Letar …

Maken bad mig leta efter den textade mallen. Det är flera veckor sedan jag textade namnet som han ska tatuera på någon. Sen försvann själva mallen. Innan denna någon hann hit med armen.
Alltså avbröt jag genast städningen och påbörjade letandet. Vände mig till mitt arbetsrum först. (Eftersom Maken säger sig ha letat i sina gömmor. Detta är visserligen ingen garanti för att han ändå inte har lappen i sina gömmor. Maken är nämligen totalt sök-förlamad och hitta-blind.)
Mitt arbetsrum har tiggt om en röjning en längre tid men jag har inte haft tid. Medan jag nu letade fick jag syn på högen papper som skulle ha strimlats för evigheter sen. Lika bra att strimla dem när jag ändå letade. Alltså strimlade jag, tills strimlaren med en suck vägrade samarbeta.
Medan den lugnade ner sig tömde jag brevfacken. Sorterade och slängde diverse ur den högen. Av bara farten styrde jag upp situationen i bokhyllan också. hatar när det samlas högar med grejer ovanpå böckerna. Sedan strimlade jag klart alla kasserade papper.
Därefter drog jag ut låda efter låda i den gamla byrån och sorterade ur en massa skräp där också. Fick riktigt prydlig ordning. Märkte upp kamerasladdar som tillhör min kamera eftersom det finns vissa som lånar …

Alltid när man … letar … på det här grundliga sättet tycks det bli jox över. Dessa fyller nu skrivbordsytan och behöver omedelbart sorteras bort. Dessutom svämmar papperskorgen över och jag har tre kassar med pappersstrimlor att dumpa i återvinningen.
Men sen så! Råder det ordning och reda inför det nya årets arbetande. Inte illa.
Jo … just ja … jag skulle ju hitta den där texten … och så har jag en oavslutad städning på gång också.

Snö och sånt

Som det snöar och snöar i detta land. Vi försöker låtsas som om det inte snöar hos oss. Vi sticker helt enkelt huvudet i snön! Inte behöver väl vi skotta?
Det är helt fel taktik för det snöar lika mycket på vår lilla flik av världen som på andras mer renskottade flikar. Så gick vi då ut och skottade. Och vad blev straffet för det?! Ett borttappat örhänge! Just det örhänget som julklappen innehöll. Det örhänget som var märkt med Snö of Sweden. Någonstans i snön ligger det nu. Kanske ville det prova sitt rätta element? Man kan inte hitta ett silvrigt Snö-örhänge i en snöhög. Jag ska alltså till stan i morgon och köpa nya örhängen.

Dagen blev trevlig. Två små killar tog med sig sina föräldrar och kom på besök. Två små killar kräver en del uppmärksamhet och vill ha leksaker att greja med när de vuxna tråkpratar. Naturligtvis föll den två½ åriga blicken på Makens bästa julklapp, leksaksbilen RC från toystoryfilmerna. Lillkillen gjorde som småkillar med stora leksaksbilar gör. De faller på knä och kör fram och tillbaka med bilen längs golvet. Helt ovetande om hur stora killar med samlarleksaksbilar kan hålla andan. Innan Maken skulle dra på sig allvarliga diagnoser, mutade jag lillkillen med en hel låda småbilar. Innan lillkillen hunnit se sig om i lådan hade Maken ryckt till sig RC och placerat bilen på högre höjder. Tog ett tag innan den pulsen låg på normal nivå.

Julen är i princip slut. Redan. En månads förberedelser för tre ynka dagar. Jag tycker juen borde förlängas! En vecka kunde den väl få vara. Uppesittarkväll, julafton, juldag, annandag, tredjedag, fjärdedag och femtedag. Då skulle man hinna med släkten i lugn och ro. Det skulle inte behövas någon stress, fler dagar att köra bort och hem på så blev det lugnare i trafiken också och en massa ob-tillägg för alla som jobbar obekväm arbetstid. Sen kommer nyårsfirandet till det. Toppen!

Lite smågammal känner man sig allt när ens lilla tös festfixar sig för att gå på krogen. Provar olika outfits, smink och parfym. Själv sitter man i soffan som en hösäck inte snygg nånstans. Inte för att jag skulle ha den minsta lust att bege mig ut i någon krogyra. Men ändå!

Annandagen

Denna andra dag jul började med ett bryskt uppvaknande. Mitt som jag sprang i skogen med en lurvig liten hund. Plötsligt pratade hunden med mig! Ropade mitt namn allt högre … eller nej … den ropade mamma!
”Mamma!”
var det ju Dottern som ropade och äntligen var hjärncellerna i något sorts samarbete.
Dottern skulle åka och jobba ville hon tala om, och jag behövde verkligen gå på toa!
I köket rådde full aktivitet. Två jullovslediga ungdomar värmde gårdagens tacos för att klara sina arbetsdagar i annandagsreans kaos. Ute yrde snön så vissa av fönstrens målats för.
Makens och min kommentar kom nästan unisont; ”Vilken tur att vi åkte hem i går!”
Det visade sig verkligen vara smart planering. Nu kan jag kura innanför de snötäckta fönstren med alla mina ljus och bara njuta av en kopp te och ledigheten. Jag ska inte stressa runt i någon rea!
God fortsättning på julen. Den är inte slut än!

Sånt man kan roa sig med när vägen är mörk och lång …

lekt med mobilkameran, därav kvaliteten …

Juldag

Juldagsmorgonen kom, med bastubad, packning och förberedelser för hemfärd. Vi hade tänkt smart och åkte innan alla andra tänkte bege sig ut på vägarna. (Dessutom var det någon som hade bråttom hem till en viss pojkvän.)
Julmiddagen blev en lika god juldagslunch och sedan packade vi ännu en gång bilen full med julklappar, denna gång öppnade sådana. Så bar det iväg ut på hala vägar igen.
Vissa av vägarna var verkligen hala men trafiken var lugn och närmast obefintlig.
Det tar sin tid att köra genom landet. Vi fördriver tiden med musik, läser, sover eller bara glor ut på vintern. När Maken är med kör han, eftersom han har problem med åksjuka av bredvidsittande.
Vi stannade för att sträcka lite på sittmusklerna och handlade lite på macken när vi kommit halvvägs. Sen raka vägen hem. När vi åkte var det dagsljus, när vi kom hem hade mörkret tagit över.
Även snön!
Garageuppfarten hade fyllts med snö under vårt julfirande. Vi fick alltså börja med att forsla undan plogvallen from hell och minst tre decimeter snö. Lätt och luftig men den krävde ändå en hel del spadtag innan vi fick upp bilen på uppfarten och kunde packa ur.
En riktigt glad katt mötte oss och gjorde fnattskutt i snön medan vi skottade.
Inne kändes det lika övergivet som det alltid gör när man varit borta några dagar. Botade det med att tända ljus överallt. Och hacka till tacosingredienserna. För det skulle vi äta, bara Dotterns pojkvän anlände.
Nu är tacosen uppätna och de sista julklapparna öppnade. Det görs inte några storverk mer här i kväll. Lite slösurfande och slötittande på teve innan vi säger godnatt.

Julafton

Det blev en lugn och trivsam julafton med familjen samlad. Ute brassade kylan på efter bästa förmåga så vi höll oss inne. Med alla tillbehör som hör en julafton till. Mest bara lugn och ro och trivsamt umgänge.
Medan Kalle Anka så småningom underhöll i teven lagades maten i köket. Det luktade jul i huset.
De rastlösa unga väntade mest bara på paketöppningen. Vi andra väntade nog mest på maten och suckar hördes från det rastlösa hållet för varje tallrik som fylldes på. En julmiddag ska avnjutas långsamt.
Men riktigt långsamt blir det inte när maten är supergod och det suckas och väntas från tre som ätit snabbast av alla. Och när paketen ligger under granen och liksom vibrerar.
Jag skulle gå och ”köpa tidningen” sen.
Numera är barnen så stora att det räcker med att gå till hallen och dra en tomteluva över håret för att bli godkänd tomte. Strunt samma, bara paketen kan öppnas nångång.
Eftersom jag var den med luvan bestämde jag också att paketen skulle delas ut långsamt. Ett i taget. Och nästa delades inte ut innan paketet var öppnat och beundrat. På det viset drog vi ut på härligheten bra länge.
Nöjda miner på mottagarna, massor med papper över golvet och en svettig tomte med barr i bh;n (ja, vissa av paketen låg väldigt långt in under granen faktiskt!) var resultatet av paketöppningen.
Sedan sysslade kidsen med sina nya grejer, precis som man ska. Vi andra åt en massa godis precis som man ska och pratade och tittade på teve. När pappren var ihopsamlade och barren uppsopade.
En riktigt bra julafton var det!

Julaftonsmorgon

Granen står som den ska i stugan, med massa förväntan inunder. Många blickar har redan riktats mot pakethögen och gjort bedömningar om innehållet.
Dagen kommer att vara lång för de som väntar mest. Vi som kallas vuxna vill dra ut på det roliga och envisas med att paketen ska öppnas efter maten. Och maten ska ätas långsamt efter Kalle Anka.
Fast egentligen skulle de väl julklapparna öppnas när dagen är som allra tråkigast.
Förr kunde man skicka ut kidsen i snön, om det fanns någon, och låta dem rulla rastlösheten ur kroppen. Fick in dem rosiga och glada. Numera möts sådana förslag med ungdomligt förakt.
Julmaten är under förberedande.
Jag har inte smakat en endaste liten sillabit ännu och hoppas därmed på att maten ska smaka extra bra. Bordet kommer att fyllas av massor med juliga godsaker. Som alltid. Fast vi som alltid försökt begränsa urvalet. Det behövs inte så mycket, betyder i juletider … Ös på! Det tycks gälla både mat och julklappar.
Den juliga stämning som fanns i barndomen är förlorad men stämningen är inte fy skam ändå.
Nu är det jul igen.

Nightmare before christmas

Resten av födelsedagen har förflutit i trivsam anda. Tillbringat eftermiddagen hos min bror med familj. Spelat spel med syskonbarnen, fikat, pratat och trivts. Kvällen har gått åt i umgänge med hela familjen. Bastu och god mat. Och givetvis julstjärnor … de obligatoriska bakverken från barndomen. Stjärnor av smördeg med plommonsylt i mitten. Ett måste på min födelsedag.
Massor med trevliga gratulationer som värmer hjärttrakten och familjetid. Det är inte alltför ofta vi har det eftersom avståndet kräver planerad familjetid.
Nu myser tjejerna med den obligatoriska uppesittarfilmen; Nightmare before christmas. Täcken i soffan, tända ljus och själv har jag siktet ställt på den där skinkan i kylskåpet.
En macka med julskinka innan läggdags vore fulländningen av en helt perfekt födelsedag.
En födelsedag är nästan slut, nu väntar en julafton.

Dan före dan …

I mitt tycke den bästa dan på hela julfirandet … För att det förutom en lugn och trivsam julkänsla är min födelsedag. Jag vägrar åldersnojjor och trivs med det år som infinner sig, även om en viss förvåning infinner sig när jag tänker över siffrorna. Är det möjligt? Har jag nått såna år? Tja. Jag gillar läget. Med åren kommer erfarenheter jag inte vill vara utan.
Dagen idag har börjat bra. Jag har firats med champagne och smörgåstårta. Fått presenter, såna som glittrar som jag gillar allra bäst. Också fått medel att handla vad jag vill för. Gillar det också. Ändå, är det inte presenterna som är det viktiga. Det är betydligt viktigare att ha en familj att fira sin födelsedag med.
Dagen fortsätter som den brukar. När man fyller år dagen före julafton innebär födelsedagen en del fixande inför själva julafton. Julen står mitt i farstun och kräver uppmärksamhet. Det ska den få.

God Jul!