Julpyssel

Etiketter

jul, juleljus, julmys, julpynt, julpysset

Min jul är varmröd och inte så sparsmakad. På julen kan man ösa på lite tycker jag och njuter av att plocka fram mina klarröda vänner varje år. Det blir liksom inte bättre, än den rödaste röda nyans som är jul rätt igenom. Det röda glaset reflekterar ljuset så stämningsfullt. Så det blir en del rött. Sen kombinerar jag med saker som finns i köksskåpen och hämtat i naturen. Det ger en ombonad stämning som jag gillar.

Som mossa i mjuka bollar på ett sirligt plåtfat. Tillsammans med tunna glittertrådar och ett par vackra julgranskulor blir det ett väldans tjusigt fat. Hyacinter i en plåtburk är en riktig hit och passar dessutom perfekt till mossan. Det är nåt visst med mossa och plåt! 

En hyacint eller två gör sig också himla bra i den gamla terrinen Makens mormor fick i bröllopspresent en gång. Undrar vad hon skulle säga om mitt tilltag, att placera växtligheter i stället för mat i den fina guldkantade terrinen? 

På ett loppisfyndat plåtfat på fot fick både mossa och ljus plats och en av de fina guldglittriga julgranskulorna som jag inte tänker hänga i granen. Till den finns annat, när den väl kommer in.

I en vacker glasskål på fot trasslar en  ljusslinga bland bollar av mossa. Verkar trivas riktigt bra ihop tycker jag. Det är jul igen!

19 år!

Ja, idag firar vi Dotterns 19-årsdag.
Vi firar med tidig, god frukost och prickiga paket, innan alla drar vidare till jobb och skola. Sen blir det ett restaurangbesök till kvällen.
Kalaset håller vi på till lördag. Framåt kvällen, när Dottern jobbat klart.

Så, ännu ett år har passerat. Ännu en morgon sitter jag här och undrar. Hur gick det till? Vart tog alla åren vägen?

I ett av paketen fanns en bilderbok. En bok full av minnen och som var en av Dotterns favoritböcker när hon var i fyraårsåldern. Den skulle läsas varje kväll, när vi hade den hemma. Lånade boken på bibblan hela tiden. Och jag fattar inte att vi aldrig köpte den. Jag köpte massa barnböcker. Men inte den! Nu är den där bokupplagan slutsåld för länge sen och någon uppföljare blev det aldrig.
Men efter en del snokande på nätet nyligen, lyckades jag komma över en begagnad men fin version av boken; Humpe, ingen vanlig nalle. För ingen av oss har glömt denna Humpe. Och det beror förmodligen på att Humpe faktiskt bor i Dotterns rum. Det är här han är!

Humpe tillverkades märkligt nog, i en liten plyschklädd upplaga och fanns i ett paket en julafton.
Jag gråter än idag när jag minns den lycka som följde på öppnandet av detta paket den julaftonen. Humpe kommer helt vilse i boken. Men tillslut kom han helt rätt! Rakt in i Dotterns famn. Och han har inte kommit vilse någon mer gång! Han bor i hennes rum och är fortfarande en aktiv figur, här hos oss. Även om boken sålts ut och inga fler Humpar tillverkas.
Nu har vi äntligen boken också!

1;a Advent.

Det första ljuset tänds idag. Ute är det ett ivrigt regn och någon sa att det är 30 grader varmare idag, än samma dag förra året. Så är det nu.
Det där med vädret.
Advent betyder ankomst. Och nu är julmånaden här. Med allt vad den nu kan innebära.
Jag gick upp ganska tidigt och tände en massa ljus. Slappade i soffan med en film. Inte tillräckligt bra för att nämnas, så jag lämnar den därhän.
Nu börjar vi vara redo för att gå ut i blötvädret med sikte på invigningen av Gävles halmbock. Körde förbi den redan i går och konstaterade att den är lika fin som vanligt.
Återstår att se hur länge den får vara fin i år.

Sådärja!

Då kan julen 2011 snart börja.
Huset är städat, gardinerna är strukna och upphängda. Jag gillar att byta gardiner till jul för att få in den där röda och varma stämningen. Det är inga tomtar på dem dock. Tomtar är inte riktigt min grej.
Det lyser som det ska i fönstren också, även om 1;a advent inte anländer förrän på söndag. Jag har plockat mossa och granris och lingonris ute i den nerfällda skogen. Dekorerat lite här och där. Lindat en trasslig ljusslinga i granen därute och fixat lite julstämning vid dörren också.
Det enda som fattas är julblommor och ljus. Dessa måste inhandlas i morgon. Hinner inte mer i dag.
Nu ska jag ta en dusch och fixa till mig lite. Och hinna åka en snabbvända till affären så Dottern hittar något att äta när hon kommer från jobbet i kväll.
Maken och jag sticker på äventyr. Vi ska till Livlong med bästa vännerna och äta något gott och sedan ska vi på konsert. Ingen julkonsert nej. Utan en rockkonsert med det här bandet. Blir nog en trevlig kväll!

Grå, och vacker.

Varför är jag så förtjust i det grå? Folk tror att jag överdriver eller är ironisk när jag lovsjunger gråheten. Så jag måste nog analysera det lite.
Grå är en färg med dåligt rykte. Den anses tråkig, trist, deprimerande, ointressant, ful och rent av hemsk. Inte många positiva omdömen. Grå är ofta sammanlänkad med trist. Att bli kallad grå och trist är inget man strävar efter. Vem sjutton vill vara trist eller osynlig.
För mig är grå en trevlig och vilsam färg. Grått är fullt av möjligheter! Den framhäver och utmärker andra färger. Synliggör. När Dottern ställer människor framför grå bakgrund i sin fotostudio liksom lyser de. Av egen kraft, eftersom det grå ger dem möjligheten att lysa. Liksom en grå ton på väggen framhäver tavlor och annat. Mycket bättre än vitt som gör anspråk på att lysa själv och armbågar sig lätt fram och vill synas.
Men visst, grått kan accepteras i många sammanhang bara den håller sig ur håret och vädret.
Ja, grått hår är vackert det också! Där i håret kan det vittna om erfarenhet och mognad. Men förknippas mest med gammal. Och det är inte heller nåt folk vill ha.
Men mest hatat är det grå i vädret. Och mest vackert enligt mig. Som förtrollad kan jag inte se mig mätt på det. Aldrig framträder världen så tydlig som i det grå. Den släpper fram former som ingen annan. Och i det grå hittar jag otaliga nyanser. Det grå gör mig kreativ, lycklig och lätt, speciellt om det grå tar med sig dimman. Det i sig är säkert värt en rejäl analys men vem bryr sig.
Min tid är nu, mitt i det grå. Innan allt det där vita tränger sig före och högljutt tar över. Gå ut och njut av det grå och se vad vackert det är!

Försöker komma i stämning

Ute är det mitt underbara gråväder. Här inne behövs en rejäl städning för att hitta julstämningen.
Så jag började med att knyta den röda rosetten kring knoppen på en av cdskåpets luckor. Den med julmusiken som har vilat länge nog. Därmed är den första luckan öppnad. Och cd;n med Jöback varmkörd. Jag hoppas på inspiration att trolla fram jul fast tiden är knapp innan söndag. Det ska nog gå.

Utmaning

Det är bra att utmana sig själv sägs det. Ställa sig inför något man inte riktigt vågar eller aldrig gjort förr och typ hoppa.
Läskigt. I alla fall innan. När man inte riktigt kan föreställa sig hur det kommer att bli. När hjärnspökena dansar tango och viskar otrevliga saker. Och man bara vill dra, till … ja;a … Sundsvall … eller nåt. Men, hjärnspöken är till för att skrämmas bort med vackra ord och sen är det bara att typ hoppa.
Jag har typ hoppat idag.

För hela dagen har jag och kollegan stått som personalutbildare, inför ett gäng chefer med granskande blickar! Med en utbildning som vi lagt upp själva, utifrån boken vi skrivit. Det handlar om yrkesroll. Den personliga assistentens yrkesroll. Och vi klev från författarrollen till utbildarrollen.
Jag har aldrig sett mig i den rollen, aldrig trott att jag skulle ställa mig i det läget. Jag har pratat inför folk förr och jag har lett en hel del grupper i kvalitetsarbete. Men att hålla en hel utbildning. Det var en utmaning. Ändå kände jag mig förvånansvärt lugn i morse när vi klev in i lokalen för dagen. Bara att köra liksom.

Vi fick bra respons! Utvärderingen stämmer väl överens med vår egen uppfattning och innehåller en massa bra. Sen finns det alltid saker att förändra och förbättra. Det ska vi så klart. Men nu är i alla fall själva hoppet gjort. Och jag landade bra.

Importmacka

Bråttomstegen jag vanligtvis tar mig genom mataffären med, lade in en tvärnit häromdagen. I brödlägret hade en ny ställning i papp monterats upp. Den innehöll små påsar med limpa. Finsk limpa från Malax! Inte så långt från mina hemtrakter. Riktig limpa! Malaxlimpa. Jag måste ha!
Okej. Man kunde naturligtvis skaffa sig ett bra recept och baka riktig limpa med smaka av hemland själv. Internet tillhandahåller mängder av recept. Om man hade tid och orkade dra igång nåt brödbak.
Det kanske inte är helt miljöförsvarbart att nån kör hit limpa från grannlandet. Men, det struntade jag fullständigt i när jag bredde smör på första skivan och placerade en likaledes hemlandsimporterad korvskiva över.
Och det kan jag säga! Den där lillkillen i reklamen som flippar ur över lite räkost. Han har aldrig fått smaka riktig limpa med riktig korv på!

Ett sånt där blandat inlägg

Nån sa att det bara är en vecka till första advent. Kan inte vara möjligt tänkte jag och glodde i kalendern. Jo. Det är möjligt. Nästa söndag ska pyntet vara upphängt. Vete sjutton när jag ska hinna med det.
Ja, jag vet att det blir jul ändå och att pyntet kan hängas upp vilken dag som helst.
Men.
Jag vill ha det uppe på första advent och gå upp på morgonen och tända det där första ljuset. Och titta på rosetterna och inse att det snart är jul och inte en enda julklapp är fixad.

Inte sjutton har jag minsta tillstymmelse till julkänning. De första minusgraderna anlände typ i förrgår. Och jag vet en kvinna som plockade sju sorters blommor utomhus i tisdags. Sju sorters vildväxande sommarblommor på en äng i södra Norrland, den fjortonde november. Lite knasigt! Så julstämning, nä. Var ska man köpa den?

Farsdag kom och gick. Utan pappa. Den kom och gick inte utan tårar.
Men Maken fick sina presenter av Dottern. När hon äntligen vaknade. Som han väntade. Döttrar som varit på krogen kvällen innan farsdag kliver sannerligen inte upp i ottan för att stå vid pappans säng med paketen. Som hon gjorde förr. Nä. Nu klev hon upp så småningom med ett; Javisstja. Och hämtade paketen. Inte en enda slips i år heller. Det såg mer ut som presenterna till ett elvaårskalas … som vanligt. Maken fick Starwarsinspirerade grejer i år … säger inget mer om det.

Apropå Starwars. Jag har en Starwarsgalen familj. Maken köpte hela serien samlad i en box och nu håller dom på att mata i sig hela rymdimperiet från början till slut. Jag avstår från skumma rymdvarelser med knasiga namn och gör nåt vettigare med min tid. Allt medan lasersvärden svischar genom vardagsrummet. I rymden kan ingen höra dig skrika men har du bara med dig ett lasersvärd ordnar sig allt.

Visstja. Om det snart är advent, då är det snart Dotterns födelsedag också. Den nittonde i ordningen. Ja, så är det. Det blir väl till att baka lite. Och bestämma vilken dag vi ska bjuda på det nybakade.

Vinterdäcken sitter inte på. Vinterdäcken slet vi ner totalt förra vintern och de duger endast till återvinning just nu. Maken har letat nya. I går morse dumpade han av de gamla däcken med sina fälgar hos företaget som ordnar det där. Beställer det finska alternativet och kastar det gamla alternativet på tippen. Endera dan åker jag på sprillans nya vinterdäck. Blir nog bra.

Järntabletter. Jo, de gör vad de ska för att jag ska bli en duglig blodgivare till nästa tillfälle. De gör också vad de ska för att magen ska vara riktigt otrevlig. Men, det är ju självvalt ju.

Torsdagsskvällslista

Blir en upphottad och bortglömd söndagskvällslista. Den kom av sig när Maken och jag fick för oss att ta en promenad. Mitt i mörka söndagskvällen. Sånt händer inte för ofta. Nåja. En gammal bortglömd lista kan bli en helt ny lista. Eftersom den senaste tiden varit rätt så bildfokuserad, tyckte jag det passade bra med en bildlista ikväll.

Senaste tidens kreativa infall: Kom sig av en rejäl dos inspiration på fotoklubbens utställning. Jag har testat en teknik som en av utställarna är stupsäker på.
Jag har absolut en god bit kvar till hennes nivå. Men det var roligt och jag övar vidare. Bjuder på ett smakprov

Senaste tidens kyrka: Jag satt en lugn halvtimme på en kyrkbänk och inväntade gäster och brudpar i fredags.
Jag hade tid på mig att testa kamerainställningar och bara filosofera en stund. En modern kyrka. Fyrkantig och tegelbeklädd. Men inte utan stämning för det. Där skulle man kunna sitta en lång stund och bara låta tankarna flyta. Men så kom brudmarschen igång och jag fick annat att tänka på. Alla ögonblick som skulle fångas för att förstärka minnena för brudparets räkning.

Senaste tidens ”det är lugnt!”: Maken, Dottern och hennes Pojkvän höll en fotovisning på fotoklubben. Tre olika hette deras visning. Nog är de olika allt. I både bildstil och sinnelag. Det här hade varit planerat rätt länge. Ändå satt ungdomarna på varsitt håll och byggde bildspel så sent som kvällen innan. Jo, dom blev klara i tid. Så visst var det lugnt. Maken plockade iordning sitt för flera veckor sedan. Men han är ju gammal. Har passerat den där åldern där allt är så lugnt, tidsmässigt. Somliga andra byggde bildspel med datorn i bilen hela vägen till klubblokalen Men, det blev klart och alla tre hade en supervisning som fick med beröm godkänt och uppskattande applåder från alla som var där för att se bilderna. Lokalen var proppfull.

Senaste tidens ”det är lite mycket nu”: Flänger från det ena jobbat till det andra. Tre olika samma dag vissa dagar. Hinner inte tvätta, hinner inte städa och hinner inte handla. Eller så orkar jag inte. Men, det är en tillfälligt stressig period. Tror det blir lugnare redan från och med tisdag. Kanske. Jo, så blir det nog. Ska bara klara av måndagen först.

Senaste tidens slöaste: De där två ystra katterna vi bor hos, har gått i vinteride. Ligger helt utslagna och sover på platser där de kan vara mest i vägen. Snor soffhörnan för Maken och halva sängen för mig. Så jag ligger som utspridd i sängen med en katt längs benen och en på axeln. Kattvän som jag är plockar jag inte bort dem heller, utan ligger där och suckar. Jo. Katterna sover gott. Jag? Tja.