Vi måste lära oss att låsa ytterdörren om oss när vi är hemma. Inte för att det finns risk för att skumma typer tar sig in utan mer för risken att skumma typer tar sig ut. En viss katt har nämligen upptäckt vad man använder dörrhandtag till.
En insikt som han visserligen hade med sig vid flytten till oss men inte överfört på vår ytterdörr förrän nyligen.
Vi har envisats med att släppa ut honom på baksidan. Mindre trafik där. Och kissekatten har nöjt sig med det.
Så kom den här vintern. Kall i små mjuka tassar. För mycket snö för en katt att ta sig igenom och alldeles för mycket av det fastnar i pälsen. Baksidan var inte längre så kul.
Kissen tänkte till och kom fram till att framsidan är bättre. Där är skottat och plogat! Alltså väntar han inne tills vi skottat innan han trippar iväg längs den plogade vägen. Alltså går man ut på framsidan numera!
Och om ingen öppnar gör man det själv. Alltså hoppar han på handtaget och sticker.
Tidigare sa han åtminstone till. Jamade sig till uppmärksamhet och fick dörren öppnad. Nu bara drar han. Lämnar dörren öppen efter sig så all den kalla luften rusar in.
Lite typiskt tonåringar känns det som. Vart ska du? Ut. Liksom.
Så man hasar till hallen och drar igen dörren. Han kommer ändå in själv när han ledsnar på utelivet.
Det är nåt visst med katter.