Etiketter
Vi är försiktiga av oss i det här landet. Håller oss till en lagom mängd känslor.
Om något händer som orsakar nedstämdhet, då blir vi lite ledsna. Och när något upprör, då blir vi allt lite arga. Dessutom är det bäst att hålla glädjeyttringar på en hanterbar nivå också så vi nöjer oss med att bli lite glada eller lite lyckliga.
Just detta lite är ofta föregångaren till någon uttalad känsla tycker jag mig ha märkt. Kanske är det för att inte förhäva sig och ta i för mycket. Kanske blir folk bara lite ledsna om vi andra bara är lite arga? Eller om man blir bara lite glad när något kul händer behöver ingen annan riskera må sämre eller känna sig sämre.
Man bli ju lite glad när man får beröm, när det går bra för ungarna, när man klarat något eller vad det nu kan vara. Det kan förstås riskera att uppfattas som skryt eller alltför gott självförtroende och att man riskerar bli stöddig inför de andra som inte fått nåt beröm. Så vi tar ner känslan med ett litet lite, av hänsyn.
Det händer också att man hör att det är lite kris. Hur är det då? Är det kris eller inte? Eller är det bara en liten försiktig kris eller en början till kris? Två såna motsatser i samma mening blir lite förvirrande!
Lite är ett ord av förmildrande omständigheter. Så ingen tror man överdriver. Att vara lite sjuk eller arg eller ledsen är väl ändå okej när det handlar om dessa negativa känslor. Det räcker att ha lite av dem! Men när det gäller lycklig, glad, roligt och annat positivt är det väl dags att ta i så det märks! Eller … överdriver jag lite nu?
Hihii, nu överdrev du väl nog liiiite… Nä, skämt åsido, håller med dej!
Ibland måste man överdriva … lite
Njae, jag håller med att det generellt är så, men jag själv är lite dålig på det där med återhållsamhet gällande mina känslor. Naturligtvis kan jag hantera dem och hålla dem inom rimliga gränser (dvs jag skriker sällan så att lungorna följer med på köpet när jag är arg, jag kysser inte främligar på gatan för att jag är lycklig och jag faller inte ihop av gråt offentligt när jag är olycklig) men det där med liiiite är inte gångbart hos mig. I förra veckan var jag överlycklig pga av händelser i mitt liv. Veckan innan var jag orolig de lux för att jag inte fått besked om det som hände i förra veckan.
Varför vara en dussinmänniska som följer alla normer och försöker begränsa sig själv? Vi lever bara en gång. Våra känslor berikar vårt liv. Lika bra att låta dem leva ut.
Ut med känslorna bara!