Skriva och skriva!

Etiketter

Skriva, skrivprojekt, text

Jag har suttit helt utan dåligt samvete i utanför solen ute i trädgården idag. Medveten om att det finns ett och annat som behöver göras därute. Rensa och fylla på med lite jord och sånt. Men inte i dag.I stället har jag ägnat dagen åt en skrividé som infann sig i morse.
Det är en underbar iver att stå med en helt nyväckt idé om ett skrivprojekt. Helst vill jag kasta allt annat åt sidan och bara fördjupa mig. Jag gjorde ett försök till tvätt, fick i något i maskinen men glömde givetvis helt bort att hänga det sen. Glömde alldeles bort att äta lunch också, som vanligt när det finns textiver i kroppen. Att jag hade tänkt handla idag glömdes också bort och att jag var skyldig Dottern ett arbetsbyte. Hon har gjort sin del. Jag har fortfarande inte gjort min del. För idag fanns det inte utrymme för något annat.
Allt det här beror på ett annat pågående skrivprojekt av en helt annan karaktär. Ett otroligt inspirationsgivande projekt. När hjärnan har gått igång är det bara att följa flödet.

Morsdag.

Etiketter

1920, gräsklippare, gräsmatta, morsdag

När jag googlade på morsdag hittade jag några charmiga gamla anvisningar från 1920. Dessa gavs tydligen ut i ett litet häfte där man punkt för punkt kunde läsa hur en mor bör firas. Jag kan säga direkt att jag inte firats på riktigt sätt idag. Inte om man ska följa riktlinjerna från 1920.

1. Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång./ Vi har ingen flaggstång och ingen svensk flagga att hissa heller. Fick väl visualisera den istället då.

2. Mor hälsas om morgonen med sång av barnen. / Inget barn sjöng något vid min sängsida i morse. Dottern var på festligheter i går och klev upp aningen senare än mig. Gratulerade mig så småningom med ett ”javisst ja, grattis på morsdagen!”

3. Hon bjudes före uppstigandet på gott kaffe och bröd, berett av barnen. Hon hedras med blommor och en liten gåva. / Inget gott kaffe före uppstigandet som sagt. Inga blommor heller. Gåvan fick jag häromdagen och jag har bett om att få med mig ett smakråd och humörhållande Dotter på stan i veckan. Något lite festligare plagg behöver inhandlas. Suck. Då är det bra att ha lite stöd av shoppingerfaren Dotter.

4. Henne beredes, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska. / Jahaja. Punkt fyra sprack rejält. Jag fick fixa egen frukost och klippa gräsmattan själv. Familjen hade bestämt sig för att tro att jag motionerade! Med gräsklipparen. Jo, bekväm åsikt kan jag säga. Nån mat lagade jag dock inte, ingen annan heller. Vi åt rester från i går innan jag åkte till jobbet. Alltså ingen vila heller, arbetsdag dessutom.

5. Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där far i huset medverkar. / Se där kom själva mannen in i bilden också. Nå, den lilla högtidligheten får dock hållas utan mor eftersom mor är på jobbet. Där slapp han lindrigt undan igen. Förväntar mig en extra högtidlig liten högtidlighet nästa år!

6. Frånvarande barn hälsa Mor med brev eller telegram eller vykort, som särskilt gjorts och tillhandahållas för mors dag. / Ja, jag ringde mamma. Kändes lite modernare än att skicka henne egenhändigt tillverkade brev och telegram. Fast det hade kanske varit kul att få. Kunde ha skickat henne blommor också men nu blev det ett telefonsamtal. Och en blomma bifogas istället här:
Och jag hoppas dagen varit så bra den kan bli. Kram på dig mamma. Du är bäst!

Ingen dålig morsdag på något sätt och solen gjorde mig sällskap på morgonpromenaden.
Gräsmattan har tiggt om en klippning en längre tid och innan vi anmäls för vanvård var det lika bra att ta itu med den. Maken fixade drivmedel (ja, vi är dåliga värdsmedborgare och använder en bensindriven gräsklippare) och fick igång det motsträviga fanskapet med det rätta knycket. Sen var det bara för mig att börja klippa. En gång i tiden hade gräsklipparen någon sorts självdragande funktion som numera är av mer sporadisk karaktär. Man får knuffa den genom gräset med egen kraft. Ibland kommer den ihåg och gör några små ryck. Gräsmattan blev i alla fall klippt … nästan. Ja, jag erkänner … jag lämnade prästkragarna … och förgätmigejen … och bellisen … därmed också en del av maskrosorna. Det blir fint, när de blommar! Dessutom slarvade jag och lät bli att räfsa ihop klippet. Näring för gräsmattan tänkte jag och klev istället in i en skön och mycket välbehövlig dusch.
Jag hann också med att slappa lite, plantera några kryddväxter och vattna sådden. Innan det var dags att packa för arbetsdag. Eller arbetsnatt snarare. Som sagt, ingen dålig morsdag.

Sommarkväll

Etiketter

mygg, myggor

Det var ingen riktig sommar i nattluften i går kväll. Ute på altanen låg skymningen och skogen tycktes ha närmat sig. En gök ropade inne bland tallarna och jag förväntade mig nästan att få syn på några tulpanhungriga rådjur. Men de kommer senare, när gryningen närmar sig.
Jag tände ljusen på altanen och drog en filt tätare om axlarna satte mig i den kyliga försommarkvällen. Mellan hägg och syren. Den tiden som omtalas som allra vackrast och den är alldeles för kort. Det gäller att ta tillvara på stunderna. Varje år när jag gör i ordning altanen, tänker jag mig sådana kvällar. Fast varmare. Kvällar med tända ljus där jag ska sitta på min altan och avnjuta alla mina blommor. Njuta av sommarkvällar som äntligen svalkar efter en varm dag. Det tycks bara aldrig bli av det där kvällsnjutandet på altanen. Helt plötsligt drar hösten in och jag kan räkna altanmyskvällarna på ena handen.
Det där man så lätt glömmer i försommaryran är en faktor som spelar in i en hel del i valet av aktiviteter sommartid. Det blir jag snart varse denna första kväll av sent filosoferande.
Snart surrar dom hungrigt runtomkring mig. Försöker hitta glipor i filten för att kunna sticka till. Genast är magin borta och jag viftar och försöker få undan dem och helst slå dem sönder och samman. Så att de lämnar svärtade fläckar i kläderna. Hur nära jag än drar fliten så hittar de ändå innanför, hur jag än drar in även fötterna innanför åker jag till sist ändå på ett bett vid vristen. Där det alltid kliar som allra värst.
Genast var svaret på varför altanen utnyttjas så lite kvällstid under sommaren på pränt.

Jag noterar på inköpslistan -

• Bara några blommor till.
• Fler ljus till lyktorna, i sommar ska jag utnyttja altanen mer.
• Ja just ja och så – Myggmedel, myggljus, myggspiraler … allt med mygg- jag kan komma över.

Blommigt.

Dagen har gått i blommande anda. Jag har alltså pyntat med blommor.
Jag har otroligt svårt att massakrera blommorna i gräsmattan. Där växer mina ljuvliga blå Förgätmigej som har samma Österbottniska rötter som jag. De växer inte så organiserat utan har tagit för sig och klivit rätt ut i gräsmattan i små skira klungor här och var. Inte kan jag köra över dem med gräsklipparen! Grupper av små vita Bellis gör dem sällskap. Och prästkragarna sticker envist upp genom gräset, redo att slå ut i full blom om några dagar.
Jag klipper alltså runt alla dessa gratisblommor nu. Har inte hjärta att meja ner det som naturen så frikostigt bjuder mig på. De är så fina. Ger min trädgård ett lite bohemiskt intryck, lite lagom vildvuxet och ganska hemtrevligt.
Gjort fint runt min planteringshörna och förnöjt granskat fröna som gror. Städade av lite på altanen också.

På Blomsterlandet var det verkligen blomster i mängder och jag hade lite svårt att välja. Men lyckades få vagnen full med trevliga växter allt medan jag planerade för deras placering medan jag strosade runt.
Lastade också på några säckar jord så att växterna ska få det trivsamt omkring fötterna.
En tomatplanta blev det också eftersom jag vill kunna tassa ut i det daggvåta på mina semestermornar och plocka tomater. Så där fantastiskt solvarma och söta.
Tiden bara försvinner oåtkomligt medan man planterar sina blommor. Får jord under naglarna och torr hud och fritt i sinnet. Jag planterar helst i sånt som är charmigt använt. Rostigt eller lite buckligt får det gärna vara eller ärvda gamla krukor. Strunt samma om det gått en bit ur. Eller i något som inte är tänkt att vara fylld med blommor. Jag vill ha det personligt och charmigt slarvigt. Sommarsäsongen är igång och nu fattas det bara att ta itu med rabatter och buskar! Det finns en del att göra.

Blodgivare!

Etiketter

blod, blodgivare, geblod.nu

Här parkerar en blodgivare, stod det på den rosa lappen som skulle placeras i vindrutan när jag parkerat. Fick mig att känna mig betydelsefull. Jag har genomgått de tester som var nödvändiga för att bli godkänd och nu skulle första blodgivandet ske.
Fick börja med att fylla i ännu en hälsodeklaration där jag skulle kryssa för diverse frågor med ja eller nej. Kunde lugnt besvara frågan om jag tagit betalt för sexuella tjänster den senaste månaden med ett nej. Besvarade övriga frågor med nej också eftersom jag är frisk och kry och inte rest utanför Europa. Jag reser typ inte alls! Måste vara den idealiska blodgivaren.
Sedan blev jag omhändertagen av en sköterska och fick välja present. Jo, det är sant. Inte nog med att man gör en insats, som jag tycker att blodgivningen är. Man får dessutom parkera gratis och så får man present också och fika! Hyllan bakom disken var fylld med trevliga saker. Jag valde en IittalaKivi ljuslykta i ljust blå nyans. Sedan fick jag välja brits och invänta nålen. Jag är inte spruträdd och mina armvecksådror är villiga att lämna i från sig av varan. Tydliga och rejäla alltså. Så där låg jag helt lugnt och mådde prima. Snart var den första påsen fylld, där den låg i sin vagga intill britsen. Lite coolt att titta på denna påse. Med mitt blod. Som ska ut i världen och hjälpa andra. Ganska mäktigt faktiskt.
Sedan fick jag plåster och en mugg juice. För att stoppa blodflödet i armvecket och för att återställa balansen i kroppen. Sedan fick jag också en karta järntabletter eftersom kroppen kan behöva en skjuts nu. Därefter fikat. Goda smörgåsar för blodgivare fanns i kylen och nöjd med mitt första värv som blodgivare satt jag och mumsade skinkmacka och drack mer juice innan jag klev ut i solen som aktiv blodgivare. Jag är lite stolt, det kanske märks. Kände allt av en underlig liten yrsel, inte av svimfärdigt slag men lite som att ha ganska lågt blodsocker. Så där som det kan kännas när man reser sig plötsligt. Det var lätt åtgärdat med ett glas cola.

Fick också en otroligt söt liten blodpåse att hänga vid mobilen eller på annan lämplig plats. Den är märkt med min blodgrupp. Maken blev mäkta imponerad av denna. Miniatyrförtjust som han är. Så snart anmäler nog han sig som blodgivare också, bara för att komma över en sån påse. För min får han inte!

P.S man anmäler sig jättelätt till blodgivare via geblod.nu! Bara att välja rätt blodcentral och fylla i kontaktuppgifter. Det gör inte ont, det tar inte ens lång tid och det kostar inget. Ge blod. Nu!

Rastlös? Jag?!

Etiketter

rastlös

Rastlöshet är inget som brukar förknippas med mig. Jag är oftast lugnet självt och trivs i långsamt tempo, utom när jag får skumma idéer om saker som ska förflyttas eller städas typ.
Dagen har varit långsam, delvis. Maken ägnade förmiddagen åt stötdämpande prylar i garaget. Bilen har en längre tid haft en gungande tendens och det var dags att ta itu med saken.
Själv satt jag i godan ro vid datorn och gjorde ingen nytta alls. Sedan trillade jag lite pärlor och knåpade ihop ett halsband med tillhörande örhängen. Därpå åkte vi för att fira lilla treåriga tösen som mottog presenterna med allvarsam min. ”Kan själv” sa hon när Mamman kom med saxen för sega snören. Så klart kunde hon! Det öppnades presenter och dracks kaffe och blåstes ut ljus. Allt som det ska vara på treårskalas, inklusive ballongerna på ytterdörren.
Så åkte vi hem. Det var då det började. Någonstans krypande från svanskotan och upp. Min svanskota! Bara strunt i teveapparaten, inget läshumör, inget skrivhumör. Inget humör för ett enda dugg liksom. Funderade på att ta en promenad i regnet och det var antagligen just det jag borde ha gjort. Eftersom jag samma rastlöshet är påtaglig ännu. Har lyckats få en hel kväll att gå i samma sega stil utan att göra något åt det. Enda rastlöshetsbefriande sysslan var en halvtimme i Parlamentets sällskap. Jonas Gardell var ett roligt inslag i det gänget. Jonas Gardell är alltid ett roligt inslag. Men så var det slut och den krypande uttråkade känslan var genast tillbaka.
Det är annars Maken som står för det rastlöst vankande i denna familj. Han har alltid varit extremt rastlös så fort minsta dödtid infunnit sig. Såna där trivsamt lugna semesterdagar när jag kunnat sitta och läsa hur länge som helst. Eller helger när inget speciellt ska inträffa.
Men i kväll var det min tur. Jag tog en vända i en regnvåt trädgård med kameran, tänkte mig tjusiga bilder på knoppar och droppar. Men det var aningen för lite ljus för att fotografera utan stativ och det orkade jag inte hämta. En otroligt kelig grannkisse envisades med att följa mina steg och stå på mina fötter hela tiden. Så jag tog några suddiga bilder, gosade lite med katten bara för att hon var så efterhängsen. Därefter räddade jag mina nysådda frön från drunkningsdöden. Kanske. Det var bra bött runtom dem efter denna dags regnande så det återstår väl att se. Om de vill gro längre. Som straff kanske de möglar och ogror.
Sen gick jag in och suckade lite till.
Vi tänkte se en film. Men hittade ingen vi ville se, fast utbudet är relativt stort i vår egen filmsamling. Drog ut på beslutet så länge att vi insåg att det skulle bli mer än midnatt om vi överhuvudtaget valde nån film. Så vi valde ingen. Nej.
Nu går jag och lägger mig. En fullspikad vecka väntar med morgonljuset. Godnatt världen.

Det där med regn

Etiketter

bada, plaska, regn, vatten

Jag gillar gråväder och regn på hösten. Finner en sorts energi i allt det där grå av någon anledning. Det luktar tungt av mossa och skog dessutom. Gillar regn om vintern också eftersom den tar bort snön som jag inte är lika förtjust i. Regn om våren och sommaren är som en sköljning. Allting blir friskt och rent och doften är oslagbar efter ett sommarregn. Alltså gillar jag regn!

Dottern älskade regn när hon var barn. Givetvis, eftersom regnet innehåller en stor mängd vatten! Just detta med stora mängder vatten har alltid varit hennes element.
Det har aldrig gått att hålla henne ifrån vattnet. Hon har badat och plaskat och blött ner sig något rent otroligt genom åren. Vi släpade alltid på packning med flera extraombyten när det fanns risk för nära vatten. För hon ”råkade” alltid plurra i bäcken, ramla i pölen eller hoppa i och bada med kläderna på.
Hennes förtjusning över sommarregn fann inga gränser. Det var bara att utrusta henne i stövlar och galonbyxor och släppa ut henne till pölar och plaskande stuprör. Sen drog hon omkring där i regnet med ett lyckligt leende och saker att samla vatten i. Pytsar, hinkar och skålar fylldes och hälldes ur, fylldes och hälldes ur. Och vattentunnan med det samlade regnvattnet var en härlig skattkista. Hon hade till och med ett eget uttryck för vatten. ”Vattenett! Jag vill ut och leka med vattenett.”
Det räckte sällan att bara leka med vattenett och samla det i olika behållare och hälla det fram och tillbaka och plaska med stövlarna i det. Förr eller senare badade hon, varhelst hon kom åt. I vattentunnan. Eller i vattenpölen. Eller i bäcken. Hon kunde rusa ut i bara strumpfötterna och dansa i vattenpölen i ren vattenlycka. Hoppa i hav eller sjöar med kläderna på bara för att allt det där vattnet blev för lockande.
Fanns inget tillgängligt vatten utomhus höll hon tillgodo med det vatten som kranen så lyxigt erbjuder. Som det har diskats och duschats i detta hus! Ibland trodde jag att jag fött en sjöjungfru men någon synlig fiskstjärt har jag aldrig sett.
Numera har vattenlusten dämpat sig något. Nu när det finns frisyrer att vara rädd om och kläder man inte vill blöta ner. Och åldern har dämpat frimodigheten och impulsiviteten.
Hon brås på sin mor helt enkelt. Det där med vattenett har gått i arv. Jag älskar också vatten, vi är av vatten helt enkelt! Tvekar inte att bada när tillfälle ges. Helst i havet. Älskar att åka båt och jag trivs också rätt bra med att ha en tunna regnvatten i min närhet. Jag badar dock inte i den.

Så avslutas en fredag!

Nyss hemkommen efter en rolig och skrattfylld kväll med fantastiskt roliga kvinnliga komiker.
Jag har varit på en hel del stand-up tidigare och borde vid det här laget känna till att man inte sminkar sig så mycket innan. Det rinner bara av när skrattårarna flödar. Och det är inte kul med vare sig mascara eller kajal inne i ögat.
Imponeras av att folk vågar ställa sig på en scen och vara roliga. Men glad över att de gör det så att vi andra får skratta bort en stund. Glömma allt annat och gå lite lättare därifrån. Inte illa för en fredagskväll med en god vän.
Annars blev dagen produktiv med en del bra text. Så upplyftande att jag alldeles glömde tröttheten. Som jag trodde. Bra text har den inverkan. Bra samarbete likaså.
Sedan åkte jag för att överlämna ett stycke jobbdator i vårdande förvar. Den hade nämligen tagit åt sig av åskan och ville inte ge oss tillgång till nätet längre.
Efter detta gjorde jag en snabb fredagshandling. Har blivit expert på att snabbt kryssa mellan alla de där som trängs med kundvagnarna för att komma över den bästa biten oxfilé och brieost. Jag hade mina grejer i kassarna på mindre än femton minuter. Och då hann jag också välja en present, plocka i några sommarblommor i kassen och konstatera att mina favvoskor från förra sommaren åter fanns i lager! Firade med en korv innan jag åkte hem.
Gjorde blomsterfint utanför dörren med mina nyinköpta växter och gick in för att röja lite. Då ringde datakillen! Det ante mig, han hittade inget fel på datorn. Som vanligt när man placerar en trasslig dator framför en expert. Då skärper den liksom till sig och uppvisar endast gott beteende. Hämtar den på måndag och hoppas den fortsätter med skärpandet även på jobbet. Annars får jag väl hota den med datakillen eller nåt.
Maken är i full gång med att hitta ny musik inför morgondagens kommande musikhörna. Temat för kvällen är kvinnlig fägring. Så nu radar han upp tjejerna på bordet framför mig. Rockbrudar hela högen så klart och dessa ska nu samlas på en gemensam skiva.
Så var ännu en fredag till ända. Inväntar därmed en trivsam lördag.

Så påbörjas en fredag.

Etiketter

Gerda Bylund, Katter, Nour el-Refai, stand up

Jag ska inte säga att jag går på högvarv just nu. Natten på jobbet har varit … mindre lugn … eller nåt i den stilen. Jag ska ändå om en stund göra ett allvarligt försök till att använda hjärnan. Det kan gå! Skrivandet är så pass energigivande att när jag väl är i gång rullar det bara på.

Kanske lika bra att ta en stödvila om jag ska orka med kvällens stand-up evenemang. Hoppas på en hoper goda skratt när Nour, Gerda och Anna kommer igång. Såg Nour på teve häromkvällen och imponeras av denna unga, modiga och så kloka tjej. Det behövs fler Nour i världen om vi ska komma nån vart med jämställdheten. Imponeras ständigt av vännen Gerda. Som också vågar en massa, som att kliva upp på en sen och rappa och dra skämt så publiken storknar. Ibland känns det som att man har mycket att lära.

Molnen är täta över himlavalvet idag, lyckades effektivt täta alla glipor som fanns när jag körde hem tidigare. När molnen bildar denna täta, grå matta stannar lukten från massafabriken kvar under. Sur och lite kväljande så att man helst stänger fönster och dörrar. Fast det annars är ganska varmt och det vore trivsamt att få in lite av vårluften och se gardinerna fladdra lite lätt.

Grannens katt, liten och oemotståndligt söt som hon är, har bestämt sig för att hon kan bo på två ställen. Kan man inte komma in på det ena stället,  provar man helt enkelt det andra. Tyst tassar hon in genom den öppna altandörren och förser sig med Musses mat. Jag hörde bara knapret och trodde så klart att det var Musse själv. Men hittade lite gul grannkisse vid faten. Lyfte varligt ut henne men hon var inne igen innan jag hunnit vända själv. Musse accepterade konstigt nog hela episoden. Trodde han skulle vara man nog att huta åt en liten tös som tar hans mat men har har väl också fallit för charmen i de gula ögonen.
Vad gör man? Jag vill inte ha dörren stängd hela sommaren, jag kan inte hyva ut kissen med någon bestämdhet. Förmår helt enkelt inte. Ändå vill jag inte ha grannens katt inne, ätande av Mussematen hur hungrig hon än är. Och Musse måste få ha sin mat där när han vill äta. Jag är bestämt av den åsikten att man inte ska mata andras katter men denna lilla matar sig själv när jag vänder ryggen till.
Ja, alltid är det nåt man ska grubbla över.

Oj vilken dag det här blev.

Etiketter

altan, feriejobb, fotoalbum, sommar, städa

Vaknade vid halvåttasnåret och kände mig ovanligt pigg. Så pass pigg att jag klev direkt in i duschen istället för att hasa omkring i osexigt nattlinne halva förmiddagen som jag brukar ibland på lediga dagar. Efter duschen var jag faktiskt ännu piggare! Tog mig an lite tvätt och gick direkt ut i solen med den. Sedan kunde jag ha valt att ta en god frukost ute i solen med en god bok i handen och njuta av tillvaron. Så annorlunda dagen hade blivit då. Men nej. Så fungerar inte jag.
Istället gick jag direkt på garderoben i mitt arbetsrum. Den innehåller familjens samlade fotoalbum och dessa ska flytta. För jag behöver utrymmet till mina pärlor nämligen. Och jag tror mig ha löst problemet med albumen. Fast de ännu kvar i staplar i vardagsrummet.

.

Det blir en hel del album med åren, även om digitalkamerans intrång minskade albumsamlingen drastiskt. Ibland beklagar man sig över detta men jag vet inte jag. När dammiga album ska flyttas önskar man att det fanns färre av dem! Inte tittar man i dem så ofta som man tror heller. De finns mest bara och tar en himla plats.
När pärlorna boat in sig i sin nya boning och arbetsrummet var städat såg jag mig om efter mer att göra. Alltså jag kunde ha valt att sätta mig ute i solen och njuta men som sagt, jag funkar inte så. Jag hämtade en ny korg med tvätt som skulle ut i solen. Det var då jag upptäckte hur varmt det var och fick för mig att jag skulle fixa i ordning utelivet. Och eftersom jag funkar som jag gör så var jag igång innan tanken slagit rot. Släpade möbler och spolade altanen med högtryckstvätt och kutade omkring med ett jättesegel som jag vill ha upp som solskydd.
Bara detta segel är ett kapitel för sig. Det är stort, det är trekantigt och det är omöjligt att hänga upp ensam. Men jag envisades som bara en idiot kan. Det har inte suttit uppe förut, jag köpte det på rea i höstas. Hade någon idé om att det skulle skugga skönt när solen gassar som värst och vara snyggare än ett parasoll. Först skulle jag lista ut åt vilket håll det lämpade sig bäst, för mest skuggande effekt. Alltså började jag med att släta ut det över gräsmattan för att kolla formen. Hade genast en lekfull katt mitt i. Skakade av katten och försökte sedan spänna seglet i den befintliga armeringsjärnsspaljén, för att kolla hur det skulle bli bäst. Mycket upp och ner på stolar och trassla med alltför bökigt segel. Det funkade inte alls och jag testade med mina humlestörar i stället. Det säger sig självt att det är svårt att hålla två störar med ett uppsänt segel och ett par meters mellanrum samtidigt. Armarna räcker liksom inte till. Jag försökte kila fast den ena stören i spaljén men så fort jag hastat över till nästa och spände den, släppte alltihop. Som en galning envisades jag med att försöka spänna denna och hasta tillbaka till den första. Dolda kameran hade haft en högtidsstund. Efter en massa trassel hade jag tillslut fått fram ett vinnande läge. Får ta hjälp av Maken med det permanenta fastgörandet sedan.
Gick lös på lite altanpyntande istället. Upp med skyddande gardiner och en del tingeltangel som jag gillar att ha på altanen. Min altan ska ha lite tusen och en natt känsla innan jag är nöjd. Sedan slog jag mig ner i snurrgungan och planerade för den blomsterprakt jag vill ha i sommar. Kände försommarfräschheten av den nyspolade golvet.
En stund. Kunde ha njutit av en lugn lunchrast men klämde istället i mig en snabb macka och tog mig för att plocka fram krukor istället. Det är som att återse gamla vänner. Tomma krukor som övervintrat och längtar lika mycket efter sommarblommorna som jag.
Ja, en intensiv dag men trivsam. Hamnade efter allt detta i ett ofrivilligt vänteläge. Vi väntade in Dottern som sökte sommarjobb. Sådana som kommunen tillhandahåller om man kommer i tid och hinner skaffa sig en bra nummerlapp. Dottern hade fått till sig en lapp med nummer sjutton och det var ett nummer som lovade jobb men det tog ändå lite tid. Medan vi väntade tittade vi på alla vimlande ungdomar i jobbsökartagen.
Dottern fick sitt tvåveckorsjobb och kom ut med ett förnöjt leende. Två veckor på dagis i slutet av juni blir perfekt. Modern pustar ut.