Omorganisering

Trots solen ute började vi röja upp i källaren. Den har varit eftersatt och bortglömd en längre tid. Maken hade bestämt sig för att ta in dator med skrivare till sitt arbetsrum. För att få det att fungera krävdes en ny skärm och en del omorganisering.
Den gamla skärmen var av modell större klump. Tung som ett mindre höghus och så djup att hela arbetsbänken försvann i ett nafs. Maken och jag åkte till stan och inhandlade en modern, lätt och platt skärm. Lunchen inhandlade vi i korvkiosk på torget innan vi åkte hem och fortsatte.
Sen har vi dragit kablar och arrangerat med alla apparaterna till ett bra arbetsutrymme. Ja, jag testkör nu och det fungerar alldeles utmärkt.
Under tiden jobbar tvättmaskinen femskift och vädret ute ser till att allt det där blöta torkar.
Ja, så kan en solig söndag i juli också användas.

Nä!

Jag fångade mitt förnuft, ganska bryskt och kommenderade mig till en städfri fredagseftermiddag. Tyckte det var fullt nog fredagsarbete med det som redan utförts.
Istället kokade jag lite kaffe. Ja, jag har blivit en sån där kaffemoster, hur det nu gick till. Rullade ner de skönt mörkläggande rullgardinerna för vardagsrumsfönstren. Utan minsta tanke på solen och sommaren utanför. Utan en enda tanke på sånt där som folk säger att man måste när det är sommar. Att man ska ta den tillvara och inte klaga. Precis, jag klagar inte och jag tar den tillvara i soffan med den fläktande sommarvinden genom dörren medan jag ser en bra film! Soleländet stängs definitivt ute med de där rullgardinerna.
Laddade dvd-spelaren med Stolthet och Fördom så klart. Och med kaffe och dopp lät jag mig försvinna in i den där världen av högtidlighet och bortglömda sociala regler. Mr Darcy! Vilken kille. Man.
Den i mitt tycke riktiga versionen innehåller två skivor. Jag nöjde mig med den första idag. Tänker mig den andra i morgon, när huset åter tömts på invånare. Familjen ska jobba och åka på bilträff i morgon. Inte jag dock. Jag har en date med Mr Darcy och den andra skivan är den allra bästa.

Äntligen fredag …

brukar alla som arbetar vanliga veckodagar utbrista när fredagen står i farstun. Idag är det fredag och Maken som jobbat sin första vecka efter semestern sa precis det i går kväll innan han somnade.
Min fredag är ledig. Jag har också börjat jobba efter semestern, men råkade befinna mig på en bra plats i schemat och hade lite lediga dagar i veckan också.
Jag kan alltså på inget vis ha fog för att brista ut i en äntligen fredagssuck. Istället är fredagen en ledig dag bland andra. Inte minsta glamorös, inte minsta festkänsla eller frihetskänsla. Det finns en massa att göra som alltid på lediga dagar. De där hemmasysslorna som aldrig tycks ta slut och som inte heller är precis nåt man vill ägna en ledig fredag åt. Men man betar av dem ändå.
Nyss tittade jag på förödelsen i källarnivån, som jag gjort otaliga gånger den senaste veckan. Den där omorganisationen Dottern dragit igång i sin garderob påverkar hela omgivningen liksom. Den där extrasängen som står kvar efter senaste nattgästen. Ännu, får jag väl tillägga. Den där tvättstugan, som kräver en suck. Inte fasen har jag lust med någon röjning därinne idag.
Jag gjorde en kraftansträngning, efter en del andra sysslor, och hängde ut tvätten. Sen tog jag en ännu större kraftansträngning och skrapade upp den där slemhögen till snigel, som fått för sig att den kunde dra runt i min trädgård hur som helst. Den hade parkerat sig på plattorna nedanför altanen. Så jag tog ett skrämt skutt över när jag skulle ut med tvätten. Jag hade minsann noterat att den låg där, stor och tjock och äcklig men hur jag än önskade den åt fanders, låg den bara kvar. Jag granskade den med avsmak och undrade om det var en sån där mördarsort. Ingen snäcka släpade den med sig i alla fall. Utan den såg mer ut som en fläckig bajskorv. Nu är den i alla fall i skogen och där hamnade den via en spadekatapult.
Och jag tittar noga var fötterna är på väg att landa när jag går omkring i gräset.
Gräset ja. Det är hör och häpna, klippt! I alla fall till hälften. Innan jag körde över en osynlig stubbe och slog sönder kniven. Gräsklipparen betedde sig som en vibrerande galning efter det. Kunde inte klippa mer. Så nu har jag en giltig ursäkt. Jag borde ha räfsat också men där tog orken slut.
Man skulle kunna likna det som borde räfsas vid hö. Om min gamla morfar varit här, då hade han genast bärgat höet och trätt upp det på stöttor för torkning. Nu ligger det där det ligger, i klipphögar. Stör inte någon, inte mig i alla fall.
Fast tanken på vad som kan ha gömt sig under det torra gräset skrämmer tillräckligt för att jag inte ska förmå mig att räfsa ihop det och köra det till skogs.
Därmed har halva den lediga fredagen redan gått. Kanske lika bra att ta tag i det där källareländet ändå?

Semesterlista 4

Jahapp. Ett år till nästa gång är tankar man ska bannlysa sin sista semesterdag. Jag har visserligen två lediga dagar innan jobb. Vi har haft en mycket bra semester med både lata dagar och bråda dagar och en hel del trevligt umgänge dessutom. Visst vore det fantastiskt att vara ledig jämt men nu funkar inte livet riktigt så. Semestern är slut och här kommer årets sista semesterlista som ett brev på posten.

Semesterns resa: Vi sparade resandet till sist och kom i väg på en halv veckas vistelse i Helsingfors med omnejd där vi blev väl omhändertagna av goda vännerna. Helsingfors är en mycket trevlig stad, det visste jag sen förut.

Semesters flygplan: Maken och jag valde bland alternativen och kom fram till att det skulle bli enklast att flyga. Dessutom var det billigare än båten. Och så fort det gick. Hann knappt slå oss till ro i luften innan det meddelades att vi var på väg att landa. Jag gillar flygplan!

Semesterns båtutflykt: Vännerna föreslog en båttur och jag var inte sen att nappa på det! Jag behöver åka i en öppen båt på havet minst en gång varje sommar för att må bra. Vinden i ansiktet, havsluften och vattenstänk. Det är liksom livskvalité det. Vännernas stuga låg vid den finländska kusten och bara man sakta tagit sig genom en kanal med grundt vatten och näckrosor, kom man ut på öppnare vatten. Vi fortsatte i snabbare takt längs kusten till Ekenäs. Där gick vi iland vid en brygga, in på en restaurang där vi beställde in varsin pizza. Så gott! Pizzan i sig skulle vara god när som helst, men i kombination med båtturen smakade den ännu bättre.

Semesterns inredning: Likt alla teveinredare, med eller utan strumpor, med eller utan svengelska utlägg, har Maken och jag fått bra fason på vardagsrumsinredningen efter semesterrenoveringen. Det är riktigt fint här nu tycker vi!

Semesterns fika: Fikade massa godsaker under finlandsvistelsen. Speciellt såna där rosa bakelser på mördegsbotten med en god kräm under det söta glasyrlocket. Mums. Nu när semestern är slut är det också slutfikat. Får leva på minnet.

Semesterns ”har vi struntat i”: Att klippa gräsmattan. Det är en ödetomt med hoppande grodor som fräckt tar sig ända in på altanen. Så kan vi inte ha det, jag måste klippa gräset idag!

Semesterns ruin: Vi besökte Raseborgs slottruin när vi var i Finland. Häftigt alltså! Byggd på 1300-talet av gråstensbumlingar. Man går där och tittar upp på det mäktiga bygget och funderar hur de gjorde. Vem bar dit den första stenen, placerade den i ett av hörnen och sa: Jag tror jag bygger en borg här! Och hur vanmäktigt måste det inte ha känts innan alla stenarna släpats dit, pusslats ihop och bildade färdiga väggar. Och så in i märgen kallt dem måste varit där inne!

Semesterns pengar: Stod där igen då, med näven full av Euroskrammel. De där mynten som vid noggrannare genomräkning visar sig vara flera hundra i svenska pengar. Tungt i plånboken och mest i vägen men väl värda att se över. Om det inte är de där små fem centarna. Växlade tillbaka till kronorna igen redan på den finska flygplatsen men ändå kommer man hem med en näve smått. Som jag lägger i en skål att ta med nästa gång men ändå aldrig minns.

Semestern är slut, den har varit hur bra som helst. Nu tar vi nya tag inför en kommande höst. Längtar redan efter de där vackra löven och den fantastiska luften.

Renoverat!

Med facit i hand! Hur i hela friden har vi stått ut med den gröna bakterieodlingen? Det fanns en tid när det var modernt med den där knottriga strukturytan på väggarna. Tapeten har suttit i vardagsrummet sedan vi flyttade in, hör och häpna. När vi bebott stället i några år målade vi tapeten, från gulnad vit till olivgrönt. Färgen var en behaglig kulör så vi gjorde inget åt det på så länge. Vi trivdes med färgen, men inte med ytan. Men tack vare en nypåbörjad glassamling blev det äntligen så att vi gjorde något åt det.
Den slätgråvita yta som nu täcker väggarna är så mycket bättre. Det vitmålade taket gör sitt till. Vi är nöjda. Mycket nöjda.

Renovera del 8

Vi kom hem till ett nytapetserat vardagsrum där det roligaste var kvar att göra. Ställa tillbaka grejerna.
Maken tog tag i det där med listerna som han märkt noga. Not! Men eftersom han har tummen precis där den ska sitta, hade han snart ordning på snårskogen av gamla teaklister. Och hamrade upp dem runt fönster och dörrar igen.
Taklisten valde vi att måla vit, som taket och det beslutet är jag glad över när jag ser resultatet! Ingen skarp brun inramning av rummet längre. Visserligen kom sig det beslutet mest till av ren bekvämlighet men det blev bra!
Inga lister är nu lämnade på någon senarelagd framtid utan sitter där de ska. Så mycket helare och iordningställt allt ser ut efter detta. Möblerna är också på sina vanliga platser. Det skulle vara kul med en ommöblering också men eftersom detta rum inte går att möblera på så många andra sätt, får det bli som förr.
Maken har hållit en sällan skådad hastighet sen vi kom hem och målat och satt upp hyllor, hängt mörkläggande rullgardiner för fönstren, nya gardinstänger och renoverat de praktiska cd-skåpen från Ikea.
Själv har jag burit omkring på saker, handlat lite nya och kommit med glada tillrop.
Tavlorna bestämde vi skulle placeras om. Därmed spacklades de gamla hålen igen innan tapeten. Nu lade vi pussel med tavlorna på golvet innan de hängdes upp en och en. Ernst brukar rita upp placeringen på ett stort papper som han sen fäster på väggen och spikar efter. Maken, han måttade i stället med laser. Manligt. Den röda linjen markerade hjälpte oss att få upp alla på väggen i en snygg samling.
De ser nästan nya ut när de framträder mot ny tapet. Glasprylarna skäms inte heller för sig på sin nya hylla, mot den ljusa väggen. Shit vad bra det blev!
Vi står och beundrar vårt verk och är mycket nöjda med slutresultatet! Maken har varit hantverkaren med bravur genom hela jobbet. Själv får jag väl försöka med konstnärlig ledare eller något i den stilen om jag ska hitta en titel på min medverkan.
Så är det då klart. Genast vänds blicken mot andra objekt. Lika bra att smida medan järnet är varmt, eller hur?!

Semesterresa med flyg till grannlandet.

Vi lämnade det nytapetserade vardagsrummet åt sitt öde, tog packning och elektronisk biljett och åkte. Ut på helt ny mark i vårt fall!
Första anhalten var långtidsparkering utanför Arlanda. Därifrån fick vi busstransport till själva flygplatsen. Hade sällskap med en tjänstvillig dam som var mycket häpen över att jag aldrig flugit förut och att vi aldrig använt oss av transportmedlet flygplan tillsammans och att vi var såna Arlanda-analfabeter. Fick lite tips och råd och lyckönskningar innan vi klev ur taxibussen. På fel terminal, skulle det visa sig.
Vi läste noga på den stora tavlan med avgående plan och inte fanns det något som överensstämde med vår biljett! Vi var på nummer fem. Skulle varit på nummer två. En leende ung informationsman pekade ut riktningen mot nämnda terminal. Gå bara ditåt, det tar ungefär en kvart. Vi hade inte mycket att välja på så vi gick. Och gick och gick. Tur att vi var ute i god tid redan från början! Slapp bli stresssade och galna. När vi kom till rätt terminal, hittat vårt plan på tavlan och lyckats checka in bagaget samt gå genom säkerhetskontrollen, fanns ändå tid över för fika.
Jag som aldrig flugit förr, annat än litet fyrsitsigt över stan, försökte känna efter om jag var flygrädd eller nervös. Men nej. Jag var helt lugn. Vi hade biljetter, eller boardingpass som det heter på Arlandiska, visste var utgången, alltså gaten, fanns och när vi skulle vara där. Lugnt alltså.
Någon rädsla eller nervositet fanns inte när jag klämt ner mig på fönsterplatsen på planet heller.
Tyvärr hade någon checkat in sitt bagage men inte sig själva, när det var dags för oss att åka. Dessa väskor skulle då av planet! Sen, en stund senare kom eftersläntrarna. De borde ha placerats längst fram, iförda dumstrut. För planet missade på grund av detta sin starttid. Vi fick bara backa ut och sedan vänta. Varmt, trångt och långtråkigt blir det.
Tillslut kunde vi äntligen lyfta, lite över en timme försenade. Själva lyftet var en ganska skum känsla men intressant! Och inget av min erkända höjdrädsla gav sig till känna! Jag satt med kameran och fotograferade land och moln och flygplansvingen, som man ska. Och vips var vi framme! Jämför dessa fyrtiofem flygminuter med fjorton båttimmar annars!
Lång väntan på bagage i trängseln intill ett bagageband där våra väskor aldrig kom. Jag hörde den där trudellutten från Sällskapsresan i huvudet om och om igen. Den där när Stig-Helmer står vid ett tomt band utan någon väska. Tack och lov slapp vi såna bekymmer. Våra väskor kom tillslut och vi kunde gå ut till våra väntande vänner. Hoppas de tog emot oss med känslan av att vänta på något gott. För de hade fått vänta länge!
Vi hade en tredagars vistelse framför oss i ett soligt och varmt Helsingfors med omnejd. Vi bodde i stuga, åkte båt, åkte bil, och såg en del intressanta platser. Men mest hade vi tid att bara umgås och trivas. Verkligen trivas.
Efter alla trevligheter fick vi skjuts tillbaka till flyget hem. Startade 17.55 och landade 17.50. Schysst med tidsskillnad ibland. Resan hem gick lika smärtfritt den och Maken fick ha fönsterplatsen den här gången. Jag kunde nog ha flugit lite längre men det var bara att kliva av och ta sig ut ur terminalen.
Bussen till bilen kom som den skulle och bilen stod där vi lämnat den. Trevligt och allt gick så bra. Inte illa fixat via nätet av en som aldrig flugit förr.

Renovera del 7

Halva rummet blev klart i går, innan kvällen blev för sen för tapetserande. Jag städade ihop alla bortskurna tapetremsor och annat skräp från golvet. Maken har tapetserat en del tillsammans med en Vän tidigare. En vän av ordning skulle man också kunna säga När Maken klättrade runt och skar tapeten jäms med taklisten samlade Vännen skräpet och Maken svor på att det inte ens hann landa på golvet innan det låg i sopsäcken.
Vännen har inte varit med den här gången, så därför har skräpet hunnit landa.
Efter städningen sköt vi soffan på plats och bara satt och beundrade. Så snyggt det blir! Den ljusgrå tapeten är väl (hrm) vald och rummet har fått en behaglig och trivsam ton. Precis som vi ville ha det.
I dag är han igång med resten och har endast en remsa ovanför fönstren kvar. Och skära rent. Sen kan listerna hamras upp och golvet skuras och möblerna ställas tillbaka.
Så långt in i arbetet tar vi sedan en paus igen. För att besöka goda vänner.
När vi kommer hem igen har vi det roliga kvar av renoveringsarbetet. Att piffa till det. Nya strömbrytare ska sättas upp, rullgardiner av mörkläggande slag vid fönstren. Hänga tavlor, sätta upp hyllor och ställa tillbaka prylarna. Kanske inte alla … hm … det kommer att bli intressant.
Bjuder tills vidare på en före och efterbild

Semesterlista 3

Den tredje semesterveckan närmar sig slutet. Det finns ännu en hel vecka kvar. Märkligt, när en hel veckas ledighet befinner sig i slutet av en semester vill man genast tillägga, bara en vecka. Men när en hel veckas ledighet infinner sig var som helst är den som ett hav av ledighet. Nu är det i alla fall en vecka kvar och den innehåller ett och annat trevligt. Liksom veckan som gick!

Semesterns saker: Alltså, folk brukar säga att vi har mycket saker. Dom har rätt. När vi plockade ner allt ur vardagsrummet började jag genast fundera över ett lite mer minimalistiskt boende. Alla prylarna, många i glas, ställdes in i mitt arbetsrum som får agera tillfälligt förråd. Glasriket kallar vi det.

Semesterns gräsmatta: Växer och växer. Ödetomtstilen är ännu tydligare numera. Förmodligen blir det nödvändigt att muta en ungdom om något ska hända med den. Maken har tillräckligt med tapetjobb och själv måste jag ta itu med en packning.

Semesterns jobb: Den här veckan har mest gått i renoverandet. Medan Maken håller på med väggarna tog jag itu med städning av alla lådor och skåp i köket. torkat ur och arrangerat om. Nu kommer familjen att behöva karta för att hitta grejerna igen. Men det är fräscht och fint och var sak på sin plats, ett tag i alla fall.

Semesterns bio: Vi går sällan på bio, jag och Maken. Men sista Harry Potter måste ses på bio innan alla kommentarer om den börjar omringa en. Jag har läst boken men Maken var helt ovetande om vad som skulle komma. Så vi gick på bio och valde helt orutinerat en tid med lite för många barn i salongen. Då blir det mycket toaspring, prassel och prat. Men filmen var som tur var så fängslande att man glömde bort det där. Dessutom bidrog vi till lite prassel i godispåsar själva också.

Semesterns på torget: Vi satt en stund på en bänk och väntade på Dottern. Stadens torg har byggts om för många skatteslantar och det har muttrats en del över det bland befolkningen. Jag tycker torget blev fint. Men ingenstans finns en enda liten kiosk. Så när man vill sitta en stund på en bänk en sommarkväll kan man inte köpa en enda liten glass! Om man inte besöker en av uteserveringarna. Glasslösa sitter vi där och börjar göra jämförelser med hemstäderna där i Finlandet. Där kan man minsann köpa glass en kväll på torget. God glass också.

Semesterns telefon: Både Maken och jag byter ut våra telefoner mitt i semestern. Min gamla började till mitt försvar faktiskt krångla en hel del. Behagade stänga av sig mitt i samtal på ett mycket irriterande vis. Så nu är vi så där smartringande som man tydligen ska vara numera. Vi pekar och sveper med klumpiga fingrar över skärmen. Försöker förstå oss på all inplastad teknik. Vår generation kommer att tvingas hålla hjärnan ständigt aktiv med all den snabbrusande högteknoligiska prylmassa som omger oss. Vi har aningen trögare användarkapacitet än kidsen faktiskt.

Renovera del 6

Efter fikat satte han igång. Vispade till klister, placerade tapetbord och ordnade upp verktygen. Iklädd arbetsbyxor gick han omkring och väntade på ett stabilt klister. Ganska förväntansfull till humöret, likt en dragster som vill iväg. Första våden tillskuren, upphängd i taklisten, nersopad mot mitten där första hindret kom. En fyrkantig dosa som ser till att vi har kanaler i teven fick den förväntansfulla dragstern att slira direkt. Taskigt tankad liksom. Gick inte på alla cylindrar och hackade och muttrade och svor. Tapetsera var ett jä..a skit!
Över trettio års gemenskap lär en ett och annat och jag höll käften efter ett försök att vara munter.
Hällde istället upp ett glas cocacola till honom och ställde mig vid spisen för att se till att han fick mat också. Körde igång lite musik via Spotify. (Premiuminnehavare som vi är numera tack vare mobilbytet.) Och medan maten gjorde sig klar snickrade jag ihop en ny spellista eftersom min vanliga rocklista var väl tam för detta tillfälle. Döpte listan lite retsamt till ”håll Maken på gott humör” och valde bland sånt jag vet han gillar. Sånt jag inte gillar och därför fick jag gå helt på intuition.
Min intuition felar sällan. En kort stund senare hör jag honom vissla därinne, sjunga med och trumma på tapetbordet. Cylindrarna började alltså komma i takt igen. Lite mat på det och han valsade runt som en nyrenoverad V8 med tapetvåderna.
Tapeterna förresten.
När tre våder satt uppe fick vi lov att konstatera att åldern inte bara sätter sig på närsynen. Tydligen grumlas färgseendet rejält också. För dessa kritvita tapeter visade sig vara ljust grå intill det numera marängsmetsvita taket. Tja. Gud ser till de tokiga brukar Maken säga.
Det blir sjukt mycket snyggare än det hade blivit med vitt!