Då var den på stickan, veckan. För att använda ett uttryck från modersmålsdialekten. Att ha nåt på stickan är att något är avklarat, avslutat. Man kunde också ”sätta hickan på stickan och föra den till granngårdsflickan” i min barndom. Genom den ramsan hoppades man bli kvitt hickan. Tveksamt om det nu någonsin fungerade.
Nu har jag visserligen ingen hicka. Men veckan är sannerligen på stickan och resten av den är ledig tid.
Huset är i skaplig ordning tack vare den händige frun och den händige Maken har bidragit med lite stämning. Visserligen var idén min men han är bra på att förverkliga både mina och egna idéer. Ljuslyktan, som en viss katt avverkade foten på här för ett tag sedan, är nu lagad. Med metallprotes. Den blev något kortade än förr men den står upp av egen kraft och utan kryckor och lyser så fint i fönstret nu. Den fick ett nytt ljus också. Och snyggt blev det!
Till kvällen blir det tjejträff. Därför sitter jag här och slappar, befriad från matlagning med en lite whisky i glaset. En god Isle of Jura, som en snäll kusin lämnade efter sig från sitt senaste besök. Skål doktorn!
Maken ska skjutsa mig till tjejträffen, därav det tidiga alkoholintaget. Blir väl ett vinglas eller två där också …
Med mig till träffen har jag ett liknande kuvert med slantar som jag fick på senaste träffen. Eftersom jag var värdinna för den, var uppdraget att fixa kuvert till kvällens värdinna mitt. Hon valde presentkort på guldbutiken. Och mitt kuvert är förresten orört ännu. Ifall någon undrade. Visserligen tummade jag både en och två objekt i guldbutiken innan jag köpte presentkortet idag. Men kom inte till något beslut. Velade som den där åsnan. Och gav upp. Glittret hänger kvar.
Fast nyss, när jag hällde upp den där lilla Juran, övervägde jag faktiskt att lägga slanten på en annan sorts guld. En starkare sort typ. Men inget är bestämt än … heller. Pengar sägs ju må bra av att sparas.
Därmed inleder jag den lediga delen av veckan. Trevlig helg!