Vart tar tiden vägen?

Etiketter

livet, samtal, tjejträff, tjugoåringar

Vi startade våra tjejträffar när vi var betydligt yngre och knappt hade flyttat hemifrån ännu. Inte kunde vi ana då att vi skulle sitta i samma träffar med nästan samma medlemmar mer än tjugofem år senare.
Men det gör vi.
Mycket har hänt under åren men det var inte det som var ett av alla samtalsämnen i går utan att vi inte längre är dessa tjugoåringar med den där självklara insikten om att man har all tid i världen. Nu börjar det istället smyga sig in en insikt om att tiden faktiskt är begränsad. En insikt man helst skjuter ifrån sig och inte riktigt vill ta i. En insikt som man antagligen behöver jobba lite med för att den ska kännas bekväm. Om den någonsin kan bli det.
Det finns saker man tänkt hinna med i livet och det är inte längre lika klokt att skjuta upp. Det börjar bli dags att ta tag i sånt man vill prova på eller göra. Allt det där man drömmer om!
Alla drömmar kanske inte måste upplevas men om det finns något där som man väldigt gärna vill borde man skaka fram lite drivkraft och sätta i gång. Kliva ur ekorrhjulet kanske. Eller åtminstone stanna upp och känna efter vad det är som känns ogjort. Se efter vilka av dem som kan vara genomförbara och vilka som verkligen är viktiga.
Inte låta dem hakas fast av tankar som; ”När jag blir rik ska jag” eller ”När jag blir pensionär ska jag”
Det kan bli många tänkvärda diskussioner under en tjejträffskväll!

Tjejträff

Mycket stök i dag. Många järn rätt i elden skulle man kunna säga. Till kvällen kommer ett hungrigt och pratglatt tjejgäng. Ja, vi är tjejer ännu!
Innan dess ska det fejas lite, inte så överdrivet mycket men en del. Det ska också finnas mat att ställa på bordet. God mat ska det vara.
Jag har väl aldrig varit så obeslutsam i receptvalet någonsin som denna gång. Lyckades inte ens bestämma mig om det skulle vara fågel, fisk eller mitt emellan. Förmodligen enbart för att jag hittade ett par brödrecept som jag absolut ville prova.
Så nu har jag komponerat en meny utifrån detta bröd. Bestämde varmrätten så sent som i morse efter otaliga valmöjligheter. Handlade allt som behövdes ganska tidigt och tog sedan i tu med brödbakandet.
Detta bröd doftar nu i hela huset och jag kan säga att det var väl värt att komponera meny efter.
Recept? Visst.

Brytbröd:

50 g jäst
50 g smör
5 dl mjölk
2 msk honung
2 tsk salt
13-14 dl mjöl
Fyllning: 100 g smält smör
150 g riven västerbottenost
½ dl hackad färsk rosmarin
Garnering: Ägg till pensling
½ påse salladsmix (pumpafrön, solrosfrön, pinjenötter och likn.)

Smula gästen i en bunke och smält smör i en kastrull. Låt det bli fingervarmt tillsammans med mjölken och häll sedan degspadet över jästen. Rör ut all jäst. Tillsätt honung, salt och arbeta sedan in mjölet lite i taget tills du får en ganska lös men smidig deg. Jäs den i 35 minuter.
Dela degen i två delar och kavla varje del till ungefär 24×24 cm. Pensla smält smör över varje del och fördela osten och rosmarin ovanpå. Rulla sedan ihop till en rulle (som bullar) och skär 2-3 cm tjocka skivor. Lägg ut skivorna på en klädd plåt. Börja med en i mitten och varva runtom. varv på varv men lite glest. Dessa jäser ihop sedan och ser ut som en vacker brödblomma. Jäs på plåten i 30 min. Pensla sedan med ägg och strö salladsmixen över. Grädda i 225 grader i ca 20 -25 min. Serveras värmda! Bryt och njut!

Långpannebröd med fyllning

½ paket jäst (ca 25 gr)
2 dl ljummet vatten
2 msk sirap
2 msk olja
½ tsk salt
5 dl vetemjöl
Fyllning: Olja
½-1 röd pepparfrukt, kärnfri
1 liten rödlök
1 dl hackade örter
Flingsalt

Smula jästen i en bunke och blanda ut den med vattnet. Tillsätt sirap, salt och olja. Blanda i mjölet till en smidig deg. Jäs den i 30 min.
Kavla ut till en platta 25×30 på bakplåtspapper, på en plåt. Tryck små gropar med fingrarna. Pensla med oljan och strö över tunt skivad pepparfrukt, rödlök, örter och flingsalt. Lägg över en duk och jäs i 20-30 min. Grädda i 225 grader i 15-20 minuter tills den fått fin färg.

Till detta tänker jag servera Pluras kyckling och en god sallad. Rött vin i glasen givetvis. Efterrätten blir kaffe och Pavlovatårta. Som upplagt för en trevlig kväll alltså.
Nä, bäst jag fortsätter så allt hinner bli klart. Och … jag har inte nallat av vinet än! Fast … om sanningen ska fram provsmakade jag lite av sherryn ….

Filmtajm!

Etiketter

2012, Audrey Tautou, Coco Chanel, John Cusac, The Tudors

Vi har sett film i helgen. Inledde med filmen 2012 på fredagskvällen. När vi väl fick igång den vill säga.
Maken köpte den på Blue Ray och körde glatt igång sin spelare för att vi skulle kunna ta oss in i framtiden. Jo, nog hamnade vi i framtiden allt. Teknikens under börjar bli smartare än oss människor. Det är inte längre bara att stoppa i en film och få en stunds underhållning. För filmen gick inte att starta utan krävde både uppdatering och annat. Makens tandgnisslande och återhållna svordomar hjälpte inte ett dugg. Filmen befann sig där inne i den moderna spelaren och vägrade gå igång utan att vi ställde upp på alla dess nycker.
Vi är inte helt tappade bakom teknikvagnen, lyckades tillslut få spelaren uppdaterad och uppbackad med det usb-minne som den krävde. Det tog lite tid och en del huvudbry men tillslut hade vi filmen i gång. (Jag rekommenderar ingen, som inte kan lite mer än vanligt om teknik att skaffa sig en blue-ray spelare. Om man inte vill bli milt galen innan man får se sin film.)

Nå. Till filmen i fråga då. Jag ska säga det direkt. Jag gillar ALLA filmer med John Cusac i huvudrollen. Spelar ingen roll om han är yrkesmördare eller förälskad hundägare eller förvirrad record-store-owner eller hetlevrad flygledare. Jag gillar allt han gör och har en pågående samling med hans filmer i min ägo.
2012 är en påkostad katastroffilm med otroliga effekter. Allt går under! Allt mosas. Och som alltid lyckas en grupp människor med det ofattbara överlevandet. Förutsägbart. Visst. Men jag gillade den. Tyckte det var ett hyfsat trovärdigt manus ändå. Förmodligen skulle mänskligheten reagera precis så där i det läget. Och så var ju Cusac med …

På lördagen såg Dottern och jag Coco – Livet före Chanel. Med den fantastiska Audrey Tautou som Coco. Jag visste inte mycket om denna kvinna innan filmen. Men hon imponerade på mig! Hon frigjorde kvinnan från hemska hattar och korsetter. Var en riktig utbrytare i sin tid som gjorde som hon ville. Som Dottern sa; ”Hon är som en sorts tidig EMO!” Nu vill jag veta mer om Chanel och helst också äga något äkta med de två C på! Jag som är helt ointresserad av kläder längtar plötsligt efter dräkter och strama, stilrena klänningar. Dottern, som älskar kläder och Chanel i synnerhet satt mest och kippade efter luft. Speciellt när Cocos sinne för kläderna och tygerna började växa fram.

I kväll har vi sett färdigt säsong tre av The Tudors serien. Slutar som vanligt i en cliffhanger inför säsong fyra som vi kommer att få vänta på. Denna tredje säsong går igång på Svt i mitten av maj. Se den!

Som om inte denna mängd av film var nog! Jag uppdaterade listan med filmer i vår ägo häromdagen. Man kan undra varför. Det är ett utslag av min sorterings och katalogiseringsiver som jag drabbas av emellanåt. Nitiskt och snudd på diagnosutmärkande har jag noterat alla våra filmer i genreordning. Borde kanske söka för det där? Nu har vi i alla fall en nyuppdaterad lista. Vad vi nu ska använda den till.

Säng, säng, säng …

Etiketter

carpe diem, sängar, sängjätten

Vi skulle behöva nya sängar, Maken och jag. Dom vi har knarrar lite skumt och sviktar lite oroväckande.
Sängköp är ett avancerat projekt. Man ska sova länge i sängarna och hur vet man om de är bra av bara en stunds provning i affären? Man ligger där och tycker det känns fantastiskt och så kanske det visar sig efter några nätter att man valt helt fel.
Minns en gång när farmor skulle köpa säng. Hon vägrade provligga den. Tyckte inte det passade sig att ligga där i affären och känna efter. Så Maken och jag fick turas om att provligga den åt henne. Maken retades med henne och frågade vem som provade skorna åt henne när hon behövde nya. Det hjälpte inte. Hon vägrade provligga sängarna i alla fall och gick helt på vad vi tyckte.

Idag har Maken och jag vandrat mellan sängjättar och kungssängar och andra sängställen i ett första rekognoserande av marknaden. Mötts av den ena ivriga försäljaren efter den andra. Det var ingen trängsel bland sängarna. Kanske för att fyra stora sängförsäljare placerat sig intill varandra i samma köpcentra? Vi kunder lockades in med den ena rabatten efter den andra och försäljningsknep i stil med ”Ja, det här är ju den sista …”
Jag vill kunna titta runt lite på egen hand innan försäljarna anfaller. Själv provligga och känna efter och fundera över stoppningar och fyllningar och prisklasser innan jag är redo att diskutera objekten. Men när försäljaren är över mig likt en blodtörstig vampyr innan jag klivit av dörrmattan blir jag vrång.
Speciellt i detta inledningsskede. Just nu vet vi nämligen inte alls vad vi vill ha. Ska det vara dubbelsäng eller varsin mindre att knuffa ihop? Ska det vara resårkärnor med separerade fjädersystem eller dubbla resårbottnar och tjocka bäddmadrasser? Ska det vara dyra märken eller billigare varianter? Har ingen aning.
Tanken på ny säng är ännu relativt ny.Dessutom har vi ett praktiskt problem. Hur får vi ner sängen i källaren? Sist en dubbelsäng skulle ner fick vi montera isär trappan. Så det kanske måste bli en varsin smalare variant med gemensam bäddmadrass istället. Fast det i sin tur kräver bredare lakan och Maken som trasslar så med sitt underlakan. det kommer omedelbart att sprida sig över till min sida. Jag som vill ligga så slätt det bara är möjligt.
Jag tror vi behöver fundera lite mer på detta.

Kvällen i huset

Maken strejkar. Alltså en helt officiell yrkesbaserad strejk och inget annat. Efter några dagars strejk är han så uttråkad att han började titta på hockey. Nu pratar vi om en man som är total och stolt idrottsanalfabet. Som plötsligt sitter kvar med dessa killar med puck. Han höll på det lag som hade snyggaste dräkterna. Klart man blir orolig! Hoppas de slutar strejka nu innan något värre händer. I morgon ska han ut och gå strejkvakt. Då kanske han vaknar till.

Dottern har skaffat sig en blogg. En fotoblogg där hon tänker presentera sina snygga bilder. Kolla in den och ge henne lite uppmuntrande kommentarer. Och tjata på henne om hon uppdaterar taskigt!

Musse är inlåst för kvällen. Han har rent demonstrativt lagt sig i tvättstugan för att slippa umgås. Slippa se oss som inte fattar hur kul det är att tassa runt i mörkret. Hörde från en granne som bor en bit bort att han minsann kliver omkring därborta också.

Jag har jobbat på dagtid i dag. Så jag somnade när jag kom hem, dessa tidiga mornar passar inte mig. Så istället sitter jag här och är himla pigg nu. När det börjar bli läggdags. Tur man har Internet.

Bråttom

Etiketter

förr, mail, mobil, sms, telefon

Tänk … hur det var förr.

Skulle man ringa till någon gick man till telefonen i hallen eller var den nu stod ankrad och satt där tills samtalet var avslutat. Och man fick lugnt vänta tills man kom hem först och främst eller tills personen man ville nå var hemma. – Nu kan vi ringa varandra var som helst och när som helst med våra små teknikproppade mobiler och räknar alltid med svar direkt, av den vi söker.
Jag är inte säker på att det är bättre …

Skulle man lämna ett kort meddelande till någon använde man samma telefon och sin talförmåga. – Nu messar vi kryptiska textmeddelanden oavbrutet.
Jag är inte säker på att det är bättre …

Skulle man skriva till någon skrev man för hand, postade och väntade. Och väntade. Och kanske fick man svar inom ett par veckor. – Nu mailar vi kors och tvärs över klotet och har inte ens tid att vänta på att mailet ska upptäckas utan sms;ar. Att det finns ett mail.
Jag är inte säker på att det är bättre …

Skulle man umgås med någon åkte man hem till varandra. Nu träffas vi i virtuella rum på nätet och gör sak av dem vi träffat, IRL.
Jag är inte säker på att det är bättre …

Skulle man fotografera något så tog man en, på sin höjd två bilder av ett och samma motiv. Eftersom man var rädd om de tjugofyra eller trettiosex möjligheter man hade tillgång till. Sedan postade man rullen och väntade. Och väntade. – Nu smattrar vi av mängder med bilder på samma motiv eftersom minneskortet rymmer extramassa megabite. Sedan vill vi snabbt se resultatet i den lilla rutan som visar bilden. Och alla dessa bilder förvarar vi i datorn.
Jag är inte säker på att det är bättre …

Skulle man ha nyaste skivan med favoritartisten väntade man tills den släpptes och sedan köpte man den i en skivaffär. Gick hem och spelade den i sin skivspelare. – Nu tankar vi hem den innan den är släppt och lyssnar på den i datorn.
Jag är helt säker på att det inte är bättre!

Skulle man se en film gick man på bio. Man såg filmen en gång och kanske kom den några år senare på teve om man hade tur. Var det en stor favorit såg man den flera gånger på bio och skröt om antalet till alla som ville höra. – Nu laddar vi ner den och ser den i datorn.
Jag är helt säker på att det inte är bättre!

SöndagsKvällsFunderingar.

Ännu en helg svischade iväg bara sådär.
Det har varit en massa på gång den här helgen.
En hel del socialt umgänge. Bestående av en god vän i soffan på fredagskvällen och bland andra goda vänner i en annan soffa på lördagskvällen.
Och så en hel del foto. Dottern var på stan med kamera och modell i lördags och drog i gång sitt fotoprojekt i B-kursen i fotografisk bild. Ett projekt som ska pågå ett tag. Föräldrarna var medkommenderade. En chaufför = jag. Och en rekvisitabärare = Maken.
Han kunde givetvis ha kört också men för att slippa leta parkering i lördagsstressen på stan följde vi med båda två. Jag släppte av dem och åkte iväg till en parkering en bit bort och väntade medan bilderna togs. Hämtade sedan upp hela gänget och körde dem till nästa ställe.
Som Dottern så riktigt påpekade; Hon håller inte på med någon typ av idrott som vi måste engagera oss i. Därför får vi vara aktiva föräldrar i detta fotograferande istället. Som idag. När garaget plötsligt innehöll ett stycke Dragshowartist med tillhörande sminkös! Vi ordnade med glamouren i garaget innan. Så gott det gick. Hängde upp pärldraperi och diverse annat som skulle användas till att förstärka bakgrunden. Ställde fram en spegel så att killen kunde kolla hur han tog sig ut innan fotograferandet påbörjades och vi bidrog också med smycken till olika klädslar.
Mitt i garaget stod alltså plötsligt en riktig snygging till Dragshowartist i kort, snäv knallröd klänning och vippade med ögonfransarna. Bland verktyg och annat som sällan förknippas med den typen av artister. Snacka om kulturkrock. Riktigt roligt att bevittna. Det skulle tas bilder till affischer och hemsida och bra blev de så klart också. Dottern vet vad hon gör bakom sin kamera.

Veckan som kommer är ny, men långt ifrån oskriven.
I morgon ska mitt blod testas. För att se om jag duger som blodgivare.
Har tänkt bli blodgivare i evigheter men inte kommit iväg. Tycker att man kan bidra med lite blod för mänskligheten om det är möjligt. Det är bara ren lathet att det inte hänt tidigare. För några veckor sedan anmälde jag mig så via nätet och fick en tid för provtagning. Och en broschyr som jag skulle läsa noga innan. Det har jag lydigt gjort och satt mig in i detta givande. Återstår alltså att se om jag går omkring med dugligt blod i venerna.
I morgon ska också ett par möten klaras av och en GudSon ska firas. Han har hunnit bli vuxen, hur det nu gick till. Tyckte inte det var länge sen han stampade omkring i ovana steg och stora cocacolashorts på vårt bröllop. Men det var det visst. Vi firar tjugoårig bröllopsdag i år. Återstår att se hur vi firar, det har vi inte funderat så mycket på ännu.
I veckan ska också en alldeles ny liten kille besökas. Han hade bråttom till världen som sin bror, kom alldeles för tidigt men mår alldeles utmärkt. Underverket ska beskådas äntligen.
Jag tror det här blir en bra vecka.

Fotoblogg!

En blogg till. Med mina bilder. Tja, varför inte tänkte jag där jag satt med mitt vinglas i fredags. Sagt blir ibland fort gjort. Så här är den. Min nya fotoblogg.

Bortstädad?

Etiketter

fönsterputsning, gardiner, städa

Vintern är avskrapad av alla mina fönster! I en sån där envis energi som är typiskt mig.
Jag kom hem i morse efter en natt på jobbet. Visste att jag behövde städa eftersom jag inte hann i går. Fick lust att byta till de vita gardinerna i mitt rum och den tanken slog rot innan jag tänkt över konsekvenserna. Den lila gardinen var kantad av katthår och åkte ner i ett huj och tvättvatten blandades i hinken. Med trasa och fönsterskrapa tog jag mig an bestyret med att putsa alla rutorna. Utsida, insida och mellansidorna blev blanka och fina. Jag hade lyckats få till en bra blandning denna gång. Varmt vatten, några droppar diskmedel och en skvätt rödsprit och så skrapa av och torka med sportsidorna längs kanterna. (Det enda man kan använda de rosa sportsidorna från kvällstidningen till!)
Blanka och fina fönster fick jag och faktum är att fönstren håller för en närsynt granskning i solljus också! De vita gardinerna gjorde sitt till. Det blev sommar direkt!
Gav en sorts mersmak.
För innan jag riktigt visste vad jag höll på med stod jag och skrapade köksfönstren också. Det räcker inte enbart med fönsterputsning och gardinbyten för att trolla fram ett fredagsfint hus. Det krävs en del städning också. Jag höll på så att jag inte ens gav mig tid att äta lunch.
När Dottern kom hem hittade hon en hungrigt skakande mor i färd med att dra undan grejer för att komma åt vardagsrumsfönstren också! Dit det bär …
Dottern är en klok ung dam och rätt handlingskraftig emellanåt. Medan jag strök nästa par gardiner lagade hon mat. God lax med grönsaker och ris. Fick ner den hungrande modern vid bordet. Himla gott!
Efter det var jag styrkt och som ny och jobbade på tills jag hade även vardagsrummet i somrigt sken.
Nu är jag lite sliten. Men huset är i toppklass!

Sömnbrist

Hade svårt att sova häromnatten och låg vaken den mesta delen av den. Vaknade yr och trött. Allt på grund av den lille katten.
Kvällen innan bestämde han sig nämligen för att ta tag i sin situation och sticka ut innan vi hann låsa ytterdörren för dylika tilltag. Det är vår i luften och därmed har katten kastat av sig både vinterpäls och vinterbeteende. Nu är det uteliv som gäller. Vi håller inte med. Tycker att små kattpojkar ska hållas inne på nätterna. Därför brukar vi låsa dörren när han kommer in för att käka lite vid åtta-tiden. Den låsta dörren orsakar ett jamande klagande och otaliga hopp på handtaget för att förmå detta låsta hinder att ge vika. När det inte lyckas går han några varv genom huset, passerar oss i soffan för att demonstrera sitt missnöje. Han behöver inga plakat! Uppsynen är tydlig nog.
Tillslut ger han ändå upp och kastar sig ner i soffan , tvättar valda delar av pälsen och somnar bums.
Men så glömde vi alltså att låsa dörren. Ett snabbt hopp mot handtaget och den listige rackaren var ute i frihet. Kan tro att han firade.
Jag var ute och ropade vid nio-tiden. Vid tio-tiden också. Musse brukar komma glatt skuttande när vi ropar. Men det var fasligt öde utanför huset. Vid elva-tiden både ropade jag och skramlade med torrfodret i sin burk. Det brukar genast locka hem honom men det bara ignorerades. Tillslut gick jag och lade mig. Utan katt.
Larvigt att inte kunna sova för att katten är ute sa jag bestämt till mig själv när jag vänt några varv, fortfarande lika klarvaken. Gick upp en sväng och glodde på en tom altan. Ner i sängen igen, fortfarande i samma klarvakna tillstånd. Och där i mörkret fanns gott om fantasier om allt en ensam liten katt kan råka ut för i nattmörkret. Den ena hemskare än den andra. Fick mig att lämna sängvärmen ännu en gång. Ingen hemvändande Musse då heller.
Någon sort slumrande sömn ägnade jag mig åt resten av natten. Hela tiden medveten om att kattrackarn var ute.
Vaknade i samma tanke, ruskigt trött. Då hade kissemissen behagat återvända till hemmet! Han såg ut att rycka på axlarna åt min uppläxning. Vadå? Han hade bara varit ute ju! Sen gick han och lade sig. Ganska trött, liksom jag. Själv skulle jag till jobbet, Musse fick sova. Straffet fick han när han vaknade. Och insåg att han befann sig ensam hemma, innanför vårsolen. Utan möjlighet att komma ut i den.
Nuförtiden är vi snabba med att låsa ytterdörren om kvällarna.