Jaha, det var så här det brukar vara.
Jag inser återigen att jag tillhör den minimala del av befolkningen som inte jublar över sol och värme. Påskens lördag flödar över i sol. Det ger sommartemperaturer och grannarna sitter mitt i detta med ansiktet uppvänt för att få del av strålarna. Inte jag.
Till en början gjorde jag tappra försök med den avstannade räfsningen. Fick ihop några högar till men så blev det för varmt.
Då gav jag mig på att rensa en rabatt. Idiotiskt gjort med tanke på att jag tyckte det var för varmt att räfsa! Rabatten ligger dessutom i ett hörn mitt i solen.
Men jag slet envist på, för jag har en Österbottnisk tendens att inte vilja ge mig. När det mesta av ogräset och fjolårsskräpet var urdraget, bäddade jag med tidningspapper. Runt de blommor jag ville behålla. Man ska ju prata med blommorna, men jag tänkte att de kunde få läsa själva …
Ny jord gömde det mesta av tidningspappret. Sen tog jorden slut. Och jag också som var tvungen att svalka mig på altanen och dricka massa vatten.
Jag satt där en stund med en näve påsar som lovar sköna sommarblomster. Fröna ska sås enligt instruktionerna och sen ska man vänta och komma ihåg att vattna. Dessa ska fylla ut tomrummen i rabatten och plockas till vackra buketter när man vill.

Efter denna vilopaus var jag på vippen att börja samla ihop allt skräp, när jag såg grodan, paddan, kräldjuret som befunnit sig någonstans där jag varit med händerna! Ivrigt tog den sig in i högen med skräp medan jag lika ivrigt backade undan! Vad fasen ska dom i mina rabatter och göra?
Jag tänker därmed inte röra skräphögen. Den får bli Makens ansvar. han har grodvakten här i huset.

Efter allt detta jobb och groda, padda, kräldjur, på det fick jag nog av värmen. Jag gick in. Lade mig på soffan och svalkade huvudet och längtade till hösten. Pust och stön vad det är tungt med värme.