När Maken fyllde år köpte jag en negativscanner till honom. En liten smidig apparat som tar hand om alla gamla negativ som ligger i en eller två lådor i källaren. Eller lite här och där om jag ska vara helt ärlig.
Det finns en hel del bortglömda negativ i detta hus. Och negativscannern kan ge dem ett nytt liv. Även om alla bilderna finns i album känns det som att få se dem på nytt nu, när de med ett ganska enkelt grepp plötsligt finns i datorn. Man märker att man utvecklats i fotograferandet. Man märker också att bildkvalitén inte var så bra som man trodde.
Negativen är såklart från den där tiden innan digitalfotot, när man fotograferade med en rulle i kameran. En rulle som skulle skickas in på framkallning. Och man hade noga valt vad man fotade. Det blev en eller två bilder av ett motiv. Kanske tre om man gick helt crazy …
Tillbaka fick man sedan ett kuvert med bilder i blankt eller matt tio gånger femton format. Och, i en liten ficka på kuvertet fanns alla negativremsorna. Ifall man behövde beställa fler kopior av sina bilder och skicka till mormor och farmor.
Bland de första jag scannade in råkade vara just mormor och farmor.
Dessa två starka kvinnor finns inte längre med oss men jag är övertygad om att de håller koll på oss! Saknar er.