvis plockade jag upp den. Så man kan säga att jag antagit min egen utmaning. Att hädanefter hålla reda på handskarna!