Det var tjejträffskväll i kväll. Tjejer och tjejer. Det var väl ett tag sedan vi var det. Men vi kommer envist att hålla på den termen tills vi blåfärgar permanenten.
Ikväll var det min tur. När man är “värdinna” för tjejträffen har man på sin lott att ordna med god mat och vin och husrum för en kväll. Denna kväll höll jag med husrum hos en annan deltagare. Krångligt?
Förra gången höll denna deltagare tjejträffen hos mig, eftersom hennes son var smittsam. Hon kom, med kassarna fyllda med mat och tog över mitt kök för en kväll. Jag bara satt och pekade ut var jag förvarade köksattiraljerna.
Denna kväll skulle igen tillbringas hos mig, fast i min regi denna gång. Det var bara det att denna gång var min Dotter smittsam! Alltså ringde jag och kollade läget, och jo, vi bytte liksom. Istället för att duka upp maten på mitt bord packade jag kassar och dukade upp den på annan ort.
Spännande. Laga mat hos någon annan.
Jag hade visserligen förberett ganska mycket hemma, så det blev rätt enkelt att färdigställa i det där köket som är väldigt välbekant men ändå främmande om man ska till att jobba i det.
Men, maten var god och sällskapet trevligt och köksbytet fungerade bra.
Faktum är, att det fungerade så pass bra att jag totalt glömde den där ormen som tillfälligt bor i sin glasbur i deras hall! Den bor på ett stort skåp där min kompis förvarar sitt finporslin. Men där gick gränsen. Fast jag skulle värdinna i hennes hem fick hon allt lov att hämta tallrikarna själv. Jag tänkte inte rota i nåt skåp under nån orm inte.
Men sen glömde jag bort den. Och for omkring helt lugnt, satt helt bekvämt med fötterna på golvet. Hela kvällen.
Nu har jag burit hem pytsar och burkar igen. Förhoppningsvis lämnat hennes kök i hyfsat skick. En trevlig kväll har vi haft. Maten smakade bra, vinet var gott och sällskapet pratglatt och trevligt som det brukar.
Så nu går jag väl och lägger mig då. Det har redan hunnit bli fredag. Och den har en helt egen historia som man också bör orka med.