En dag i Hudik

 

Vi satte oss i bilarna, ja det krävdes två, och åkte till glada Hudik. Över dan bara. Anledningen var att mamma skulle besöka en kompis. Vi andra gjorde stan. Strosade i affärer och promenerade i hamnen som ligger mitt i stan. Med varsin kamera. Sen fikade vi på ett café i köpcentrat och släppte lös tjejerna på lite shopping.
Man kan ha trevligt på en liten dagsutflykt i en annan stad. Borde man faktiskt göra oftare. Det finns en himla massa städer man aldrig sett.

Söndag och en vecka har passerat igen.

Veckans besök: Fick kärt famljebesök över helgen och lite till. Inte illa! Min familj är så långt ifrån oss så det är extra trevligt att få rå om dem några dagar. Tyvärr fattas två av dem denna gång. Eller tre, om man ska räkna in vovven Mysak också. Han är hemma med Matte och lillhusse den här gången.

Veckans tidsomställning: Sommartiden äntligen slut. Vintertiden anlände under nattens sovande timmar. Gav oss en extra timme som räckt hela dan. Den här dan tycks liksom inte ta slut, och det gör inget. Vi har umgåtts, strosat i butiker, ätit. En lång och trevlig söndag helt enkelt.

Veckans shopping: Hoppsan. Jag kom hem med en kasse kläder. Vad hände där egentligen?

Veckans val: Den där slanten, den i kuvertet, den är ett minne blott nu. Plötsligt bestämde jag mig efter att ha kollat på en massa olika alternativ. Märkligt vad obeslutsam man kan bli av en extra liten slant. Det fanns liksom oändliga alternativ. Som jag egentligen skulle kunna förverkliga då och då. Idag skakade jag av mig obeslutsamheten och satte sprätt på slanten i två snygga armband. Ja, jag vet, lider ingen som helst brist på armband. Men just såna hade jag inte … Välinvesterad slant

Veckans vampyr: Dottern gillar vampyrer. Gillar också att klä ut sig till såna och därför planerades det så klart extra för årets Halloween som skulle firas på lördagen. Med diverse utklädda ungdomar på förfest i garaget. Dottern hade kvar sina huggtänder från förra året och hade lagt till ett par vita linser i år. Med rätt sminkning och klädsel såg hon rätt läskig ut. Skrämde förmodligen slag på ett par småmonster som skulle busa godis vid vår dörr. De stod där knäpptysta bakom sina masker och väntade in sitt välförtjänta godis. Bara den där hemska vampyren försvunnit utom synhåll. I sällskap hade hon en minst lika läskig zombie. Tur att man inte är lättskrämd ….

Veckans låt: Måste helt enkelt bli denna. Eftersom Dottern nöter den på Spotify så fort hon får chansen och den liksom smetar av sig på mig också!

Veckans nu-är-det-klart: Halsduken. Lång blev den, flera varv om halsen lång. Så blir det en kall vinter behöver jag i alla fall inte frysa om halsen. Nu ska jag bara fästa lite trådar och bestämma om den ska ha fransar eller inte. Ingen panik. Det är inte så kallt ännu.

En lördagsmorgon, när man blivit väckt av ett pälstrassel som jagar något under sängen, kan få en rätt tidig start. Jag låg envist kvar en stund men gick tillslut upp. Sitter i soffan och tittar ut på hösten. Konstaterar att den här dagen inte alls ser ut som jag hoppats. Vädermässigt alltså. Jag hade tänkt mig att himlen skulle vara mulen och allting insvept i dimma. Det är ändå snart november, så det är väl inte för mycket begärt?
Men tydligen. För det ljusnar för kraftigt för att det ska bli någon gråmulen morgon. Det där som ljusnar liknar solen alldeles för mycket för att molnen ska ha någon chans. Och dimman är någon annanstans och sveper. I alla fall inte här.
Jag som hade sett så vackra platser att fotografera i just den där grå dimman. Där löven ligger i gula drivor längs gatan och hela vägen uppför en trappa. Och jag skulle ta kameran och bege mig på en tidig gråväderspromenad genom stan. Av det blev intet. Gula löv i sol är liksom inte alls det jag vill ha. Och alla dessa lövdrivor har en mycket begränsad förbrukningstid. Snart är de bruna, eller bortsopade av ivriga parkarbetare. Men det struntar solen tydligen i. Envis och självbestämmande som den är. Typiskt!

Dagsläget

Pling, måste det ha låtit. När ögonlocken slog upp strax före 07.00 en ledig fredag. Det gick inte att klämma ihop dem igen heller. Så jag klev väl upp då. Hittade tvätt att vika och tvätt att tvätta. Precis vad man vill hitta en ledig fredagsmorgon.
Sen hängde jag en stund i soffhörnet. Lagom länge för att bli trött igen. Typiskt. Fick dessutom sällskap av en kelig Musse som skulle sitta mitt på mig och min filt. Så ja, jag somnade. En stund bara. Tills Dottern klev upp och på Döttrars smarta vis lyckades övertala mig att skjutsa henne till jobbet. Ända bort till köpcentrat utanför stan. När jag ändå var där passade jag på att strosa i affärerna en stund. Inte min favvosyssla men ibland lyckas jag se det på den trivsamma sidan. Det var rätt lugnt, det kan ha med saken att göra. Ingen trängsel runt galgarna och ingen kö till provhytterna och tjugofem procent på hela köpet! Så jag lyckades hitta några plagg faktiskt. Nöjd med det satte jag mig vid ett trevligt Waynes med en bulle och en kaffe. Och ett skrivblock och penna. Lyxliv!
Innan jag så småningom åkte hem handlade jag en ny mascara och tittade in till Dottern på Cubus. Hon hade hittat en tröja till mig, så innehållet i kassen ökades på.
På hemvägen hann jag in på mathandeln innan alla andra kom för att fredagshandla. Sen packade jag upp varorn och packade ner kameragrejerna och drog ut i skogen. För att njuta av gråvädret.
Nu är det kväll och vips är en ledig dag nästan slut. Nu ska jag fixa lite mat och tända ljus. Mysläge.

Så där ja!

Då var den på stickan, veckan. För att använda ett uttryck från modersmålsdialekten. Att ha nåt på stickan är att något är avklarat, avslutat. Man kunde också ”sätta hickan på stickan och föra den till granngårdsflickan” i min barndom. Genom den ramsan hoppades man bli kvitt hickan. Tveksamt om det nu någonsin fungerade.
Nu har jag visserligen ingen hicka. Men veckan är sannerligen på stickan och resten av den är ledig tid.
Huset är i skaplig ordning tack vare den händige frun och den händige Maken har bidragit med lite stämning. Visserligen var idén min men han är bra på att förverkliga både mina och egna idéer. Ljuslyktan, som en viss katt avverkade foten på här för ett tag sedan, är nu lagad. Med metallprotes. Den blev något kortade än förr men den står upp av egen kraft och utan kryckor och lyser så fint i fönstret nu. Den fick ett nytt ljus också. Och snyggt blev det!
Till kvällen blir det tjejträff. Därför sitter jag här och slappar, befriad från matlagning med en lite whisky i glaset. En god Isle of Jura, som en snäll kusin lämnade efter sig från sitt senaste besök. Skål doktorn!
Maken ska skjutsa mig till tjejträffen, därav det tidiga alkoholintaget. Blir väl ett vinglas eller två där också …
Med mig till träffen har jag ett liknande kuvert med slantar som jag fick på senaste träffen. Eftersom jag var värdinna för den, var uppdraget att fixa kuvert till kvällens värdinna mitt. Hon valde presentkort på guldbutiken. Och mitt kuvert är förresten orört ännu. Ifall någon undrade. Visserligen tummade jag både en och två objekt i guldbutiken innan jag köpte presentkortet idag. Men kom inte till något beslut. Velade som den där åsnan. Och gav upp. Glittret hänger kvar.
Fast nyss, när jag hällde upp den där lilla Juran, övervägde jag faktiskt att lägga slanten på en annan sorts guld. En starkare sort typ. Men inget är bestämt än … heller. Pengar sägs ju må bra av att sparas.
Därmed inleder jag den lediga delen av veckan. Trevlig helg!

Dimma

Den där underbara höstdimman hänger i trädtopparna när jag kliver upp. Och det är vackra nyanser av grått i hela naturen. Helst skulle jag dra på mig stövlarna och hänga kameran över axeln och bege mig ut i skogen. Överdosera blöt skogsdoft, plocka lite mossa, fotografera lite. Sen komma in, ta en dusch och leta fram något mjukt och mysigt plagg i garderoben. Koka lite kaffe och tända några ljus och skriva en stund.
Men nej. Vad är väl en bal på slottet?!
Jag har istället ett redigt arbetspass framför mig. Uppdelat i fyra olika sorters jobb innan jag kommer hem någongång i morgon eftermiddag. Tack vare detta underbara gråväder (ja, jag vet … jag är inte som de andra små tjurarna ) så känns det inte minsta motigt heller. Trots att solen hotar med att mota molnen till skamvrån. Efter en titt på en väderkarta, om man nu kan tro på spådom, konstaterar jag att min lediga fredag utlovar massa gråhet. Då!
Nu, tar jag tag i dagen så jag kommer iväg och kan påbörja det första av jobben. Det kräver en del tankeverksamhet, så att jag får med mig allt jag behöver, inför alla olika delar. Men det är snart fixat och under tiden hinner jag dricka lite kaffe också.
Det ser ut att bli en bra dag. Så ha en bra dag!

Dit det bär …

Vid nåt tillfälle, ett sånt där ögonblick som brukar betecknas som svagt kanske. Eller, så var det en av mina ljusare stunder. Det vet man inte. Än. Maken har i alla fall haft kul.
Jag tar det från början.
En dag såg jag mig omkring i trädgården och pekade lite hit och dit och svamlade nåt om coola eller annorlunda grejer. Och i ett andetag jag inte lyckades hejda, hade jag gett honom fria händer. Att fixa något coolt att ha i trädgården.
Ja, ja. Plötsligt var den trädgårdsblinde Maken helt seende igen! Han tänkte och planerade och samlade grejer. Sånt som andra tänkte kassera, skulle han släpa hem. Samlingen stod till sig i garaget under höjda ögonbryn när Maken berättade om projektet. Så började grejerna räcka till en helhet och Maken drog på sig svetsmasken och fräste igång med svetsandet. Gnistorna slog i garagegolvet och vid ett par tillfällen var jag tvungen att stå där och hålla i grejer och inte titta in i den blå punkten. Man får inte titta in i en svetslåga. På riktigt. Så jag höll rör och blundade hårt tills Maken sa ”titta”. Som om vi lekte kurragömma.
Hans förnöjda skratt efter varje omgång med svetsen gick inte att misstro.
Det skulle bli coolt, mycket coolt. Och visst, jag såg tingesten svetsas fram mellan mina blundande tillfällen. Tung var den, och rätt mycket ivägen emellanåt. Svårflyttad.
Så bestämde han sig för att det var klart. Färdigsvetsat. Lagom coolt. Tog med sig en stark man för att få hjälp att förflytta tingesten. Jag såg nog flinet i den starke mannens leende. Han är galen, sa flinet. Och visst är Maken lite galen. Eller så är det jag som är galnast, som lät honom hållas. Eller så är vi rätt jämlikt galna. Vad vet jag.
Men nu står den där. I trädgården och den kommer att dra till sig mer blickar än Runstenen han en gång reste.
Musse stegade genast dit och kollade. Höll nog med den starke mannen.
Men jag planerar. För växtligheten som ska få ta sig an …

… Hotrodden som numera bor i ett hörn av trädgården. Tänker mig slingrande saker runt ramen och blomkrukor i motorblocket.

Visst är det läckert!

Fulltecknat?

Mitt uppe i en innehållsrik vecka som är lite av varje liksom. Kalendern ligger uppslagen intill mig och visar upp små öar av inbokningar. Jag räknar till sju olika möten! Två av dem är av mera privat karaktär, resten har jobbstämpel. Många möten med många olika människor blir det. Mycket prat att delta i också.
Två nattpass av det vanliga jobbet ligger bland öarna.
Däremellan en del onoterat som tillhör det vanliga jobbet hemma också. Därför passade jag på att plocka undan lite och dammsuga nyss. När det nu fanns en stund över. Med dagens hushållspyssel avklarat har jag en del jobb att göra datorledes innan jag åker på ett kvällsmöte. Tänker handla på vägen till dit, eller möjligen efter mötet, om jag inte hinner innan.
Min plan är att kunna inta slappläge sen, så fort jag kommer hem i kväll. Och det är på nåt vis lättare att göra det om det är lite ordning runtomkring. Inte så att jag inte klarar av att slappa annars. Nope. Men det är trivsammare.
Veckan kommer att ha umgängesbaserat avslut. Jag tar helg redan på torsdag eftermiddag. Går på tjejträff och käkar gott och deltar i allt prat som brukar förekomma där. Under lördagen inväntar vi familjemedlemmar på besök. Mysigt liksom.

Äckligt, superäckligt!

Jag har en tid påtalat för Maken att det antagligen är lite stopp i avloppet under duschkabinen. Det finns nämligen en pöl med vatten på golvet utanför kabinen när man duschat klart.
När jag kommer med såna där uttalanden får Maken något trött i blicken. För han inser ju vad det kommer att krävas för att fixa det där problemet.
Vårt badrum är byggt på sextiotalet. Det är smalt och trångt och inte direkt någon spa-anläggning. Men när vi renoverade sist skulle vi ändå nödvändigtvis ha in en duschkabin. Det gick precis men inte mer. Kabinen står inne i ett hörn och alldeles tätt intill finns handfat med tillhörande skåp och överskåp. Trångt alltså!
Maken gaskade upp sig, drog ut kabinen från sin plats och tittade ner i utrymmet bakom. Jo, nog behövde det rensas allt. Frågan var bara hur han skulle komma åt. Öppningen blockerades helt av tvättstället nere och den öppning som fanns ovanför var alldeles smal för att han skulle komma igenom. Han hade behövt en killevippenspik. Eller varit aningen mindre och tanigare.
Maken är inte den som ger sig så lätt. Han placerade en pall i miniutrymmet där bakom och en pall framför. När handdukstorken mitt emot var nermonterad och kabinen vriden i ett exakt läge lyckades han tillslut pressa sig mellan, från den ena pallen till den andra. Verkligen pressa sig in alltså. Jag hann redan börja planera för vem som skulle kunna hjälpa honom loss om han fastnade och hur jag skulle förklara det hela.
När han väl var på plats skulle kabinen vridas tillbaka så han kunde komma åt golvsilen också. Snart hivade han upp äckligheter över axeln och ner i handfatet och kunde så skrubba rent i själva golvbrunnen. Sen vände han på en femkrona för att komma i kontakt med handfatet och kunna göra ren silen. Den var helt vidrig. Jag hade börjat grina och kastat den om jag behövt röra vid nåt så äckligt med bara händerna. Men Maken är inte kräsmagad. Han spolade och skrubbade och drog loss det äckliga.
Eftersom han inte hade tillgång till full rörlighet från sitt smala arbetsutrymme var jag tvungen att bistå med en del handräckning. Det luktade inte rosor precis och sånt där klegg med hårstrån i är bland det äckligaste jag vet så jag höll andan för att inte spy, och försökte se till så han prickade påsen. Blä!
Men snart kunde han vända sig igen och montera ihop silen på nytt. Rent och fräscht. Han lyckades ta sig ut också och sen fick han äran att göra rent i handfatet också. Puh. Ibland är man extra glad över att inte bo ensam.

En mysdag!

Hämtade hem Dottern en bra bit över midnatt. Innan dess hade jag hållit mig … sovande på soffan. När man sovit x antal timmar på en soffa med en grön filt om sig, sedan kört bil en stund och varit ute i oktobernatten, då är det inte jättelätt att somna när man väl ska. Jag gjorde ett gott försök och var nästa på väg att lyckas när sinnet bestämde sig för att prova ett trick. Kastade in en tanke om ytterdörren blivit låst. Det är som att busringa. Fnissande släpps tanken om den olåsta ytterdörren. Väl medveten om att det egna resonemanget förr eller senare kommer att driva mig ur sängen för att gå upp och kolla. Klart dörrjäveln var låst!
Tillslut somnade jag och vaknade nästan direkt. Ibland går tiden fortare än vanligt, det är jag helt övertygad om. Det var ändå inte speciellt svårt att kliva upp. Jag hade en ledig fredag för mina morgontrötta ögon. Med tidigt besök! Trevligt besök. Så jag klev upp. Tände lite ljus och kokade kaffe, dukade fram macka och pålägg. Sen hade vi en trevlig förmiddag med mycket prat, jag och mitt besök. Bättre kan man knappt starta en helg.
Den fortsatte minst lika trevligt med ett samtal med Dottern. Sen gjorde jag ett aktivt försök att ta tag i tvätten och lyckades så pass att jag fick i en maskin och glömde sen bort den. Dottern och hennes Kompis hade kommit på att de behövde shoppa lite. Så jag hängde på. Behövde ju mer garn.
Efter det handlade vi thaimat i Dotterns favoritvagn. Ibland är det extra gott med thaimat. Typ när man är vrålhungrig och glömt äta lunch.
Nu är ljusen tända, vinet i glaset, kvällsgott inhandlat och fredagskvällen är bara i början ännu.
Trevlig helg!