blev det. Denna kattunge kräver betydligt mer omsorg än “gamla” Musse. Som är nöjd med mat och vatten och en del mys och behöver inte vare sig övertalas att sova eller passas så han inte hittar på nåt tok.
I dag fick jag inleda med att plocka bort en duk som var alltför kul att gömma sig under och altandörren kan inte vara öppen. Det gillar varken jag eller Musse, så lillkillen kommer nog att få vänja sig med utelivet tidigare än jag tänkt. Pancakes har minsann fattat, att det finns ett uteliv bakom utsikten i fönstret. Han ser Musse där och han ser massa annat och när jag öppnade dörren en aning smet han genast ut i friheten. Kvick som en silverfisk. Där fanns spännande dofter och kvittrande fåglar. Det kunde han notera innan jag fångade in honom igen.
Musse hjälpte till, ansåg antingen att jag var skvatt galen som släppte ut den lilla eller att hans egen frihetszoon var hotad. Jag bar tillbaka en sprattlande liten Pancakes inom lyckta dörrar. Mitt tilltag belönades med högljudda protester. Kattungar kan också gråta!
Jag lyckades avleda honom med en liten leksaksmus i skinn. Den har nu vispats otaliga varv i luften och kastats runt i huset och för tillfället är utsikten glömd.
Själv borde jag allvarligt ta tag i något vettigare. Det där med städning hade jag tänkt strunta i denna lediga dag. Men även där påverkas jag av en viss liten katt som strösslat ner huset med små vita prickar. De kommer från häggkvistarna jag tog in i lördags, utan att ana hur trevliga dessa var att gömma sig under. Nu har jag ställt vasen högre upp men skadan är redan ett faktum. Jag måste dammsuga.