KreavtivLivet, TrädgårdsLivet

Spaljébygge

Kan själv byggde en spaljé av gamla taklister och kan själv hängde upp detta bygge på väggen också!
När väl den gamla halv-stegen som tjänat som spaljé till växtligheten tidigare trasslats loss. Växter som kräver stöd av nåt slag har ett trassligt växtsätt och söker sig stöd lite ostrukturerat och där det finns.
Växtligheten i det här fallet var en planta jag sått från frö i våras. Blomman för dagen, som blommar med fina dagliga klockor. Den slingrar sig handlingskraftigt upp i världen genom att sno sig runtom första bästa tillhygge. Här hade den använt Kaprifolen, som var huvudnumret i denna plantering. Verkligen snott sig runt och runt och var alldeles krusig när jag väl fått loss den.
Kaprifolen stod tidigare och skämdes i ett torrt hörn där jag i en sorts enfald trott att det skulle bli ymnig och täcka in. Nej. Den kvävdes, långsamt, och jag trodde den gett upp hoppet. Men så fick jag se en spirande ansats till ett sista försök i våras. Tänkte att den förtjänade bättre, och fick med hjälp av spade och handkraft upp det mesta av roten.
Vid den där gamla stegen vid husväggen hade en ros stått och dött. Den rackarn hade inte alls lika mycket försökslusta som Kaprifolen ska jag säga. Fisförnäm och kräsen var den. Lade bara ner, utan att ens ge sig på stegen, eller husväggen och inte släppte den ifrån sig nån blomma heller. Så jag fick ur den roten och det mesta av den gamla jorden. Blandade ny jord och bäddade så fint för Kaprifolen. Lät de rankor som ändå fanns hänga upp sig i stegen. Det var som sagt ingen hög stege, men jag tänkte att den säkert skulle räcka till. Trodde väl aldrig att växten skulle bli så pass tacksam. Det var därför att ställde dit slingerblomman, för att den skulle hjälpa till liksom. Men hoppla så fel jag hade! Kaprifolen var verkligt tacksam för sitt nya hem och satte igång att växa direkt. Var snart en halvmeter ovanför stegen! Med ett par långa svajande rankor som letade i luften efter nån slags stöd utan att hitta nåt annat än husväggen att luta sig mot. Då skulle den tillslut breda ut sig åt olika håll längs väggen och riskera gå av i blåsten.

Eftersom jag förutom ”kansjälv” också är en ”det-kan-vara-bra-att-ha” person så fanns en hög med gamla smala taklister bakom friggan. Sparade från rum rustats därinne. De där hamstrade gamla taklisterna hade åkt ut i akt och mening att slängas men ja, jag ändrade mig … Nu fick de sig en up-cykling kan vi säga.
Först lade jag ut de längsta på gräsmattan. Hittade en form för mitt bygge och placerade kortare listbitar tvärsöver. Fäste alltihop med ståltråd, detta kära material som kan så mycket! Piffade över ståltråden med hampatråd som jag virade i krysstag över varje korsat ställe. Det blev en stabil och bra spaljé. Det blev en redigt stor sådan. Lite ruffig med nån färgrest och tapetbit här och där, jag sågade inte heller utan bröt bara av listerna till lagom längd.
Därefter skulle den upp på väggen. Den långsamt uttvinnade Blommanfördagen låg i gräset och väntade medan Kaprifolen fick vila, uthängd i en buske i rabatten nedanför. Fritt fram på väggen alltså. Jag hämtade skruv i garaget och skruvade i några i väggen, fäste sedan spaljén med ståltrådsöglor runt dessa skruvar. Prefekt! Knappast fackmannamässigt men det funkar! Spaljén hängde till och med rakt fast jag inte måttat mer än med ögonen medan jag stod nedanför och höll den mot väggen.
Så upp på en stege med de längsta blomrankorna för att hjälpa dem hitta vägen in i sitt nya bo. Sen backade jag och begrundade mitt verk. Kaprifolen såg ut att trivas och gjorde sig bra mot de gamla teaklisterna. Gav ett något klenare intryck när den fick spridas ut på större yta, men jag förväntar mig att den jobbar på nu!

”KanSjälv” var mäkta nöjd. Liksom ”KanVaraBraAttHa” som fick användning för de sparade listerna på ett sånt ypperligt sätt. Det passade bra med en spaljé av återbrukat material där intill de gamla trädgårdsredskapen som gjort sitt och numera bara kan ta det lugnt och se på. Jag själv slog mig ner i en stol och beundrade mitt arbete. Började genast planera för nästa grej. Jag har en klätterros som …

Livet

Det kunde ha varit

Det kunde ha varit en semesterdag bland andra, mitt i sommaren. Men det är en helt vanlig, ledig fredag i augusti. När temperaturen har uppnått en som liknar högsommar. En sådan har vi knappt haft år, mer än nån strödag här och där. Sommaren sparar på dem och portionerar ut dem. Sparsamt. För att inte slösa.
Det är kraftig vind, som så ofta i kombination med blå himmel och sol. Gardinerna på uteplatserna fladdrar vilt. Måste förankras. Det alldeles för stora vindspelet i hörnet slår sina pipor ihop och låter nästan som kyrkklockan. De upphängda solblänken svänger fram och tillbaka och kastar ifrån sig gnistrade strålar. Håller skatorna på avstånd. Tvätten sliter i nyporna och torkar nästan tvärt.
I skuggan är det bäst. Ett glas vatten med en citronskiva inom räckhåll, fötterna avslappnat på en stol, rumpan på en annan. En bok i handen. Sida för sida.
Ett okänt litet frö med eget parasoll landar plötsligt på bokbladet, som för att påvisa texten på sidan som extra tänkvärd. Och visst är den. Tänkvärd, välskriven. Kan läsas om igen.
Fröet lyfts upp och flygs vidare. För att så småningom slå sig ner på okänd ort. Kanske står det en dag en vacker blomma, någonstans i närheten. Ett minne av just den här stunden. Det som kunde ha varit en semesterdag i högsommaren men var en helt vanlig ledig fredag i augusti.

KreavtivLivet

Stickar och syr

Mest syr just nu faktiskt. Jag har hittills knåpat ihop sex stickpåsar av varierande slag. Ytterligare en finns utklippt och klar för symaskinen. En stickande vän kommenterade att man behöver minst sex påsar! Så det är vad jag har nu. Faktum är att alla redan är i användning så hon hade rätt! Förutom att dessa påsar håller ordning på pågående stickningar och att garnet ligger skyddat från katter (kattklor, kattänder och katthår) så minimeras också diverse trassel. Dessutom är stickprojekten utom synhåll och lätt att ta med sig vart jag nu går. Fast en av påsarna fick plötsligt en helt annan uppgift än stickbärare!
Det har en tendens att samlas cd-skivor i drivor ovanpå stereoskåpet. Jag säger inte att det är enbart Maken … men … Ja. Nu har jag stoppat ner alla skivor som lyssnas på flitigast i en påse av Marimekkotyg och hängt denna i en krok på dörren till stereon. Betvivlar att det kommer att resultera i att skivorna verkligen är där när de inte spelas. Maken vill gärna ha saker och ting synligt framme … jag vill gärna ha dem undanstoppade … Men vi provar ett tag. Påsetillverkningen underlättas av att jag har den där pysseltvättstugan i källaren. Strykbrädan står uppställd för att användas i tillklippningen av de olika delarna och strykningen av sömmar. Symaskinen kan vara framme hela tiden utan att vara i vägen. Det finns plats för tygbitar och sytrådsrullar och det gör inte så mycket om det blir lite tygklipp eller trådbitar på golvet. Eller stök och bök, för det är inte i vägen alls.

Mitt gamla strykjärn gick dock i golvet härom dan. Det var en välgärning ändå, så rassligt som det varit en längre tid. Kom bara aldrig ihåg att köpa ett nytt eftersom det inte används vidare frekvent. Jag stryker oerhört sällan kläder. Har mest material som inte  kräver strykning. Därför står det där järnet i skymundan och gör sig bara påmint när jag vill byta duk eller gardiner någonstans. Nu blev det desto mer flitigt använt i samband med denna iver att sy. Men ja. Så kraschade skiten i golvet. Tre gånger samma dag! Man kan tro att det skedde med vilje. Icke. Första gången snubblade jag på sladden. Jag vet, så himla klantigt placerat. Jag ställde genast undan det, på tvättmaskinen. Som sedan vibrerade ner det i golvet under centrifugering. Jag vet, så himla klantigt placerat. Så jag ställde tillbaka det på strykbrädan som stod kvar där den stått … varpå  jag lyckades snubbla på sladden en andra gång. (!!!) Efter det var strykjärnet ett slags pussel. I bitar alltså. Inget att ha. Handlingskraftig som jag är så … skickade jag Maken för att köpa ett nytt! Nu har jag placerat om strykbrädan för att undvika fler sladdmissöden …

Påsarna var det ja! Tänk vad man kan sväva iväg. Egentligen är det enkel sömnad men för en novis som mig är det otroligt att det alls blivit nån påse. Jag gillar principen man tar vad man har. Och eftersom jag är en samlare av även olika sorters material och kan se potential i det mesta så finns det både tyg och snören i gömmorna. Man kan återanvända en gammal duk eller en stuvbit eller använda ett sparat skosnöre eller sidenband som band i påsen. Eller sy på en liten duk som en ficka. Det är roligt att kombinera ihop det till nåt fint eller galet. Och få ny användning för något tidigare ratat. Så här ser då mitt nytillverkade gäng av stickpåsar ut:

Marimekkopåsen. Hade en bit kvar av ett stycke som vi klädde om stolar med.
Ett påslakan från Ikea som det gått hål i. Använde den rödprickiga sidan som foder inuti.
Längst ner i lådan med stuvbitar jag av nån anledning har fanns detta hysteriskt rosa och silverglansiga tyg.
En broderad löpare jag köpte på loppis och delade på mitten. Ett folkloreinspirerat band passade bra till.
Alla sex påsarna i en enda hög.

 

Marimekkopåsen som blev cd-förvaring!

Nu har jag så jag klarar mig ett tag!

ÖvrigaLivet

Smått krafs en tisdagskväll

¤¤¤ Just nu är jag jävligt trött på barnfamiljer … Eftersom jag antagligen är nån slags eremit som borde bo i en koja långt inne i skogen. Men det är ett sånt liv på barnfamiljer! Ungarna skriker och föräldrarna hojtar på dem som om det var de som bodde i en koja i skogen. De här nybyggda husen bakom oss innehåller enbart barnfamiljer. Och det är ingen lugn stund längre, att gå ut och sätta sig på baksidan. För det är ett evigt oväsen och pratas med så stora bokstäver att jag hör allt som sägs. Tror dom att det inte hörs?! Eller skiter dom bara i det? Enda trösten just nu är att ungarna går och lägger sig hyfsat tidigt och då blir det äntligen tyst.

¤¤¤ Min datorsupport kom snällt och tittade på min låsta dator. Hittade ett allvarligt fel och ställde frågan en datoranvändare aldrig vill höra. Har du backuppat på senaste tiden? Nej, det hade jag såklart inte! Verkligen inte. Ja. Visst vet jag, av erfarenhet dessutom, att man bör. Japp. Men gör man det. Nej. Så han fick ta med sig datorn hem. Lovade göra vad han kunde för att A – få igång skiten. B – rädda allt den innehåller. Jahapp. Jag är hänvisad till att A – vänta. B – låna nåns dator om jag vill använda en. C – lägga ner allt datoranvändande och flytta till en koja i skogen och leva på mossa.

¤¤¤ Vi åkte på en loppisrunda idag också, jag och Dottern. Alltid på tisdagar. I princip. Alltid hittar man nåt. Idag hade jag siktet ställt på en sorts vaser jag fått för mig att ha många av. Har några, inte många. Men hittade ingen just idag bara därför. Däremot hittade jag lite schyssta tyger att sy fler påsar av. Just det Pia 😀 Visst behöver jag fler! Precis som du sa. Hittade en duk som ska klippas isär och ett par bra tyger till foder och botten. Dessutom ett korsstygnsbroderat tyg som någon tänkt ha till duk men aldrig fållade. Blir finfina påsar av de där.

¤¤¤ Ahhh … ljuva tystnad. Ungarna har kallats in i husen och föräldrarna har därmed slutat gapa på dem utomhus.

¤¤¤ De där små flugorna har anlänt igen. Var är de annars? Fullständigt ofinns ända tills det blir augusti. Då är de överallt. I vinglaset, om man har ett sånt. I frukten, på löken, surrar omkring och är otyg. Måste tillverka såna där flugfällor i diverse skålar igen.

¤¤¤ Under semester, ja vi började nog lite innan, klämde vi alla säsonger av Homeland. Ett eller två avsnitt varje morgon med kaffet och minst ett par till innan vi gick och lade oss. Det var för att det inte var nåt uteväder vare sig till morgonkaffet eller på kvällarna. Vips hade vi sett allt! Precis som med Blacklist som vi ägnat våren åt. Så vad ska vi titta på nu? Tips på bra serier?

¤¤¤ Behagligt lite mygg denna sommar! Har knappt haft en handfull myggbett ens. Visst, vi har ju tydligen tittat på teve en del. Men altandörren har stått öppen och kräken brukar minsann sniffa upp en inne också. Den här kvällen är förvånansvärt varm. Jag har varit ute och vattnat blommor och sedan suttit på altanen men inte en enda mygga har hittat mig. Underbart!

¤¤¤ Tydligen ska staden antastas av nån slags stadsfest under veckoslutet! Tydligen med start redan i morgon. Försökte köra genom stan tidigare idag men möttes av stoppande bommar eftersom vagnar av tivolislag ställts upp på en del gator. Stadsfester är ett trött fenomen. Det är nån slags lastbilskaruseller, lotter, knallar och mat av langosslag. Antagligen ett gäng öltält också. Och nån scen med artister som knappast intresserar och säkert nån talangtävling också! Jag vet inte jag. Har inte det där redan levt ut sin tjusning? Trava fram och tillbaka med samma gamla t-shirts och godisremmar till försäljning. Jag kanske är en gnällkärring helt enkelt. Så är det nog!

BokLivet, HusLivet, KreavtivLivet

Så, ett bibliotek blev det!

Min inredning var givetvis planerad och klar. På pappret. Att rusta är både trist och hårt jobb. Att inreda ett nyrustat rum däremot, det är ren glädje. Speciellt när man ser hur bra det blir och hur väl ens planer tar sig ut i verkligheten och när det dessutom inträffar grejer som det där med golvet. Som en prick mitt över liksom.

Jag placerade mina bokhyllor, tillsammans med vitrinskåpet på den bakre väggen. En av hyllorna fick stå i vinkel med resten mot en annan vägg. Det gav en verklig bibliotekskänsla redan där. Mina tidigare ganska fula bokhyllor liksom sträckte på sig i sällskapet och det ärvda vitrinskåpet försvann in mellan bokhyllorna.

Min nya fåtölj och det nya bordet, eller ja … inget av det är nytt, köpt på loppis givetvis! Liksom ett gäng blingdetaljer som ljusstakar, lampett och annat. Den där byrån har vi haft länge och för att den skulle må bäst på sin nya plats hade jag bestämt att dörren till rummet måste bort. Annars skulle den stå öppen mitt för byrån och störa. Det får bli draperidörr sen. Maken hjälpte mig som vanligt med uppsättning av stringhyllan, gardinstång och en blingig kristallampett. Den såg rätt förskräcklig ut när jag hittade den på loppiset. Sjuttiofem kronor tyckte jag den var värd och anade potentialen. Efter putsning och tvättning var det glittrig och fin. Fungerar också. Ger fin lyster i rummet. 

Att arrangera in böckerna i hyllorna och ställa grejer i vitrinskåpet var roligt göra. Liksom att placera ut all annat pynt jag planerat att ha i rummet. Det passade bra med mässingsdetaljer och kristalldetaljer till golvet och tapeten.

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillslut var allt på plats och den vitmålade garderoben helt tom igen. En del av den fick fortsätta vara bokhylla som förr. Den andra delen, som jag tidigare haft mina smycken i skulle bli hemmakontor i bästa kompakt living stil. Jag köpte en ny hylla och ställde in i garderoben. Den rymmer pärmar, skrivare, anslagstavla och dator vid behov. Alltihop göms av ett draperi. Så man slipper se det som är fult. Det gamla vitrinskåpet Ivar som jag haft smycken i fick en ny funktion, utan sina dörrar. Plats för tidningar inuti och katter ovanpå. Jag bäddade med något mjukt också. Placerade den under fönstret där de gillar att vara, katterna.

Att möblera med bord och stolar mitt i rummet gav själva känslan i rummet. Bokhyllorna tryggt i ryggen, en skön matta under fötterna. Självklart blev det två fåtöljer i slutändan. Makens tidigare fnysning försvann i ett erkännande! Han gillade min tanke, min planering och det slutgiltiga fixandet och ville också ha del av bibblan. Alltså varsin sittplats med det fina, runda bord i mellan. Där sitter vi, på var sin sida om det runda bordet och dricker kaffe på helgerna. Lyssnar på musik i en minianläggning och kanske läser nåt eller surfar i varsin mobil.

Jag har också mina garner i byrån i rummet och fyndade därtill en fantastisk liten pall en dag. När man lyfter på det sidenklädda, ljusgula locket finns det plats för stickor, virknålar och annat bra att handarbets-ha. 

Ett bibliotek blev det verkligen! Trivsamt och rogivande med en tickande klocka på väggen. Det luktar bibliotek också faktiskt. Den där fantastiska doften av böcker har växt sig allt starkare med hjälp av gamla vackra böcker jag köpt på loppis. Dessutom funkar det utmärkt att använda bibblan som gästrum också vid behov. När man viker ut extrasängen (som förvaras på annan ort) därinne blir det simsalabim ett rätt trevligt sovrum.

Det här överträffade alla mina planer och förväntningar och blev ett välanvänt rum med hög trivselfaktor!

KattLivet

Katt utan tratt och annat

Efter väldigt mycket jobb förra veckan kom jag hem från sista dygnspasset för veckan i morse. Mötte augusti med rätt sval luft utanför dörren. Det gick över och blev mer juli än själva juli var. Varmt är det och en riktigt tung himmel, som att det var en tyng placerad i hatten. Nu har jag visserligen ingen hatt men om jag hade var det så det skulle kännas. Stora sjok av moln som hotar med både regn och åska turas om att försöka skrämmas. Men. De blåser mest bara förbi, utan en chans att släppa ifrån sig muller och vatten.
Tur är det. För jag använder dagen till tvättdag. Det torkar bra ute. Lagom varmt och blåsigt trots att det är mycket fukt i luften. Så här års är det att föredra, att kunna torka tvätten ute. Det är redan fuktigt så det räcker i källaren. Luftavfuktaren har ett hårt jobb i augusti för att hinna samla all fukt ur luften. Häpnar varje gång jag måste tömma behållaren. Fanns allt det där vattnet i luften omkring oss? Kanske det vore en idé för vattenverket som säger att vi lider brist på vatten. Gigantiska luftavfuktare är vad som behövs!
Dagens kattbekrymmer är en katt med hål i pannan. Igen! Kanske du som varit med här förr tänker. Jo, vi hade katt-i-tratt för ett par år sedan. Då var det Musse som skaffat sig hål i pannan. Nu är det Pancakes. Han kom hem och var alldeles hamstersvullen på ena kinden. Vid närmare undersökning hittades ett hål i tinningen. Kan vara en rostagg som skapat detta hål. Musse hade sånt bestyr i sitt eländes sår att han tvättade in en massa skit och det blev inflammerat och varigt. Fick uppsöka doktorn tillslut och gå med tratt och fick inte gå ut. Och jag putsade och putsade och försökte inte höra tjatet.
Därför förstår jag att han ser aningen irriterad ut, eller mera förnärmad ut, nu när han ser mig putsa lika på Pancakes. Men ingen tratt! Vafalls!? Inga doktorsbesök heller! Och den idioten får dessutom gå ut! Varför ska han slippa undan tycks Musse tänka. Blänger på oss och drar med en fnysande svansviftning.
Jo. För Pancakes är inte där och petar med smutsiga tassar! Han är fullständigt förnöjd med att jag fixar det och tillika övertygad om att det är mitt bekymmer, inte hans. Sitter blick stilla när jag kommer med tvättlappar. Låter mig torka och blöta och torka igen. Sen går han. Därmed har han ett rent och fint sår som inte varar. Jag gör som doktorn lärde mig med Musse. Håller det öppet så att all skit får komma ur innan det får läka. Svullnaden har i princip lagt sig så det går åt rätt håll tycker jag. Vi håller tummarna för det.
Annars har jag klippt till för tre nya stickpåsar …

HusLivet

Ett bibliotek blir det nog!

Maken klev i arbetskläderna och började med att riva ner tak och golvlister. Sedan målade han taket i vitaste vitt. Redan där kunde vi se hur bra det här skulle bli. Men vi anade ändå inte hur bra!
När taket var målat tog vi oss så an väggarna. Dem hade jag en gång målat, rätt över en tapet. Vi gjorde så i alla rum ett tag. Inget vidare underarbete var det heller. Skulle vi nu riva ner tapeterna som vi gjorde i gästrummet eller bara spackla och slipa? Vi hade ingen aning. Ringde en vän. Som har som yrke att ta den sortens beslut. Han kände med kunniga händer på väggarna, kollade på de nya tapetrullarna och utdelade en dom. Spackla, riv bara där det är nödvändigt och spackla även där. Sagt och gjort. Vi rev ytterst försiktigt och spacklade så noga vi förmådde. Sedan kom han med proffsutrustning och slipade alla väggarna noga.
När februari redan övergått i mars, (för det tog mig nästan en månad att tömma rummet) kunde äntligen tapetbordet fällas upp utanför rummet och den första tapetvåden strykas upp på väggen.

Maken kan tapetsera, men han bävar för det eftersom det kan vara rejält struligt om det vill sig illa. Men i det här rummet bara flöt tapeterna upp på väggarna, nästan som att dom hade längtat. Det gick så himla fort och det blev så himla bra! Helt underbart att se lattefärgen försvinna och ersättas med dessa milt gröna, vajande grässtrån.
Medan Maken jobbade med tapetseringen tänkte jag förbereda för den kommande golvläggningen. Vi hade ju redan nytt golv, samma som vi satte in i gästrummet. Eftersom golvpaketen har bott i garaget så länge behövde paketen bäras in för att få lite varmare förvaring innan de skulle spridas ut över på golvet. Men jag började med att bända loss en kvarglömd liten golvlist längs tröskeln innan jag började bära och stapla golvpaket. När den fula plastmattan lyfte lite med listbiten skymtade ett gömsle som formulerade mängder Ernstliknande citat i huvudet. Denna plastmatta har alltså täckt golvet sedan vi flyttade in, och ingen av oss har undersökt vad som fanns under. Bara tagit för givet att nåt fult byggmaterial fanns under plasten. Därmed skulle vi lägga det nya, mörkgrå klickgolvet rätt över bara. Men nu när jag andäktigt lyfte på plasteländet för att se om jag verkligen anat rätt, hittade jag ett parkettgolv! Ett riktigt och rejält parkettgolv från sextiotalet! Ingen fuskvariant som klickgolvet vi hade i beredskap. Äkta parkett alltså. Som man i nåt skede täckt med en plastvariant. Endast huset vet varför. Denna matta var tack och lov bara limmad i en skarv i mitten av rummet och kunde därmed helt enkelt rullas ihop och kastas ut. Vilket jag gjorde omedelbart! När jag betraktade hela det nu synliga och vackra golvet kände jag samma förnöjsamhet som inför största fyndet på loppis. Här fanns finaste golvet rätt under oss, i suveränt skick och krävde minimal ansträngning! Sopa och våttorka. Klart!
Det det var som att rummet väntat på upptäckten, för att få visa oss samhörigheten med den nya tapeten. Och inte nog med det, samhörigheten med parketten på vardagsrumsgolvet utanför! Som vi hade tänkt måla mörkgrått för att gå ihop med det nya. Nu slapp vi det tråkjobbet! Halva huset består nu av grå golv, andra halvan av parkett! Topp. Så mycket jobb detta besparade oss. Plötsligt var rummet nästan klart när vi trott det var halvfärdigt!
Tapeterna hade verkligen inte alls passat lika bra med det grå golvet. Dessutom innehöll möblerna som skulle bo i rummet samma typ av träfärg. Armstöden på fåtöljen, mitt runda bord, hyllplanen i stringhyllan, vitrinskåpet som jag också tänkt måla men som nu bara flöt in i sitt sammanhang som allt annat! En matchning av allting som inte alls fanns på min nertecknade planering. Jäkla tur bara!
Snart stod vi i ett nyrustat och fint rum och konstaterade att vi var klara! Mycket tidigare än beräknat. Det var bara att städa undan alla redskap och färgrester och sopa upp tapetbitarna. Äntligen dags för inredning!

HusLivet

Ett bibliotek kanske?!

Efter rusten av gästrummet behövde vi paus. Nästa rum stod på tur och väste men dels var inte planen klar än och dels fanns ingen lust. Vare sig för själva rustandet eller ens för att börja tömma ur. Det var inte klokt vad mycket grejer som lyckats få plats i detta rum. Krävdes en tung suck varje gång jag tittade in.
Jag grunnade verkligen en hel del över detta rum! När vi flyttade in i huset för år och dar sedan var det vårt sovrum. Därefter har det varit Dotterns rum ett tag när vi hade flyttat ner sovandet i källaren. När hon nåt år senare valde det andra sovrummet till sitt istället, blev detta ett slags kombinerat kontor och gästrum. Skrivbord och säng som senare blev en bäddsoffa som senare släpades ut. Och kvar var skrivbord, bokhyllor med plats för extrasäng vid behov. Ja, bor man i ett ganska litet hus provar man diverse lösningar. Tillslut var det ett rum fyllt av jag vet inte allt. Inget passade ihop, skrivbordet var för det mesta överbelamrat och ingen ordning i bokhyllorna och besvär varje gång det skulle vara gästrum. Därtill ett extremt fult golv med gammal plastmatta och riktigt fula väggar i nån trött lattefärg. Urk! Och bara tanken på vart allt skulle ta vägen medan vi rustade fick mig att totalt tappa sugen.
Frågan var vad vi skulle ha rummet till? Ett lyxproblem kan tyckas. Sovrum hade vi ju, gästrum också. Ett nytt slags, men mer praktiskt, arbetsrum? Vad ska man med ett arbetsrum/hemmakontor till egentligen? Används bara när räkningarna ska betalas en gång i månaden. Typ. Och numera när datorn inte längre är stationärt bunden till nåt skrivbord. Vad ska man då med ett skrivbord till? Jag hade dessutom redan inrett ett pysselrum i tvättstugan och hade sekretären i gästrummet.
Så jag grunnade vidare, och fortsatte sucka. Det var ett tungt rum liksom.
Men så föddes en tanke, från en bild jag såg och den tanken vidareutvecklade sig till en plan. Jag skulle ha ett bibliotek! Ett fint sådant, utan skrivbord och skit.
Maken tog mig inte helt på allvar. Fnös till och med lite i nåt han trodde var i smyg. Men. En lydig man är en lycklig man brukar han hävda. Han lät mig hållas. (För i ärlighetens namn hade diverse planer redan både framlagts och förkastats av mig.) Men denna bet sig fast! Stadigt. Ett eget bibliotek! Vem kan motstå den tanken?
Tapeter av ett helt annat slag än jag först tänkt spontaninhandlades därför en dag. Innan de skulle ta slut. Och jag påbörjade sakta det besvärliga tömmandet av detta överbelamrade rum. Under tiden hann jag också skaffa lite nya möbler och annat som passade ett bibliotek. För så funkar det, att när planen är utlagd börjar den leva sitt eget liv och går händelserna långt i förväg! Allt skaffades på loppis givetvis. Ett vackert bord hittade jag i Skövde under ett familjebesök och en skön fåtölj skaffade jag här hemma. Lite smått pynt och krafs också. Allt fick vänta i garaget.
Jag insåg mitt i packandet av ännu en kartong att det var oöverstigligt! Istället tog jag ett raskt beslut och tömde garderoberna i rummet. Detta resulterade i all mina smycken blev hemlösa. Såna har jag gott om och de befann sig i ett gammalt vitrinskåp som hette Ivar inne i dubbelgarderoben. För att bli av med dem bar jag ner alltihop i källaren och staplade dem i min gå-in-i-garderob. Det var ett infall och en nödlösning som visade sig bli en suverän lösning. Med lite tänk blev det en permanent lösning. Superbra att ha kläder och smycken på samma ställe!
Sedan påbörjade jag rusten med att måla de gamla gulmålade garderoberna däruppe helt vita invändigt.

Den fula smutsgula färgen försvann med en lättnad och allt blev tjusigt vitt. När färgen torkat fyllde jag garderoberna till bredden med böcker och annat istället för att packa fler kartonger. Sedan täcktes allt över med papper som skydd. Bokhyllorna bar vi ut och lät dem stå lite varstans i huset. Skrivbord och lite annat skit åkte ut ur huset för att aldrig mer återvända. Därmed var rummet plötsligt tömt, så när som på ett tungt vitrinskåp och en byrå. De knuffade vi in i mitten av rummet och täckte över med papper.  Rusten kunde äntligen börja!

 

 

 

HusLivet, KreavtivLivet, Samlarlivet

Vad kallar vi det här rummet då?

Dottern lämnade sitt rum ännu en gång och tog med sig det hon hade till sin nya lägenhet i början av november förra året. Hennes inredning där är ett eget kapitel, väl värt att återkomma till!
Men rummet hon lämnade var en sorglig historia. (På bilden är rummet i ungefär det skick det hade innan hon flyttade hem igen.) En vägg var klarröd, resten vita. Golvet en trist beige plastmatta sedan förra ägaren (och det var länge sen det). Det var också i det närmaste redan tomt eftersom vi plockat ur det mesta av alla grejer för hennes trevnad under hemmaboendet. I synnerhet Makens alla leksaker (ja, vi kallar dem så, men egentligen är det en samling filmrelaterade prylar). Självklart behövde Dottern få möjlighet att ordna lite som hon ville därinne. Alltså hade det varit dumt att inte passa på och dra igång en rust av rummet när det ändå var så pass tömt!
Jag började såklart (i vanlig ordning) om med min planering. De där månaderna under Dotterns överinseende blev det så fint i rummet. När skrivbordet kastats ut och rummet fick helt annat uttryck än nån slags arbetsrum. Det var därför jag ändrade mig och fick idén om pysseltvättstuga.
Vi handlade tapeter och färg. Golv hade vi redan, det hade funnits i garaget i några år efter att ha impulshandlats på rea en gång. Lagom mycket för två rum köpte vi då, eftersom vi ville ha en enhetligt mörkgrå färg på husets golv. Köket fick sitt när det byttes. Hallens golv målade vi när det rustades där. Och nu skulle det bli grått även i detta rum. Sedan nästa lilla rum med samma slags golv och så småningom måla vardagsrumsgolvets parkett med samma nyans som hallen. Golvplanen var alltså given.
Detta rum behöver vara gästrum och Dotter tog med sig bäddsoffan tills hon hade råd att köpa säng. Jag ville inte ha hem bäddsoffan igen, den var för sliten. Istället beställde jag en bra säng på Ikea. Som skulle få vara dagbädd på dan, enkelsäng eller dras ut till dubbelsäng vid behov.
Sedan ville jag hitta en snygg och cool förvaringsmöjlighet till Makens alla samlade filmprylar. Han däremot ville behålla sina två långa väggfasta hyllor. Dom var värdelösa i mitt tycke. Samlingen består av en mängd små saker som inte alls syntes eller kom till sin rätt högt upp på de där hyllorna. Har man en samling vill man väl att den ska synas?
Jag är en envis art så jag grunnade och googlade och hittade! Ikea hade en sorts kub-hyllor. Olika färger och man kunde sätta upp dem i ett virrvarr eller i ett strikt system, hur man nu ville ha det. Maken sa inte helt oväntat blankt nej. Ibland behöver han styras lite, så han fattar  … självklart fick jag honom att se hur coolt det skulle bli!
Han satte genast igång med att rita upp både vägg och kuber i skala på rutigt papper och klippte ut ett gäng fyrkanter. Sen lade vi pussel med dem tills vi hade en snygg kombination och kunde räkna ut hur många kuber det behövdes. De visade sig dessutom vara på rea så jag stack iväg och fick det uträknade antalet med mig hem.
Maken bröt bort alla gamla fula teaklister och målade taket vitt och fint. Väggarna var däremot inte helt utan krångel. Vi hade tapetserat en gång tidigare därinne. Men målat över tapeten minst två eller till och med tre gånger. Det var bara att riva ner. Tjocka sjok blev det och fram kom ett bakskikt från tapeten underst. Och det var minst tre lager tapet över den och så färgen på det. Detta rivande krävde skrapning, spackel och slipning. Det var också helt nödvändigt att måla väggytan med tapetklister för att alls få nån fästyta för den nya tapeten. Den gamla tapetskiktet sög upp klistret som läskpapper. Men tillslut kunde de nya tapeterna med silvriga stjärnor sättas upp. Det blev ljust och fint när den äntligen satt uppe.
I kombination med det mörkgrå golvet blev det supersnyggt! Nya tak och golvlister på det, vita såklart.
Sen byggde vi kuber i vardagsrummet en hel kväll. Och satte sedan upp dem nån dag senare, nästan helt enligt mallen. Maken bar förnöjt in sin tillfälligt nerpackade samling igen och ställde in den i sina kuber. Det blev jättesnyggt!
För övrigt skulle vi ha plats för sekretären (den hade bott därinne tidigare också. Liksom teven på väggen ovanför.) Och sängen som inte kommit än. Men det bästa av allt var att jag hittade en plats för ett gammalt vitt skåp jag hittat och dreglat över på ett loppis varje gång vi var där. Det stod faktiskt kvar och jag fick det hemkört och inburet och det satt som gjutet. Eftersom det nästan var jul vid det här laget blev det pyntat samtidigt.

Eftersom det här alltid varit ett sovrum finns det också garderober. Den ena är hylla numera. För en del böcker och en massa inredningstidningar. Och ja. Glasgrejer.
Det andra innehåller min whiskysamling. Jag gillar single malt och har en del, samt fina glas att ta en skvätt i givetvis.
Sängen anlände först dan före julafton, precis som utlovat. Gästerna som anlänt för att fira julen med oss fick sova på luftmadrass första natten. Sedan hjälpa till och bygga ihop sängen när den kom. Det blev hur bra som helst och funkar perfekt som soffa när man vill titta på teve därinne. Nu är det lite mer sommarfint här inne. En oönskad effekt av ”leksakerna” och färgvalet visade sig när julen skulle ut. Jag hade ett par fina petrolblå gardiner jag hade tänkt ha efter det julröda. Dessa i kombination med det vit/grå och Dart Vadar och hans Stormtrooper på golvet … blev att man undrade en tioåriga pojke just flyttat in? Ett så uppenbart pojkrum att jag genast bytte gardiner och kastade in lite rosa också. Då blev det bättre! Nu var jag nöjd! Dags för nästa rum …

ÖvrigaLivet, KreavtivLivet

Handarbetsnoja

Skulle det kunna kallas. Hela året har jag handarbetat en hel del. Jag stickade mycket redan i unga dar. Kommen från en handarbetande kultur där jag dels sett alla kvinnor i släkten med någon slags handarbete i händerna så fort de hade tid att sitta ner. Dessutom ingick kunskapen i läroplanen. Vi lärde oss sticka och virka redan i lågstadiet i min skola. Sy också. Men sömnaden fastnade aldrig i mina händer. Det gjorde stickningen däremot och virkningen också för all del. Jag stickade både tröjor och annat och virkade en hel del dukar. Men så tröttnade jag. Stickorna glömdes. När jag skulle börja igen hade jag ett väldigt begränsat urval av nån konstig anledning.
Numera stickar jag helst sticka med ull eller annat kvalitetsgarn och med dyra stickor av bra kvalitet. Därmed har jag skaffat mig ett redigt utbud av redskap. Och vill gärna ha lite utmaningar och lära mig nåt nytt med stickningen. Virkningen tar jag till när jag vill ha variation.
Plötsligt en dag fick jag lust att sy också! Med symaskinen. På Instagram hade jag nämligen sett hur man kunde sy så fina påsar att ha sina stickprojekt i. Ett riktigt handarbetsproffs hade visat steg för steg så till och med en symaskinsnovis som jag hängde med. För visst behöver man påsar! Det är nämligen omöjligt att bara ha en stickning åt gången. Jag har till exempel fem just nu. Plus ett virkprojekt bestående av mormorsrutor i restgarner. Och dessa är nerstoppade i nån korg, i en papperspåse, i en plastpåse och ja, det är ju hur ocharmigt som helst! För inte kan man ju ha dem drällandes hur som helst i huset och samla damm. Eller katthår! Det är fullständigt nödvändigt att ha sitt nystan i en påse och det inte ska följa med en massa katthår i stickningen.
Den här påsen skulle sys med en botten, så påsen står stadigt medan man drar sitt garn under stickningen. Också fodrad och med ett snöre så man kan stänga till. Materialet kan vara stuvbitar eller köpt på loppis eller nån duk, gardin, lakan eller liknande man tröttnat på. Bara det liksom. Återbruk är fantastiskt. Klart jag ville ha såna påsar!
Idag på loppisrundan hittade jag så fina tyger att jag inte längre kunde motstå och hemma i gömmorna hade jag en del tyg själv dessutom. Så jag bestämde mig för att prova. Hur svårt kan det vara liksom? Jag följde anvisningarna steg för steg och visst blev det en påse. Fodrad och allt! Med en blandning av olika tyger. Roligt var det också! Kunde inte nöja mig med bara en utan sydde genast en till när jag faktiskt kunde. Den blev grön och svart och fick till och med fickor på vardera sidan för att jag hade hittat så roliga små broderade dukar på loppis.
Så nu har jag två, alldeles egenhändigt gjorda påsar. Det var riktigt roligt att sitta vid symaskinen när det flöt på så bra. Och att komponera ihop tygerna till en snygg enhet. Det slut med fulpåsar till stickprojekten. Hädanefter blir det hemsytt! Nyfiken på hur man gör? I så fall finns det länkar i inlägget med påsarna på min Instagramsida som hittas här intill. Eftersom påsen inte är min egen idé lägger jag inte ut nån beskrivning. Jag har ju bara fått låna den.