Macrofotografering är rena träningspasset! Tanken är ju att försöka komma så nära motivet som möjligt, för att göra det pyttiga synbart.
Det resulterar i märkliga kroppsställningar och involverar en hel del otränade muskler. Det är väl i mitt fall typ alla muskler … nåja.
Antingen står eller kryper man och försöker luta sig nära, nära motivet. Med kameran framför ansiktet tappar man allt annat fokus än på just det där lilla som är i fokus. Just fokus är det man vill åt, på det där pyttelilla.
Så man spänner konstiga muskelgrupper för att stå still och håller andan. Eftersom minsta darrning orsakar oskärpa. Ibland blir den ofrivilliga oskärpan snygg och det är så klart en ren välsignelse för den otränade fotograferaren. Men ibland lyckas man stå där och spänna sig med hållen anda och sakta pressa ner avtryckaren. Efter ett par såna försök är benmuskulaturen ur spel och man måste ner på knä. I den blöta mossan. Eller rentav liggande på mage om man dessutom skruvat på en mellanring eller två också. Allt för bilden! Det blir en hel del hålla andan och en hel del spända muskler alltså.
Dessutom blir man efter en stunds macroseende helt förblindad av allt det småttiga i marknivå och glömmer titta upp. Då stapplar man runt i skogen över stock och sten med fara för livet. Måste ducka för plötsliga grenar man inte sett komma och ta snedsteg förbi stubbar och stenar man är på väg att snubbla över.
Men det är en fantastisk värld som uppenbarar sig genom macrosynen.
Små, små grenar av en mossa blir till hela träd. Ljungens pyttiga lila knoppar visar sig vara klockor. Och där satt visst ett litet kryp, som med blotta ögat bara ser ut som kryp gör. Svart med massa ben, men som genom macrot blir ett färgglatt konstverk. Macrofotografering är som att vistas i en fantasivärld … eller kanske som det blir om man ätit giftig svamp …
Detaljerna i skogens undre värld är oändliga. Macrofotografering är som ett mjukt plåster på själen. För allt annat än den lilla magiska värld som förstoras i sökaren, kommer totalt ur fokus. Och ibland är det otroligt skönt att ha livet ur fokus en stund.