Nutidsmänniskan är en stressad art. Det stressas med att få julen på plats och det stressas i samma anda med att få undan samma jul. Redan innan annandagen var till ända kastade en del ut julgrejerna. Andra ser till att bli av med den helst innan nyår.
Den måste liksom bort fort, tydligen. Så fort julen gjort vad den ska måste den städas undan och vi rusar raskt vidare till något nytt.
Såna är tiderna. Ingen ro, ingen vila i nuet. Bara framåt och vidare mot nya äventyr hela tiden. Vi tillåter oss inte att bara vara. För sinnet är på väg in i det som väntar runt hörnet. En ständig längtan mot något i framtiden.
Halloweenhelgen bojkottas lite populärt för att den är alltför kommersiell.
Men julen då? Som vi manas att handla inför den. Och villigt ställer upp på. För julen, den är till åminne av Jesu födelse. Och då är vad som helst tillåtet verkar det som. Julen skyltas redan i oktober. Pynt i hela affärerna som jagar upp julstressen till maxnivå. Det ska handlas och skapas stämning i klass med glansiga magasin. Hemgjort och hemlagat och ruskigt fint städat, ända in i skåp och vrå. Enorma mängder mat som vi inte lyckas göra slut på, utan slänger i soporna när julaftonen är slut.
Julklappsberg som ger ett ännu större förpackningsberg ligger under granarna och så fort annandagsrean slår upp portarna är vi där och köar igen. För att handla ännu mer.
Sådan ser julen kanske ut.
Eller så är den frid och ro. Vad vet jag om hur alla andra har det? Och jag hoppas alla gör precis som de vill och inte för att man måste. Själv har jag också handlat och städat och pyntat.
Men lyckades hålla stressen ur vägen och nuet skapligt inpå. Det blev en riktigt bra och fridfull jul.
Och den får pågå en stund till, jag har inte bråttom med att bli av med grejerna. Fast det är klart, till påsk står jag nog inte ut.
