Pyssel

Etiketter

hjärtan, lingonris, mossa, pyssel, skog

Det blev skogen, med kameran och lite pyssel. Ingen film dock. Men jag känner mig nöjd ändå.
Jag fick med mig lite mossa och annat smått och gott hem i kassen. Hade alldeles speciella planer för dessa.

Som vanligt fanns det en och annan som skulle ha en tass med i spelet! Och skulle svansa omkring och lägga nosen i blöt. Lukta på allt spännande som kom från skogen. Tills han tappade intresset när ovanliga ljud fångade intresset. 

Burken blev enligt planerna fixad. Förvandlad från trist rödbetsbehållare till trevlig ljuslykta som nu står ute på trappan och myser. Lite lagom välkomnande i fall någon får lust att hälsa på.

Av mossan rullade jag bollar. I olika storlekar. Medan jag rullade ihop den största och knåpade in det fula bruna inuti, trillade en tusenfoting ut ur nystanet. Fick mig att förskräckt hoppa till. Den lever inte längre. De gick inte för sig att ha en tusenfoting på köksgolvet! Lite skeptisk till att nysta fler mossbollar efter den överraskningen. Jag lindade dem med linsnören den här gången. Kanske gör jag några julfina bollar senare. Dem brukar jag linda med guldtråd.

Sedan blev det också några tunna hjärtan. Inga tjocka välfyllda kransar utan lite klenare och försiktigare med mer tråd än fyllning. Ett lite större hjärta på dörren med lingonris och ett par små hjärtan att dekorera annat med. Som på burken ovan.

Små hjärtan kan man dekorera vad som helst med. Eller kanske dekorera med vad som helst! Lingonris fungerade bra. Till de mindre hittade jag ett ris som jag inte kan namnet på men fint blev det! Lindade med grön ståltråd som smälter bra in med skogsgrönskan. Basen består av helt vanlig ståltråd och skiner lite glittrande igenom det gröna.

Därmed var det färdigpysslat för idag. Men ute på altanen finns mer skog ifall pysselandan faller på fler gånger denna helg.

ledig fredag

Den senaste tiden har varit intensiv. Dubbelarbetande. Dels för att jobbet kallat och så för att ett skrivprojekt avslutats under en veckas intensivskrivande. Detta skrivna material är nu ute på en första genomläsning och därmed blir det lite lugnare.
I dag sitter jag alltså med en ledig fredag för fötterna. En helt ledig fredag faktiskt. Jag hade en ledig torsdag i går också men den var inte lika fri som denna fredag. Eftersom jag då passade på att veckostäda och tvätta och övningsköra Dottern. Vi är alldeles för slöa på den sista punkten. Måste skärpa oss nu. När huset är städat blir det trevligare att inleda en ledig fredag.

Vad gör man då av denna lediga fredag för att utnyttja den maximalt. Det finns så mycket den skulle kunna innehålla att jag skulle vilja ha möjligheten att stoppa tiden.

• Det är en vacker höstdag ute och det lockar mig att ta med kameran och bege mig ut i och hitta trevliga motiv. Fast jag skulle vilja ha lite frost med i bilderna och någon sådan fick vi inte idag. Visserligen är det vackert ändå med lite trevliga färger ännu.
• Man skulle också kunna ge sig av ut i skogen och plocka in lite trivsamt material. Mossa, grenar och annat skogigt som blir höstpyssel. Tänker mig rullade mossabollar och kransar och annat som kan pryda vid trappan eller i en skål inne. Skulle naturligtvis gå att kombinera med kameran.
• En tur på stan för att hitta vinterjacka/kappa. Känns inte helt lockande men ganska nödvändigt. Fast med tanke på att fler än jag fått lön i veckan och att det är just fredag och förmodligen massa jobbig trängsel på stan. Nja. Man kan handla vinterkläder andra dagar än lediga fredagar.
• Mer förslag då? Jo, tända ljus, hämta katten och vräka ner oss i soffan med en bra film. Har lovat mig själv en förmiddag med Stolthet och Fördom när det lugnade ner sig. Nu har det lugnat ner sig och vad vore bättre avkoppling än Mr Darcy och systrarna Bennet? Eller Jane Eyre. Eller … filmförslag lider jag ingen brist på. Det vore onekligen skönt att bara luta sig ner i slöläge och låta tiden gå.
• Samtidigt skulle fingrarna vilja pyssla med något kreativt idag också. Pärlorna har stått orörda länge nu och en rätt snygg burk tigger om att bli förvandlad till en snygg vinterlykta. Man skulle kunna pyssla samtidigt som Eliza Bennet funderar ut om hon egentligen vill ha Mr Darcy, men det kräver att jag släpar in en massa grejer i vardagsrummet.

Tja, det var väl det tror jag. Med lite schysst planering borde jag kunna få ihop en del av detta i alla fall. Även om just planering är någon jag helst vill undvika en ledig dag. Jag lutar mig tillbaka och tar en funderare på detta.

Rensat i röran!

Oj vad rensat och fint det blev! Vips bara. Sorterat in en del urklipp från Dotterns tidningsAPU i platsfickor, placerat saker på rätt plats, torkat av bordet för att bli av med te-ringarna och slängt sopor. Kopplade in ett nytt grenuttag under skrivbordet också, för att få ordning på sladdarna och få plats för lampkontakten. Det börjar bli mörka tider nu. Insåg just att man även behöver trycka på knappen på sladdsamlaren. Annars håller den inne med strömmen! Datorn hann bli alldeles andnödd och lampan gjorde sig inte alls i mörkret.
Därefter har jag fått i mig en sen frukost medan jag löste ett enkelt quiz om Björn Skifs. 10 av 10 rätt givetvis.

Nu hittar jag inga fler undanflykter. Till att beta av de där räkningarna. Så jag mutar mig själv med lite choklad och sätter igång.

Rensa i röran

Skrivbordsröran alltså. Inte det virtuella skrivbordet utan det riktiga IRL skrivbordet. Det behöver defragmenteras, rensas och uppdateras.
Just nu finns alltför många prylar i en salig röra på detta skrivbord. Det är två muggar med filrester, visserligen snygga muggar med muminmotiv men filen är urdrucken och muggarna borde stå i diskmaskinen. På bordet ligger också tre telefoner, ett par hörlurar tillhörande en av telefonerna och ett usb-minne och ett minneskort. En stor miniräknare, färgpennor, två par glasögon, pärlor, ett kvitto, pennor, en hög med smycken, skrivblock, hårsnoddar, sytråd och ett par räkningar som hoppas bli betalade. Dessutom en parfymflaska med bara en liten skvätt kvar och en tom godisburk.
Papperskorgen är överfull och spyr snart. En hel hög med papper riskerar att rasa ur brevfacken i bokhyllan och på den lilla soffan intill trängs väskor, sjalar och en del pärmar. Bokhyllorna är vi första anblicken ganska ordningssamma men vid en närmare betraktelse upptäcker jag högen med grejer ovanpå bokraderna. Sånt som jag antagligen snabbt behövt bli av med och stuvat upp där. Trots att jag avskyr att belasta böckerna med diverse. Möjligen, möjligen kan jag sträcka mig till att ha liggande böcker i hög ovanpå stående böcker. När utrymmet tryter. Men annat krafs ska hållas borta från bokhyllorna. Så är inte fallet för närvarande.
Allt det här beror på att jag haft mycket att göra den senaste tiden. Faktiskt. Inte riktigt haft tid att se över mitt hus. Nu hoppas jag på några lugnare dagar och kanske lite tid för att rensa.
Speciellt skrivbordet som känns mest akut. Tar itu med det nu … eller jag tar åtminstone med muggarna till diskmaskinen.

Gummiband

Etiketter

armband, balans, EFX, hologram

Jag köpte ett armband. Ett EFX-armband i svart gummi med två små blänkande hologramcirklar på undersidan.
EFX är en förkortning av orden ”Energetic Field Xcellarator” och har en holografisk teknologi som är utformad för att maximera prestation och förbättra det allmänna välbefinnandet. Hologrammets ljudfrekvenser stämmer ihop med kroppens naturliga bioelektriska ljudfrekvenser.
Jaha, tjusigt!. Jag köpte det mest för att en god vän har en son som säljer dessa gummiarmband. Mitt kamperar med klockan och ett guldarmband på vänster handled och om jag tror på det vet jag inte än. Visst, jag har inga problem att tro på sånt jag inte ser tydliga och påtagliga bevis på. Internet till exempel, det funkar ju, fast jag inte har en aning om var det ligger!
Alltså trädde jag på mig armbandet med hologramplupparna och väntade på effekt. Man ska få bättre balans, mer styrka och smidighet, även lindrad ledvärk och muskelvärk, förbättrar blodcirkulation, jetlag och åksjuka.
Tja. Balans, styrka och smidighet. Inga revolutionerande förändringar, inte så jag häpet står och stirrar på armbandet och säger; ”Ta mig tusan!” Kanske borde prova gå på lina?
Ledvärk och muskelvärk … borde man väl ha först, för att se om de verkligen försvinner, antar jag? Alltså ser jag ingen förändring där heller. Blodet cirkulerar på … jetlag har jag aldrig haft i mitt liv. Man ska väl upp och flyga bakåt i tiden … eller är det framåt … för det och jag flyger inte alls. Visserligen kan man uppleva lite åt jetlaghållet efter varje 24 timmars pass på jobbet, men där hade då armbandet ingen noterad effekt. Jag var lika vimsig som jag brukar vara efter ett sånt pass.
Åksjuk brukar jag aldrig bli. Vare sig i bilar eller båtar. Alltså kan jag inte kolla det heller.
Kanske borde jag helt enkelt ta av mig armbandet och se om jag drastiskt försämras?

Jympa

Eftersom jag nu skaffat ett träningskort bör det väl tränas en del också? Jag gjorde alltså slag i saken och åkte på basjympa. Någonstans ska man börja.
Först fick jag en lektion i bokning av pass. Dataåldern har även nått friskis&svettis sedan jag tränade sist. Då hade man ett papperskort som bevisade medlemskapet och sedan prickades man av på en lista, helt manuellt! Nu skulle kortet, som givetvis är ett plastkort, dras och passet prickas in via pekskärm. Som kvitto på det rasslade det ut en liten papperslapp som sedan skulle lämnas vid ingången till jympan. Sedan bytte jag om och följde strömmen tillbaka till den stora salen med det gröna golvet.
Där stod vi så i cirkel. Alla träningstillbedjande, och väntade på den allsmäktige instruktören. Hon som skulle hålla takten och se till så att alla muskler blev bönhörda. Medelåldern var rätt hög, kan säkert förklaras med att det var just bas-jympa och att det var förmiddag, men entusiasmen var det inget fel på.
Min koordination har aldrig varit riktigt på topp. Det där med att händerna och fötterna ska göra olika saker är min kropp inte helt med på. Men instruktören var tydlig i sina tongivande rörelser och snart hade även min kropp kommit in i rytmen. Mindes hur det var att jympa i grupp och hur nogsamt dirigerade rörelser kan göra nytta.
Alla mina promenader har kickat upp konditionen till hanterbar nivå och jag blev långt ifrån utsliten. Men vissa muskler trivdes bra med ovana tänjövningar. Hotar med en del träningsvärk i morgon.
Första passet är alltså avklarat. Det bådar väl gott inför framtiden?!

Sovit?

Den nyfikne kanske undrar … (eller så skiter alla i det.) Hur var sängen i hytten?
Det första mitt granskande öga upptäckte var ett hål i madrasskyddet! Genast fick jag lite andnöd och skyndade mig att dra ut underlakanet ur alla prydliga invikningar för att dölja.
Kudden var ett skräckmonster från urtiden som jag aldrig, ens under hot, skulle lägga huvudet på.
Jag löste det med att vika täcket till kudde. Jag hade ju filt med mig!
Därmed lyckades jag faktiskt sova hyfsad mängd av natten. Tillräckligt för att vakna i tid för frukostbuffén i alla fall.

Kryssat klart

Märklig grej det där med kryssningar. Man kliver på en båt via nån sorts tunnel eller vad man nu ska kalla byggnaden som hör i hop med landgången. Bara när man passerar övergången mellan båtens landgång och terminalens landgång ser man att det är just en båt man ska in i. Sedan kliver man in i heltäckningsmattornas värld.
Där går man sedan omkring och känner knappt av att man är på en båt som färdas över havet mot en bebodd ö som ligger himla långt bort. Någon enstaka gång när man tittar ut inser man att man är på en båt. Man kan inte titta ut var som helst heller så därför ser man inte det där vattnet så ofta.
En stund i morse såg vi den andra hamnen genom fönstren innan vi backade ut och vände tillbaka. Det kunde ha varit vilken utsikt som helst, från vilket hus som helst. Fast det var en båt och det blev man varse när den åkte vidare. Tillbaka ut på havet.
Fast vi satt en stund, ute på däck, mitt i solen och kisade mot allt blänk i vattnet. För att riktigt ta in av båtresan.
Så småningom kommer man tillbaka till ursprungshamnen och går över samma landgång, genom samma tunnel och ut till bussen. Märklig grej det där med kryssningar.

Typ resklar

Väskan är klar och smyckena är utvalda. Jag har också tagit med den obligatoriska bananen. Varför vete sjutton men av nån anledning tar man med sig banan när man ska resa. Brukar bli så att man fiskar en brun och sunkig banan ur väskan vid hemkomsten, men den fanns där ifall hungern skulle bli svår. Eller nåt.
Eftersom jag är kvinna har jag också sett till så att familjen har vad de behöver innan jag åker.
Visst är det typiskt oss kvinnor! Inte nog med att vi fixar allt till oss själva, sen flänger vi också runt och fixar till familjen. Som om de inte var kapabla att själva hitta affären eller frysen. Nå. Jag har inte stått och lagat mat till dem. Verkligen inte. Men jag har handlat … och gett förslag.
Eftersom det blev en tidig morgon idag känner jag mig ganska trött nu. Men det går att slumra lite på bussen.
Då bär det iväg då.

Packninsproblem

Det svåraste när jag ska packa är inte kläderna. De slängde jag ner utan större betänksamhet och eftersom urvalet i min garderob inte tillnärmelsevis liknar till exempel Dotterns, krävs det knappas några val. Och hur mycket kläder hinner man använda under en 24 timmars kryssning? Det viktigaste i min väska just nu är inte det jag ska ha på mig under kvällen i whiskybaren, utan det jag ska ha på mig när jag sover. Om jag sover. Men under tiden jag ska vara i sängen i alla fall. Eftersom jag har vissa (en skaplig underdrift) med dessa välanvända sängar. Endast en skarp självbehärskning fick mig att avstå sovsäcken. Men det slank ner en filt …
Jag gör alltså hellre plats för en filt i den minimala packningen än ett urval av kläder! Det måste vara nåt fel på mig.
Men det var ju inte det jag skulle babbla om. Det svåraste urvalet i min packning bestå av vilka smycken jag ska ha med. Helst skulle jag ta alla. Men då skulle jag bli ditsatt för övervikt … eller åtminstone få problem att bära väskan. Alltså jag gillar inte att välja smycken i förväg! Dem vill jag välja för stunden utefter känsla och humör.
Nu måste ett bra urval plockas ner i väskan och det blir alltid för mycket. Alltid i sällskap av svår obeslutsamhet.
Det är vad jag ska ta itu med nu. För kläderna är packade och själv har jag duschat och klätt på mig.