Måndag morgon och mitt huvud …

Ville verkligen inte vakna i morse. Jag skyllde på den enorma tidsomställningen och sov lite mer. Tills Musse kom ner och ifrågasatte mitt slöa beteende. Han vägrade komma upp i sängen utan satt nedanför och jamade tills jag klev upp. Då kutade han uppför trappan i triumf.
Jag ställde mig i duschen och lyckades piggna till så pass att jag fick något vettigt gjort denna måndag.
Dottern är hemma och snörvlar omkring i pyjamasläge. Jag övertygade henne om det sköna i ett städat rum när man är lite klen. Så hon städade faktiskt!
Medan hon städade sig själv i duschen passade jag på att dammsuga väldigt noga i hennes rum. Öppnade fönstret och vädrade ur en del förkylningslukt och bäddade rent i sängen. Minns att mamma alltid gjorde det när jag var barn och hade sängliggande åkommor. Det var så svalt och skönt att lägga sig i den där sängen sen!
Dottern hamnade långt in under täcket med Gollum och hans anhängare som underhållning i teven.
Jag stängde dörren och for vidare genom huset med dammsugaren. Solen belyser de vintersmutsiga fönstren men de ska få vänta ett tag till. Kliar lite i fingrarna efter att få stryka vårgardinerna men, nä, inte riktigt än.
Istället hämtade jag posten och fick en glad överraskning. Skatteåterbäring! Wow. Hade glömt att det är sådana tider.
Dottern piggnade också till betydligt vid åsynen av två förpackningar som legat i brevlådan.
Det var beställda studentklänningar. Omsorgsfull som hon är har hon beställt två. Eller om det handlar om obeslutsamhet? Två snarlika klänningar i två olika färger. Snabbt slets dessa ur sina påsar och nu har hon mannekängat i båda, med de tänkta skorna till. Skor lider hon ingen brist av utan plockade bara fram två par som helt oanvända stått och väntat. Sedan på med den vita mössan för att granska slutresultatet. Smycken som passade till hittade vi också här hemma. Vi lider inte av någon brist på smycken heller …
Det var hel självklart vilken av dessa två klänningar och skor som ska användas när det är dags för studentdagen. Om bara lite mer än två månader insåg jag med viss fasa. Räknade efter en gång till och fick lov att inse att det är hög tid att börja planera.
Nå. Nu finns klänning, skor, mössa och smycken. En bra bit på väg. (Tänker inte visa upp någon outfit ännu, den är hemlig tills det är dags!)

Nu ska jobbarväskan packas för ett nattpass. Strax dags att åka.

Tidsbyte

Sista halvtimmen av vintertiden tickar som bäst iväg. Morgonen kommer med ny tid. En somrig sådan. Jag gillar inte den tidsändringen! När man vaknar i vanlig tid har halva morgonen redan gått. Jag brukar sakna den där timmen vi lite mystiskt blir av med under natten. Vart tar den vägen? Den finns där när man går och lägger sig. Sedan vaknar man, glömsk av trötthet och tittar på klockan. Äh, lugnt. Tänker man. Det är söndag, jag är ledig och klockan är bara halv nio. Jag kan slappa lite till. Och så slumrar man till och är precis på väg att sväva bort när en den smarta delen av hjärnan vaknar till. Shit. Det är ju sommartid nu! Alltså är klockan halv tio istället.
Då är det väl hög tid att kliva upp? Fast kroppen är inte alls med på noterna förrän ett par dagar senare. När den vant sig vid att nån snodde en hel timme i söndags.
Nä. Det är bättre att byta till vintertid. Förutom att man får själva vintern på köpet då.
Sommartiden kommer med ljus och värme. Tja. Ljuset är för all del trevligt. Men värmen … den kan jag vara utan. I alla fall den där kvävande hettan vi tvingades leva med förra sommaren.
Nåja, tids nog måste jag hantera det. Först vill jag njuta av takdropp, vårfåglar och syrendoft.
Nu ska jag ställa om klockan så jag slipper vara så korkad i morgon bitti.

Lånad liten dator

Det är fredag, jag är ledig och inga stora måstemoln som hänger över mitt huvud.
Som jag misstänkte blev jag minsann tidigt väckt till denna fredag av den där borren som har mer att göra hos grannen. Idag motar jag ljudet med teveljud. Funkar så där. Ska bege mig hemifrån om en stund för att fylla på i matlagret.
Men för tillfället har jag lagt vantarna på Makens lilla söta mysdator och installerat Spotify åt honom. Tog en stund innan jag ”hackat” mig in i hans inloggning men, efter alla dessa år tillsammans är inte lösenord några stora problem. Nu kan han koppla in sladden till stereon i lilldatorn och rocka loss när han kommer hem.
På teve diskuteras ekonomi, på ett ganska avslappnat sätt. Jonas Gardell kan ju konsten att ta udden av det mesta. ”Låna? Jag behöver inte det, jag är ju skitrik!” Finansministern däremot har inte riktigt samma avslappnade inställning. Men det ingår förmodligen i hans jobb. Man undrar om han har nån aning om vanligheten …
Själv har jag satt lönen i rullning denna morgon genom att betala de älskade räkningarna. Den summa som uppenbarar sig i lönebeskeden ter sig närmast som en fantasisumma, eftersom den ska minska drastiskt innan man kan ta den i bruk. Räkningarna är boven i dramat. Men det är som alltid skönt att ha dem betalda och få en verklig summa att använda sig av. Jag har planer för en del av den summan. Förutom maten.
En ny kaffebryggare måste nämligen inhandlas. Den ”gamla” perkulatorn har gjort sitt. Den kokar visserligen kaffe ännu men den tar sig friheten att läcka lite i botten och något invändigt har rostat.
Jag surfade runt och kollade på nya via nätet. Diverse datortillbehör i form av pekdon måste också inhandlas. Så det kanske blir en tur ut till de där stora elektronikaffärerna senare.
Men först ska jag bege mig till mataffären, helst innan helgträngseln gör det odrägligt!

Borr

Det dundrade till utanför huset medan jag halvlåg i soffan och tittade på ett inspelat avsnitt av favvoserien. Äh, tänkte jag, det är väl grannen med sin traktor. Men det lät inte riktigt som grannens traktor, alltså masade jag mig upp för att titta.
Det var en vällastad lastbil som stannat utanför grannhuset mitt emot. Två arbetsklädda typer var snart igång med att fälla ner stödben på släpet och snart rullade en bärgvärmeborr av flaket.
Ja, nu är jag inte så tekniskt kunnig att jag egentligen vet hur en sån ser ut men jag vet att grannen fryser och vill komma åt urbergets värme. Alltså måste det vara dags.

Killarna som kom med bilen ligger verkligen inte på latsidan denna morgon! Inget långvarigt fikande där inte. Fast de har sin lilla arbetskur med sig på flaket.  En vit lite kur med en gardin för fönstret! Ser lite gulligt ut mitt i allt manligt maskinellt som flaket innehöll, stämmer liksom inte in med de orange-gulklädda karlarna.

Snabbt har de lyckats klä grannens husgavel i presenning, monterat ihop en massa rör och fått borren att slå rot. Den matar sig som bäst ner genom den frusna marken och vidare mot värmen.

På något sätt tar den sig också genom mitt skallben och letar upp det där stället för huvudvärk … för det är en ljudlig borr. Den brummar och dånar och hackar sig ner i berget. Och allt det där brummandet och hackandet dånar runt i mitt huvud också. Och i ett skallrande, vibrerande ljud här och var i mitt hus. Tvingade mig att plocka ner ljuslyktan som hänger mot fönstret. För att slippa ännu mer ljud.

Jag hoppas det är en snabb borr, som tar sig dit den ska fortast möjligt. För jag flyr mitt hem annars, om det där åbäket ska bete sig i många dagar. Jag som har sovmorgon i morgon … det tror jag inte att de där två arbetsmyrorna med sin borr har i åtanke!

Och när borren tystnat i kväll, för jag hoppas att det inte blir nån övertid … vet jag åtminstone en katt som ska dit och glo. Han har redan sett den spännande presenningen som gömmer delar av huset.

Irrelevanta funderingar

Seriöst! Är det nån som på allvar är jätteorolig över att gå omkring med bakterier på kläderna? Köp i så fall för all del det där rosa tvättmedlet som i reklamen påstår sig ta bort dessa bakterier. Fast när kläderna kommer ur maskinen, alltså tvättmaskinen inte autoklaven, borde det relativt snabbt komma nya bakterier på dem.
Såvida man inte kör med desinficerade gummihandskar och munskydd när man hänger tvätten i något isolerat rum. Och sen låter bli att använda den.

Är det nån som vet vad karln heter? Han den där mannen som är orsaken till en massa rabalder i Libyen.
Det tycks finnas en massa olika förslag. Khadaffi - Gaddafi – Khaddafi – Gadaffi – Kadafi … sånt kan man ägna tid åt att grubbla över. Alltså måste det redas ut! Wikipedia påstår att han heter alla dessa olikstavade versioner av namnet, plus några till. En stunds ytterligare googlande upplyser mig om att jag är långt ifrån ensam om att fundera över detta. Och att det tydligen finns minst 112 olika versioner på detta arabiska namn. Kärt barn har många namn … vete sjutton om det uttalandet är gångbart i detta fall.
Just arabiskan ska vara orsaken till alla västerländska versioner. Det finns inget enkelt sätt att stava ett arabiskt namn med våra bokstäver sägs det. Ok. Mysteriet är löst. Kvarstå att se hur lösningen blir därborta, oavsett vad karln heter.

De där reklammakarna, vet dom inget om barn? När det äntligen var en liten tjej som smutsade ner sig i tvättmedelsreklamen så var det för att hon bakade! Tror de inte att småtjejer smutsar ner sig på andra sätt än vid hushållssysslor?
Små flickor är faktiskt också ute och leker i diken och spelar fotboll så att de får gräsfläckar och smuts på byxknäna. Dessutom är jag ganska säker på att småpojkar är med och bakar också.

Har dom fått idétorka på tevestationerna? Det är liksom samma program som harvas om och om igen på sjuttioelfte säsongen. Då menar jag inte diverse serier och så utan dessa så kallade underhållningsprogram. Det tycks bara finnas en handfull som man törs satsa på för att de visat sig vara säkra kort. I de flesta av dem måste vi som tittar ringa och rösta ut någon dansare eller sångare eller talang eller deltagare! Det känns tjatigt och tråkigt och aldrig kommer det nåt roligt på teve där man slipper rösta ut folk.

Och varför visas två olika morgonprogram på två olika kanaler med olika programledare men med typ samma innehåll? Båda har en sportpanel vid samma tid på måndagarna och en nöjespanel vid samma tid på fredagarna som brukar innehålla typ tre tyckare vardera. Det sänds nyheter i båda kanalerna varje hel och halv timme. Har det hänt nåt speciellt ska samma människor intervjuas i bägge programmen och de får typ samma stressade frågor. Båda programmen har samma upplägg!  Jag fattar inte vitsen. Varför måste det vara så lika?

Tre favoritkillar

Maken och jag har ledig måndag. Maken lyxar med någon sorts arbetstidsförkortning som han fördelat på tråkiga måndagar. Själv har jag förtjänat min av att ha jobbat söndag natt. Så när jag kom hem i morse låg dagen för våra fötter.
Det blev ett spontant förmiddagsbesök hos grabbarna som ligger högt på min favvolista. Den pappalediga vännen och hans två små troll. Förmiddagsfika smakar bäst i sällskap och nästan ännu bättre helt oplanerat. Smågrabbarna var i full gång, som barn i den åldern ska vara. Lillkillen kröp omkring i vardagsrummet och hamnade i ett tillfälligt paralyserat läge när det plötsligt dök upp folk, mitt på blanka förmiddagen. Med stora ögon granskade han oss medan gardinen fick bli det stabila i tillvaron. Tills Pappan räddade honom.
Storkillen behövde inte räddas. I den där åldern blir man lätt och på sekunden uppspelt och uppskruvad. Han skulle göra konster och visa oss grejer.
Vuxna kan konsten att prata fast en vild treåring klänger runt nacken och fast en lite mindre vild ettåring far omkring i sin gåstol runt bordet. Barn kan konsten att kräva uppmärksamhet, så att de vuxna släpper pratet och tittar på konsten eller grejen eller bara blir närvarande.
Så vi drack lite kaffe och satt i det där skönt avslappnade läge som en ledig dag åstadkommer. En stunds spontanbesök på en måndagsförmiddag, hos tre härliga killar. En bra start på veckan.

En lördagskväll, en av de bästa

Som vanligt när man haft en trevlig kväll är det svårt att släppa taget. Maten smakade som den skulle och samtalen har varit av trevligt slag. Som vanligt tar musiken snart över och det letas skivor och favoritlåtar i hyllorna. Numera finns också spotify.
Vänner är av ett särskilt slag. Man kan få vara sig själv, man kan få vara som man vill. Man kan få glömma sånt som är jobbigt för en stund eller prata om det om man behöver.
Gästerna åkte nyss hem i inringd taxi, Maken plockar undan lite och jag sitter kvar med spotifylistan och hittar trivsam nattmusik.
Ungdomarna är ännu inte hemkomna men katten sover i sitt hörn. Det är natt och ny dag redan.
Snart tar jag också natt … fast inte riktigt ännu.

En lördagsmorgon i mars

Slutet av mars till och med. Men ute ser det ut som en lördag i januari. Massa kritvit snö med glitter i och en starkt lysande sol över alltihopa. Snön hade hunnit krympa en del och antagit den där smutsvita färgen som den brukar ha på sin väg bort härifrån.

Jag har knappt fotat en enda vinterbild denna snörika vargavinter. Visst är det vackert med allt det där vita, speciellt när alla grenar är frostiga eller snöfyllda. Men jag har inte orkat liksom. Det ser förresten lika ut som andra vintrar. Vitt liksom.

Dagen inleds som så ofta i detta hus med musik. För dagen är det en gammal favorit. Tom Jones nya skiva som Maken kom hem med från stan i går.
Rösten är sig lik och musiken passar utmärkt en lördagsmorgon som denna. Bedöm själv!

Den här dagen består av vänner.
Först några som har bokat tid med Maken, redan om en timme.
Senare i kväll blir det goda vänner och god mat. Ser fram emot det. Kommer säkerligen att bli en god whisky efter maten också eftersom vännen och jag har samma rökiga smak.
Teven ska vara avslagen i kväll eftersom det äntligen är färdigfestivalat och massa god musik ska väljas i cd hyllorna i stället. Eftersom vännerna har liknande musiksmak som oss.

En lördag i mars alltså.

Jag tittar ut och undrar …

när det är dags att hänga upp julstjärnan.
Ännu en gång måste vi trava runt i nysnö, sopa trappan, skrapa bilrutor … Snörika bakslag hör våren till, den är som vanligt oberäknelig. Men hellre snö nu än i april.
Två långa snörika vintrar har satt spår i sinnet och längtan efter varm vår och knoppar som ska brista är stor. Kan också bero på mitt nya makroobjektiv?
Dottern ringde och övertalade (lätt) fadershjärtat att hämta henne eftersom nysnö och converseskorna resulterar i blöta och kalla fötter. När han ändå hämtade henne kunde de väl ta en tur på stan? När hon använder den rösten är det arma fadershjärtat villigt till nästan vilka löften som helst. Det är då han brukar hojta; ”Jag betalar!”
Alltså åkte han på utryckning och jag sitter kvar här hemma. I lugn och ro utan snöblask och fredagsträngsel på stan. Så jag hänger i soffhörnet med trevlig musik i högtalarna och njuter av ledig fredag. Vädret utanför lockar till tända ljus, mosterstickade tofflor på fötterna och en sjal om axlarna. Lite mysigt ändå fast man gärna gnäller över nederbörden.

Resanalfabet

Jag är inte bara resanalfabet, alltså totalt okunnig på resfronten, utan faktiskt helt resblind. Helt och fullständigt ointresserad av att resa. Och då menar jag resor till det så kallade utlandet.
En gång i tiden reste jag till Italien. Med buss! Satt bakom en sursvettstinkande man i timtal och såg delar av Europa passera. Ibland stannade vi och fikade medan vi tittade på Österrikiska berg eller nåt. Ibland berättade den hurtiga resevärden i busshögtalarna om vad vi såg på höger sida. Eller vänster.
Det var trångt, det var varmt och det var framför allt otroligt sövande. Alltså sov man bort det mesta av utsikten.
Natten skulle tillbringas sittsovande i samma buss. Så efter lite kvällsfix på en toalett längs Autobahn, släcktes ljuset ner i bussen och vi förväntades sova. Medan chauffören körde på. Efter allt dagligt sovande var jag inte det minsta trött längre! Runtomkring mig kurades det under medhavda filtar som om folk låg i värsta hästensängarna. Det var tydligen bara jag som satt på träbänk och knappt fick plats med benen.
Detta var före Internet och bärbara underhållningsmöjligheter.
Jag hade med mig det modernaste som gick att komma över. En illgul, sand och vattentät freestyle och några kassetter. Det var den som höll mig sällskap i mörkret. Ända tills det var slut på den ena sidan av kassetten och den måste ut och vändas på. Den som haft en freestyle vet att det är omöjligt att göra detta ljudlöst för att inte störa sovande bussgrannar.
Nåja, natten må ha varit lång men jag som aldrig rest tidigare fick ju åtminstone se mycket på samma resa. Glimtar av Sverige, Danmark, Tyskland, Österrike och norra Italien. Min kompis och jag hade hur kul som helst … när jag slapp vara på stranden. För där var det äckligt varmt och sandigt och obekvämt.
Sola har aldrig varit min grej. Liksom resandet.
Jag förstår helt enkelt inte vitsen. Jag skulle tacka nej om jag vann en resa på Bingolotto. Man skulle aldrig få höra mig säga att jag ska resa för pengarna, om jag stod där med nyframskrapad förmögenhet.
Jag vill inte resa någonstans, har ingen längtan bort överhuvudtaget. Förstår inte alls grejen med att spara hela året för att sätta sprätt på slantarna under en eller två soliga veckor utomlands. Jag har ingen lust att se världen faktiskt. Det finns inget i det som lockar mig. Totalt resblind!
Nä, jag trivs bäst här … under min korkek.