Ja, vad ska man säga. Om bokmässan.
Vi klev upp i gryningen och fick skjuts till tåget. Hade inga sittplatser utan slog oss bara ner på ett par lediga. Mitt emot två ivrigt diskuterande kvinnor och utanför for en del av Sverige som är väldigt obekant förbi. Tåget stannade på en hel del platser men ingen kom och krävde just våra platser, så vi satt kvar tills högralarrösten meddelade att vi nått Göteborg. Och önskade oss en trevlig dag på bokmässan.
Vi promenerade den korta biten till Svenska mässan. Visade upp våra biljetter och fick istället en varsin illgrön namnskylt att nåla fast i tröjan. För att komma i stämning började vi med en fika. Och tittade på vimlet som tilltog framför oss. Var börjar man?
Bokmässaoskulder som vi var, hade vi ingen plan. Utan traskade bara dit näsan pekade. Dottern fastnade genast i en monter med vackra fotoböcker och satsade sina första hundralappar på en bok om Patti Smith.
Jag bläddrade lite bland vackra bilder men köpte inget. Det visade sig bli tongivande för min dag på mässan. Jag bläddrade. Allt mer håglöst. Men köpte inget.
Alltså. Bokmässan består av otaliga montrar med böcker. Nya böcker, gamla böcker, bilderböcker, fotoböcker, romaner, kokböcker, ja. I princip alla böcker som finns. Jag har en tendens att tröttna fort på tillställningar där det finns mycket av allt. Blir fort lite uttråkad och orkar inte med allt folk, allt sorl och trängsel. Till slut bläddrade jag inte ens. Jag stod mitt i ett bokparadis och gäspade!
I en del av montrarna pågick små föreläsningar eller intervjuer. Många allvarliga män med mikrofon som pratade allvarliga saker. Vi gick vidare. Och jag tror vi tillbringade längst tid i Muminmontern.
Vi käkade lunch på en liten krog på hörnet. Utanför mässan. Dyr libanesisk gryta med ett grymt gott glas vin till. Just vinet och den friska luften under promenaden dit och tillbaka, piggade upp oss något men fötterna började klaga. raskt in i bokvimlet igen, där mängden människor hade tilltagit.
Man borde väl köpa nånting på en bokmässa? Men jag hittade liksom inget som sa; köp!
Vi fikade en gång till framåt eftermiddagen bland ett gäng överlyriska bibliotekarier. Jag var mest trött.
Ändå hittade jag en bok, i den finska montern efter fikat. En blå bok om att vara finlandssvensk i Sverige. Som jag.
Så, då hade jag åtminstone handlat nåt och den slank ner i kassen med gratismaterialet.
Tillslut satt vi i en randig soffa och orkade inte mer. Vi enades om att åka hem. Bokmässan var rolig att ha besökt men inget som fick oss att bli som bibliotekarierna vid fikat.
Jag var helt enkelt inte imponerad. Fast jag sett både Läckberg och Guillou i vimlet. Och diverse andra kända från teve ansikten.
Vi skippade drinkvimlet och gick med våra trötta fötter tillbaka till stationen. Hittade ett tåg och platser att sitta på och passerade alla stationerna igen. För att kunna kliva av i Skövde och ta bussen till Tibro. Trötta och hungriga och nöjda över att ha sett bokmeckat. Men fortfarande inte speciellt imponerad. Bokmässan var som en megastor bokrea. Typ. Med dyrt fika och allvarliga män i tunga diskussioner. Men nu har jag sett den. Och mitt gratismaterial ligger ännu ouppackat och boken har jag inte hunnit bläddra så mycket i. Livet går vidare.