Etiketter

,

Det var ingen riktig sommar i nattluften i går kväll. Ute på altanen låg skymningen och skogen tycktes ha närmat sig. En gök ropade inne bland tallarna och jag förväntade mig nästan att få syn på några tulpanhungriga rådjur. Men de kommer senare, när gryningen närmar sig.
Jag tände ljusen på altanen och drog en filt tätare om axlarna satte mig i den kyliga försommarkvällen. Mellan hägg och syren. Den tiden som omtalas som allra vackrast och den är alldeles för kort. Det gäller att ta tillvara på stunderna. Varje år när jag gör i ordning altanen, tänker jag mig sådana kvällar. Fast varmare. Kvällar med tända ljus där jag ska sitta på min altan och avnjuta alla mina blommor. Njuta av sommarkvällar som äntligen svalkar efter en varm dag. Det tycks bara aldrig bli av det där kvällsnjutandet på altanen. Helt plötsligt drar hösten in och jag kan räkna altanmyskvällarna på ena handen.
Det där man så lätt glömmer i försommaryran är en faktor som spelar in i en hel del i valet av aktiviteter sommartid. Det blir jag snart varse denna första kväll av sent filosoferande.
Snart surrar dom hungrigt runtomkring mig. Försöker hitta glipor i filten för att kunna sticka till. Genast är magin borta och jag viftar och försöker få undan dem och helst slå dem sönder och samman. Så att de lämnar svärtade fläckar i kläderna. Hur nära jag än drar fliten så hittar de ändå innanför, hur jag än drar in även fötterna innanför åker jag till sist ändå på ett bett vid vristen. Där det alltid kliar som allra värst.
Genast var svaret på varför altanen utnyttjas så lite kvällstid under sommaren på pränt.

Jag noterar på inköpslistan -

  • Bara några blommor till.
  • Fler ljus till lyktorna, i sommar ska jag utnyttja altanen mer.
  • Ja just ja och så – Myggmedel, myggljus, myggspiraler … allt med mygg- jag kan komma över.