Det var tjugotre kalla grader när jag kom ur sängen i morse. Ute alltså. Inne är det också kring tjugo men av varmare karaktär tack och lov.
Nu börjar folk tröttna, det märks tydligt.
Själv tar jag det hela med ro, vad kan man göra! Det är mer fascinerande på nåt sätt. Att det kan finns så många klagomål på just vädret. Vi tycks aldrig bli nöjda. Märkligt nog klagas det också mest på det som är typiskt för årstiden. Hösten är för regnig, vintern för kall med för mycket snö, våren för slaskig och sommaren för varm. I höstas vill jag minnas ett och annat klagomål på just allt det där gråtrista. Om det ändå kunde komma snö. Så kom snön, ordentligt också och då tänkte jag att man kanske skulle vara nöjd nu. Näe. Det kom ju för mycket snö och det är för kallt. Och nu vill vi ha vår! Men alltså. När har det någonsin varit vår i februari? Oavsett snömängd. Detta är Skandinavien och februari betyder vinter!
Detta att hela tiden längta, efter det som ska komma, kan inte vara nyttigt. Det betyder ett ständigt missnöje med det som är! Kanske bottnar missnöjet egentligen i något helt annat, mycket svårare, mycket allvarligare. Så vädret får liksom vara skuldbäraren. Så kan det vara.
Någonstans har jag hört att det finns ingenstans på jorden som det klagas så mycket på vädret som just i detta land. Någonstans har jag hört att mängden nederbörd är den samma varje år. Om det stämmer har vi fått en ansenlig mängd nu i form av snö och får kanske mindre av sorten regn när det är sommar. Kan det vara så?
Hur som helst så måste det väl finnas glädjeämnen även en årstid som det här. Trots att snöhögarna är gigantiska och kylan svår. Trots att det mera liknar Nordpolen just nu och det är en tidsfråga innan isbjörnarna hoppar över från sina krympande isflak och travar in på torget.
Om vi ständigt ska tillåta ett missnöje att äta oss eller en orimlig längtan att ta plats, blir livet rätt mycket jobbigare att leva. För då kommer inte våren att kunna leva upp till våra förväntningar heller och definitivt inte sommaren.

Jag var ute med kameran i helgen. Pulsade i lårhög snö för att dokumentera denna vinter. För att kunna ta fram och titta på när det gassar trettiogradiga solstrålar in genom rutan. Och påminna mig om att inte klaga på dem.
Så noterat, så här ser min del av världen ut den 2010.02.21