Känner jag mig ikväll. Å Dotterns vägnar faktiskt.
Dagen har varit helt lugn och fin, inga större ovationer. Tills jag fick ett mail. Det var från min skrivarlärare från skrivarlinjen jag gick för ett antal år sedan. Nya kursen saknade ett par deltagare och han undrade om vi kände nån som ville. Jag ringde Dottern som inte står i några större planer inför hösten. Efter studenten blir det lätt lite “hur blev det nu då” känsla. Hon bestämde sig för att försöka jobba och slappna av lite, känna efter vad hon ville.
Men så kom detta mail. På fem minuter hade hon bestämt sig, ett år på skrivarlinjen, ja! Kul. Jag mailade läraren och fick svaret att hon hade en plats om hon ville. “Om det är din dotter kan inget gå fel!” svarade han. Gulligt. Ja, jag gillar den läraren! :)
Så hon ringde upp, fick platsen på stående fot och nu skriver vi ut en massa info, schema och sånt som han genast mailade henne.
Så nu sitter jag här helt upp i varv. Året med skrivarlinjen var en av mina allra bästa år. Utvecklande och fantastiskt kul! Jag hoppas Dottern kommer att uppleva det lika. Skolan ligger en bit bort, det kommer att bli en del pendlartimmar för henne. Men i morgon, första dan. Då skjutsar jag henne. Och sen kommer det att krävas mycket för att hålla mig därifrån så jag att inte blir en dryg gammal hangaround som hasar runt i korridorerna. Ruskigt avis alltså. Dottern kommer att avkrävas innehållsrika redogörelser efter varenda dag!