Den är inte alls någon vän till mig. Man ska inte klaga, säger medmänniskorna mitt i solen, och smörjer in sig med ett lager skolskyddsfaktor till.
Jag pustar och drar filten längre in i skuggan. Så länge det hjälper. När hettan intagit även de skuggade ytorna beger jag mig in och ner i svalkan i källaren. Det är som att äntligen kunna andas. Hela kroppen andas och njuter av det svala. Tack och lov för sovrum i källaren! Och tack och lov för AC i bilen. Annars skulle jag inte stå ut med livet. Och tack och lov för bordsfläkten som blåser sin något svalkade luft rakt mot mig.
Man måste göra saker även på sin semester. Som dammsuga till exempel. Då kan jag inte bära med mig fläkten, sladden räcker inte och det skulle bli något invecklat med både fläkt och dammsugarslang samtidigt.
Däremellan sitter jag stilla och ogillar.
För jag har rätt att klaga! Jag klagar inte på vare sig hösten eller vintern. Det är min tur nu. Värmen ogillar jag lika mycket som andra ogillar kylan. Ja, konstig, jag har fått höra det. När man avviker från det som alla andra tycker är man konstig. Men jag kan kosta på mig det. Jag är inte så konstig annars.
Nu har jag ansträngt mig nog för en stund.