Denna andra dag jul började med ett bryskt uppvaknande. Mitt som jag sprang i skogen med en lurvig liten hund. Plötsligt pratade hunden med mig! Ropade mitt namn allt högre … eller nej … den ropade mamma!
“Mamma!”
var det ju Dottern som ropade och äntligen var hjärncellerna i något sorts samarbete.
Dottern skulle åka och jobba ville hon tala om, och jag behövde verkligen gå på toa!
I köket rådde full aktivitet. Två jullovslediga ungdomar värmde gårdagens tacos för att klara sina arbetsdagar i annandagsreans kaos. Ute yrde snön så vissa av fönstrens målats för.
Makens och min kommentar kom nästan unisont; “Vilken tur att vi åkte hem i går!”
Det visade sig verkligen vara smart planering. Nu kan jag kura innanför de snötäckta fönstren med alla mina ljus och bara njuta av en kopp te och ledigheten. Jag ska inte stressa runt i någon rea!
God fortsättning på julen. Den är inte slut än!