Kallas det när man inte har nåt att skriva. Nog finns det nåt att skriva, alltid. Men jag har varit lite skriv-off några dagar. Inte haft nån lust. Inte haft nån lust med nånting, så jag har väl mest såsat omkring. Både här hemma och på nätet. Jo, det går att såsa på nätet också. Man bara slötittar på helt oviktiga sidor och läser inget som är mer än fyra rader långt. Helst bara tittar på bilder eller kollar diverse tjafs man kan köpa.
Jag har alltså försummat bloggarna jag brukar läsa nåt gruvligt. För alla mina favvobloggare skriver betydligt mer än fyra rader. Tack och lov! Annars skulle de inte vara mina favvobloggar ;)
Sorry! Bot och bättring.
Så jag drar en veckolista och drar sedan på en bloggrunda.

Veckans förhoppning: Det anas en svag doft av höst i atmosfären. Liite kallare på kvällen, lite svalare på dan och molnen hopar sig stundom. Komsi komsi säger jag bara! Äntligen snart höst!

Veckans “vad fort tiden går”: Ännu en vecka ligger förbibläddrad i kalendern. Vart den tog vägen är det ingen som vet och de flesta man frågar tycker tiden går fort. Det kanske den gör, eller så är det snarare en uppfattning om att tiden går fort. Det är när man tänker tillbaka som man får den uppfattningen. Man ska leva i nuet som det är så mycket fokus på numera. För det som var igår kan du inte göra nåt åt längre och det som kommer i morgon vet du inget om. Ändå kan vi inte låta bli att antingen ligga steget före och grubbla över oskedda ting eller så ältar vi runt med det där som vi inte längre kan påverka. Skit som ligger bakom oss kan gott ligga där, vad ska vi envisas med att röra upp odör kring det för. Gagnar oss inte det minsta i nuet. Skit som ligger framför oss får vi ta tag i när vi är där. I nuet kan vi ändå inte göra nåt åt det, om vi inte är siare av nåt slag.

Veckans film: Vi såg den Amerikanska versionen av “Låt den rätte komma in” och kunde konstatera att ja, allt är inte bättre bara för att Hollywood lagt vantarna på det. Filmen kändes som en sämre kopia av den alldeles utmärkta svenska. Vad var anledningen? Att amerikafolket inte kan se textad kanske? Annars borde dom det. För den svenska är bäst. Ändå, att regissören har hållit sig så troget både bok och originalfilm säger mycket om hur bra den första filmen är. Många val av scener är lika som i den svenska filmen, stämningen, känslan, den speciella vänskapen, mobbingen … till och med castingen baserar sig på de svenska skådespelarna. Äh, se den svenska helt enkelt.

Veckans bok: Läste ut Sara Kadefors; Borta bäst. Kan bara rekommendera. Driven prosa med karaktärer som berättas med kärlek. Och människokännedom. det är dessutom ett intressant och spännande tema. Hur en kvinna, som levt ett ytligt och sakfixerat liv blir tvungen att upptäcka sig själv och verkligen börja se människorna runtomkring sig. Sylvia utvecklas i boken och framstår som en helt annan person i slutet. Språket är lätt och följsamt och man slukar nästan boken. En rad som fastnat i mig var. “Mitt leende och hennes ilska, i samma rum.” Tjusigt.

Veckans pizza: Hittade en fantastisk restaurang med sagolik pizza. Det var så gott så och snygg inredning och trevlig personal. Suveränt alltså.

Veckans cruising: Höstcruising brukar det kallas och man brukar frysa a**let av sig när man hänger Maken i hälarna för att glo på bil efter bil och prata med känt folk längs gatan. I år var det högsommarvärme och ingen frös, inte ens damerna i kort-kort. Förmodar jag. Vi rullade runt en stund i “lilla tanten”. Hon riktigt skuttade fram, i ett plötsligt anfall av ungdom. Eller om det var för att Maken filat på brytarspetsarna. Massor med folk längs med ströget och många att prata med. När vi parkerat alltså.

Nu är det bara att ta tag i den nya veckan som redan kört igång rejält.