Den av alla topplistade veckodagen.
Ja, den är trevlig men kanske allra mest magisk för alla som jobbar alla dagar i veckan. Då kommer fredagen med löften om ett par dagars ledighet.
För oss som jobbar sån där obekväm arbetstid kan det vara annorlunda. Vissa fredagar är inte speciellt fredagsglittriga då, utan som vilken veckodag som helst. Dessutom har vi andra lediga dagar mitt i veckan också.
Jag är visserligen ledig just i dag. Men inte lördag och söndag då det ska jobbas tjugofyratimmarspass.
Denna fredag blir det besök av vänner till kvällen. Jag lovade bjuda på något ätbart.
Därför står det en nytillverkad smörgåstårta under tyngder och gottar ihop sig just nu. Tyckte det passade bra, eftersom gästerna har något som är värt att fira. Vi firar tillsammans i kväll, med smörgåstårta.
Dessförinnan tänkte jag njuta av denna lediga fredag och inte tänka så mycket på den olediga helgen och den fullspäckade måndagen som följer därpå.
Börjat redan, med slapp soffstil och trevlig musik via Spotify.
Trevlig helg!

Jag finner inget att klaga på. När det gäller vädret.
Inte ens idag då det knappt har ljusnat förrän det mörknar på nytt. Himlen är tung och konstant gråskimrande med svepande slöjor runt träden. Som helt tappat sin färg och står där dramatiskt svarta av fukten i barken. Hela naturen sjuder, av vila. Av stilla långsamhet. Doftar av tung och mossig väta.
I mina ögon är det vackert!
Andlöst vackert och jag kan inte se mig mätt på det.

Önskar att det hade funnits tid att gå ut, med kameran. Och fånga det där gråvackra som jag tycker om.
Återanvänder i stället en bild från ett annat gråtillfälle. Och ställer mina förhoppningar till den lediga morgondagen som lär ska bli underbart grå även den.

Grått men vackert!

Resultatet av en trevlig dag  i Bålsta förra lördagen. Bilderna får tala för sig själv bara.

Maken och jag håller kanske på att förvandlas till vampyrer själva?
Vi har hela hösten suttit spikade framför True Blood serien på den reklamfria kanalen. Nu tog serien sitt nödvändiga säsongsuppehåll i onsdags. Skulle återkomma efter nyår sa han som presenterade programmen pch såg nöjd ut. Lika nöjd kände jag mig för en sekund, efter nyår var inte så förskräckligt långt bort i tiden. Tills han klämmer ur sig att efter nyår är i slutet av februari! Han hoppade över typ två månade där.
Vänta till slutet av februari med den cliffhanger som det sista avsnittet slutade i.
Skulle inte tro det.
Vi gav upp tevevarianten där och kör nu säsong två i dvd-spelaren. Skulle bara titta på ett avsnitt i går kväll men eftersom det slutande mitt i något otroligt spännande var vi tvungna att se bara ett till. Och eftersom det slutade … ja, du fattar. Vi tittade på typ fyra avsnitt innan natten blev så sen att vi behövde sova lite också.
Sedan startade vi om i morse.
Nu är vi halvvägs genom andra säsongen och det är bara trivialiteter som ett hungrigt barn och sånt som får oss att inte sluka resten i ett svep.
Var kommer man över säsong tre?

Veckans trorhonja: Ni har väl inte köpt nåt till mig ännu sa hon med lätt besvikelse runt orden. Vi är asbra på att hålla masken och gömma grejer.

Veckans väder: Ett blygsamt snöande som inte riktigt törs bjuda på sig själv. Idoljuryn skulle ha sagt att snön måste våga ta för sig mer på scenen och välja rätt låt. Själv tycker jag det är bra att det är så blygsamt och tunt. För mig hänger den löst.

Veckans hjärnsläpp: Mobilen ringer mitt i hamburgertuggan. Förvånad röst i andra ändan undrar var jag är. Jag skulle nämligen ha varit någon helt annanstans för en kvart sen! Shit, var det idag? Där satt jag i godan ro med kladdig burgare i näven medan vännerna på cafét undrade vad som hänt mig eftersom jag inte var där med dem. Sorry tjejer! Ska skriva in med rött i kalendern nästa gång. Tur att vi hann träffas en liten stund i alla fall.

Veckans Musse: Dom där rosa förpackningarna som vi köper hem innehåller världsgoda Mussepinnar. Knappt så kissen kan vänta tills vi slitit isär dem. Han sträcker sig fram och plockar pinnen ur förpackningen och bär den i munnen till lämpligt ställe att sluka den i två tuggor. Sedan riktar han sin gula blick mot det tomma pappret och undrar om det inte finns mer. Alla slags prassel i huset får honom att tro att vi öppnar pinnar till honom.

Veckans datasupport: Jag säger som Boris i den gamla Bondfilmen Goldeneye. ”I´m invincible! Ibland i alla fall. Däremellan, not so invincible …

Veckans cd: Tål att nämnas igen! Amanda Jenssen! Ett riktigt Happyland hamnar man i av att lyssna på den om och om igen.

Veckans låt: Blir trots allt en annan artist. Muse nya låt Uprising kör jag på repeat på Spotify.

Veckans typiskt: När man har chansen att ha fri sikt över tre karlar på ett tak från sin egen soffa. Och så är det för kallt för några nätbrynjor och slappt hängande snickarbälten. Ser bara tre Michelingubbar.

Veckans vilken tur: Att det är så kallt att man slipper se några nätbrynjor där på taket eftersom det inte direkt är tiopoängarna som samlats däruppe.

Veckans räkning: Jobbade tandläkaren ihop till i måndags. Bra jobbat!

Till sist!

Veckans Utställning: Fotoklubben ställer ut på Galleri Lättings. Både Maken och Dottern har en varsin bild på väggen där. Gör ett besök, inte bara för deras skull utan för att fotoklubben I Gävle ställer ut en massa fantastiska bilder! Utställningen pågår till den 17.12

Ägnat dagen åt att kratta löv igen. Fick fart av den lilla snön som kom i morse. Samtidigt som löven samlades ihop försvann också de få och lätta flingor som låg löst över gräset. Så min gräsmatta när nu både löv och snöfri.
Grannen undrade lite försmädligt om jag inte var ute i sista minuten. Jo det kan han tycka. Som undvikit sitt lövräfsande med att bygga ut huset så att hela deras gräsmatta trampats ner till jord.
För att ha lite underhållning i arbetet pluggade jag i mobillurarna i öronen. Knappade in lämplig radiokanal. Okej, det må vara tantvaring på detta men radio är kanon!
Både prat och musik varvas i en skön blandning som håller hjärnan i trim medan kroppen jobbar. Den här gången på bästa sätt dessutom eftersom jag fick lyssna till min stå-uppande vän och hennes kollega från Gasta, som pratade komik i P4. Så lätt dessa löv samlades in då!
När löven äntligen förpassats till komposten tog jag itu med nästa förträngda syssla.
PappersÅtervinningen.
Som samlas på altanen i papperskassar. Många kassar blir det om man som jag inte är helt nitisk på att köra dem till containern. Först packa om dem något lite mer hanterligt och sedan fylla bilen med alla dessa kassar.
Borta vid containerplatsen ska allt då hamna rätt. Vissa har stora problem med detta. Jag bara undrar … hur lyckas man klassa plastleksaker, tidskriftssamlare, och annat som platsförpackningar? Hur liten luckan än görs, nog fasen lyckas folk knöla ner de mest osannolika grejer i dessa återvinningscontainrar.
Jag har till och med sett stekpannor nerkörda i metallförpackningsluckan. Någon hade också tryckt i en kartong i det smala facket för pappersförpackningar. Men inte orkat stampa sönder kartongen så den gick i helt, utan hängde och täppte till totalt. Där fick den alltså vara helt ogenerat. Vem tänkte dom skulle ta hand om det? Den som kom efter och inte fick i sina sopor eller jobbar nåns mamma vid containern?

När jag kom hem städade jag undan pumporna och fick för mig att dörren behövde en krans.
Den totade jag egenhändigt ihop av ståltråd och rönnbär.
Kransen pryder dörren, pappersinsamlingen är borta och löven förpassade till skogs. En rätt bra dag!

Svara på frågorna utifrån titlar som faktiskt finns i din bokhylla.

Är du man eller kvinna?
Ödets dotter (Isabel Allende)

Beskriv dig själv:
Lycka (Dalai Lama)

Vad betyder livet för dig?
Den goda viljan (Ingmar Bergman)

Hur mår du?
Nu vill jag sjunga dig milda sånger (Linda Olsson)

Beskriv din nuvarande bostadsort:
Aska och ära (Elisabeth Gedorge)

Vart skulle du vilja resa?
En dag i Österbotten (Antti Tuuri)

Beskriv din bästa vän:
Syster (Bengt Ohlsson)

Vilken är din favoritfärg?
Svart nåd (Dennis Lehane)

Hurudant är vädret just nu?
Snö (Orhan Pamuk)

Vilken är den bästa tiden på dygnet?
Tusen strålande solar (Khaled Hosseini)

Om ditt liv skulle vara ett TV-program, vad skulle det heta?
Slumpvandring (Majgull Axelsson)

Beskriv ditt parförhållande:
P.S Jag älskar dig (Cecelia Ahern)

Vad är du rädd för?
Ett fruset liv (Karin Wahlberg)

Ett ord för dagen:
Vänner (Lars Forsell)

Vilket råd skulle du ge?
Tillsammans är man mindre ensam (Anna Gevalda)

Hur skulle du vilja dö?
Ett ögonblicks verk (Anders Paulrud)

Jaha. Masade mig upp i ottan för att borsta tänderna och dra till tandläkaren.
Nu skulle roten fyllas. Precis vad man önskar sig av en måndagsmorgon!
Min nya tandläkare är bra. Enda fördelen med allt detta tandtjafs, var att jag lyckades hamstra åt mig en bra tandläkare i det första akutbesöket. En som jag förmodligen aldrig kommit över annars. Henne tänker jag hålla hårt i.
Minns en gång för evigheter sedan när jag och en kompis gick på bilskolan. Vi hade blivit tilldelade bilskolans yngsta och snyggaste lärare. Vi var så nöjda över detta. Vi kan kalla honom Mattias.
Så en dag talade Mattias om att han skulle sluta! What!? Överge oss?!
Innan vi fått lappen dessutom.
Vi smidde planer på hur vi skulle behålla våran Mattias, den ena värre än den andra. Men den slutgiltiga lösningen var att vi skulle kasta oss om hans vader. Och där liggande på mage med ett redigt tag om killens ben skulle han släpa oss in mot bilskolan medan vi bönade och bad honom om att stanna kvar som vår eminente och snygge bilskollärare. Ungefär där spårade ju planerna ur fullständigt. Vi accepterade snällt farbror Benny som kom i Mattias ställe. Och lyckades snart överföra alla positiviteter på farbror Benny i stället. Benny såg lugnt och säkert till att vi belönades med varsitt körkort och han blev vårt allt.
Ungefär som denna tandläkare!
Trots att jag ligger där med munnen full av gremeljer lyckas hon ändå uppfatta mina subtila signaler om att den sörplande sugen håller på att kvälja mig totalt. Dessutom har hon uppfattat mina subtila signaler om dyrbara behandlingar.
Efter väl förrättat värv med dagens rotfyllning beslutar hon raskt att vidare behandling, den dyra kronan, kan vänta! Det är alls ingen panik med den!
Vi avvaktar helt enkelt några månader, tills mitt inbokade undersökningsdatum i mars nästa år.
Jag inbillar mig att plånboken ska vara påfylld tills dess. Och att jag kommer att ha min tandläkare kvar, om jag så ska släpa efter henne genom folktandvårdskorridoren, krampaktigt hållande hennes byxben.
När bedövningen släppt kanske jag kommer att se nyktrare på situationen …

Och det är inget snack … Min pappa är bäst!
Så grattis pappa