Känner mig lite som killarna i filmen baksmällan. Som vaknar upp och undrar vad som egentligen hänt och det ser ut som skrutt runtomkring dem. Nå, jag har ingen tiger i badrummet och ingen bebis i garderoben. Jag har inte supit bort vare sig minne eller förstånd.
Men det ser ut som skrutt när jag ser mig om här hemma. Det ser ut som ett hushåll där ingen orkat mer än nödvändigt den senaste veckan.
På facebook ser man hurtiga utrop om nystädade och påskpyntade hus. Här saknas både påskriset och hurtigheten ännu.
Fast en spirande vilja att få nån ordning på livet som antagligen kommer sig av att jag sovit i sängen hela natten. Himla skönt efter två långa nätter i exil i soffan. Därmed hoppas jag hostan går på sista varvet.
Hostmedicin och tigerbalsam för hostan och pianomusik av Ludovico Einaudi för själen. Hälsokosttabletter för allmäntillståndet och lite välgörande frukost i magen.
Sen kanske jag kan gå igång på lite halvfart med att ta hand om efterdyningarna av en veckas soffliggande.
Så nu behöver jag en liten påskafé som kan virvla runt med sitt spö och trolla fram lite vårlig påskkänsla även i mitt hem. Och ignorera att det ligger nysnö på gammelsnön utanför och att ännu mer av samma nysnön far omkring i luften.
När hon är klar med städningen kan hon gå ut och hämta ris att tvinna fjädrar i och skaffa en rejäl bukett solgula tulpaner.

Förr, när tösen var av mindre slag, var påskpyntandet viktigt. Och en buske utanför huset skulle också ha fjädrar. Innan jag satte på henne min gamla kjol och förklädet jag sydde i syslöjden en gång i tiden. Sminkade hennes runda kinder rosa och skickade ut henne på en runda med korgen. Det var tider det.
Nu får jag istället fylla skålen för andra små töser med rosamålade kinder och framsträckta korgar.
Lika bra att sätta igång.