VandringsLivet

Samlar ihop till en bra packning

Igår tog jag en tur i vandringskängorna igen. Den här gången med packning på ryggen för att testa det jag anser mig behöva. Det bör så klart inte bli för tungt men jag vill heller inte riskera vara utan nåt viktigt.
Jag är en prylmänniska, så är det bara. Går aldrig någonstans utan handväska, i regel rätt proppfull. Man kan ju behöva … Ja, allt möjligt liksom! Så om jag ska tillbringa en heldag i skogen behöver jag ha tillgång till en del nödvändigheter känner jag instinktivt. Och dessa behöver absolut bäras på ryggen så att händerna går fria.
Jag har planerat vad ryggan ska innehålla. Skrivit listor och hållit på. Pysslat lite. Upptäckt på dessa provvandringar vad jag saknar och lagt till det. Och mitt estetiska sinnelag vill givetvis att det ska vara fint också. Jo, jo.
Matsäck är förstås en nödvändig del av den packningen! Alltså en termos med kaffe, en flaska vatten och något att äta vill jag ju ha. Kanske en påse med något motiverande snacks också. Nötter och nån god lakrits tror jag blir bra. Inga sötsaker. Sånt blir jag seg och trött av och skum i magen. Det kändes himlans bra i går, när jag hittade en mossig slänt att lägga sittunderlaget på och packade upp min matsäck och testade mitt tänk. Där satt jag mellan träden med kaffemuggen, såg solen sila runt i grenarna medan fåglarna kvittrade runtomkring. Vilsamt och stillsamt och underbart. Kaffet i min lilla mugg skakade bara bäst då, och ett kokt ägg har väl sällan varit så delikat.

Förutom packning bör man också vara rätt klädd har jag förstått. Igår gick jag i jeans eftersom jag inte har annat och även om det är nåt jag trivs allra bäst i är de inte speciellt töjbara och fuktavstötande. Tros sittunderlaget kändes det i baken att jag suttit på mossa. Dessutom har jag ingen lämplig jacka. Nån som andas och ändå står emot väder och vind. Min ryggsäck är inte heller ultimat. Det behövs grejer …
Men dessa finns såklart på nätet. I överflöd! Plötsligt har jag lagt en beställning på både jacka och brallor av rätt slag. En ryggsäck som såg najs ut följde också med av bara farten. Hoppla liksom. Nu gäller det bara att allt passar och känns bra. Jag hinner ta några fler provturer innan det är dags att åka på den planerade vandringen. Hoppas på väder redan i morgon!

Annonser
KattLivet, Livet, MatLivet, MusikLivet, TrädgårdsLivet, UmgängesLivet

Mycket av lite …

När det blir långt mellan gångerna blir det lätt för mycket på ämneslistan. Det är då det passar så bra med smått plock av diverse slag i samma inlägg. Så här är det mycket av lite eller lite av mycket.

  • Hösten var liksom plötsligt här! Jag stod en dag och glodde på regnet och blåsten som på något sätt hånskrattade åt mina sommarupplägg därute. De kastade omkring med draperierna jag hängt vid paviljongen och blåste ner något pynt och svepte in löv och skräp på altanen. Jahaja. Jag tog mig an allt det där och plockade ner gardinerna vid paviljongen åtminstone. Eller ja, Maken fick göra det eftersom jag använt mig av diverse verktyg när de hängdes upp. Gardinstängerna därinne är fastskruvade, antagligen med tanke på just blåsten. Nu orkade jag inte leta rätt verktyg en gång till så jag anlitade Maken till detta medan jag samlade ihop lite annat krafs. Sen fick det blåsa på några dagar. Skrattar bäst som skrattar sist!
  • Fick en plötslig insikt och därmed också en idé som jag omedelbart satte i igång med för att hinna bli klar i tid. Det är lite hemligt så jag säger inte vad det är men det har att göra med något alldeles speciellt. Det här blev betydligt bättre än jag vågat tro och snabbt färdig dessutom. Maken häpnade må jag säga, när han fick se över resultatet innan jag gjorde helt klart. Jag också! Ibland sammanfaller både idé och tänk och allt liksom bara blir perfekt. Nu väntar jag med spänning på ett resultat av denna idé och hoppas det ser lika bra ut live som i annat format. Men framför allt! Att det kommer i tid så det blir som vi tänkt.
  • Dottern for iväg ut i världen igen i onsdags. Jag släppte av henne vid ett tidigt tåg innan jag åkte till jobbet. Den här gången landade hon först i Amsterdam för ett byte av plan och slutligen i Montreal där fotojobb skulle utföras under e-sport event. När hon åker så där långt har vi endast lite chatt-kontakt när hon får tillgång till wifi. Jag följer alla landningar och starter via nätet så att jag har lite koll på läget eftersom det kan dröja en stund innan hon själv har möjlighet att checka in sig hos mamman. Då brukar jag få ett sms där det står ”jag lever” varpå jag svarar ”underbart”. Nu är hon välbehållen och trött tillbaka här hemma igen. Fiskade upp henne vid tåget efter långa hemresan igår. Hon försöker handskas med trötthet av intensiva arbetsdagar, lång resa och jetlag på det. Avundas henne inte!
  • Vädret i helgen var av ett sånt slag att jag tog tag i resten av sommarlivet. Plockade bort i princip allt och stuvade undan inför nästa sommar. Fick plats med utemöblerna och allt krafs där jag ville ha det. Bar undan kuddar och dynor och annat tyg. Staplade utemöblerna längs med väggen inne på altanen i vanlig ordning. Bäddade flervåningshotellet för KattGrabbarna. Klippte gräsmattan en sista gång och ställde undan det åbäket. Brottades med en rosbuske som till stora delar bestämt sig för att lägga ner verksamheten. Just nu är den en hög intill. En hög som på lämpligt vis bör avvecklas snarast. Frågan är bara var och dessutom sticks den så förgjordat att jag hoppas den kan ha vänligheten att försvinna av sig själv.
  • KattGrabbarna brukar vara med där ute när vinterhotellet görs i ordning. Så även i år. De svansade runt och hade bygget under ivrig uppsikt. Utesängen vi har på altanen ställer vi först på ända i sin sängstomme. Sedan altanbordet framför och stolarna ovanpå. Två stolar på sina ben och två upp och ner, armstöd mot armstöd. PÅ det viset får Grabbarna tre våningar att använda sig av. Liksom sex, små lägenheter med filtar och mjukt värmande underlag. Lite gamla dynor uppfällda som vindskydd utåt. Dessutom kan de trava runt på kanten till den uppfällda sängen där bakom och vistas under bordet om de så behagar. Jag hann inte mer än breda ut filtarna så hade de tagit sig varsitt högsäte. Godkänt liksom. Det verkar vara allra bäst högst upp. Schysst utsikt, både på omvärlden och in i huset. Men när höststormarna viner och snön vräker in brukar de kura i någon av de lägre hålen. Mer skyddade och ombonade så. Nu låter det som att våra katter är förvägrade vistelse inomhus. Verkligen inte! De får komma in när de vill och gå ut när de känner för det. Men när de väl är ute ska de ha det bra och kunna sova skyddat! Och de stortrivs så pass i detta våningshotell att de knappt vill knappt in alls.
  • Lördagen ägnades åt en massa umgänge och en massa mat. Först brunch med ett par goda vänner. Vi brukar fira varandra med att bjuda jubilaren på hotellfrukost eller brunch. Lyxade till det med ett glas bubbel också. Och maten var riklig och god och trevligt hade vi! Efter det tittade vi till en gemensam vän som efter massa år i Norrland nu flyttat tillbaka hem. Hade en trivsam stund där också och skålade henne välkommen med lite mer bubbel. Till kvällen var Maken och jag bortbjudna till andra goda vänner. Där blev vi bortskämda med god mat och dryck och ännu mer trevligt sällskap. Mycket musik blev det när vi lät paddan gå laget runt och valde musik på olika teman. Kul!
  • Söndagen avrundade helgen med en stunds musik på puben. Grabben som vi känt sedan han gick med mask i fickorna och bäcken i stövlarna har växt upp och blivit en duktig sångare i ett bra band. Den här kvällen spelade de akustiskt för första gången och det var hur bra som helst!
Livet

Var är hjärnan?

Mitt huvud är i ett rätt så trött läge just nu och har varit lika geggig hela dan. Det är för att det använts flitigt hela veckan. På en massa olika sätt. Rätt så krävande sätt också. Och ändå inbillar jag mig att det ska finnas nån aktivitet kvar för att få ihop ett hyfsat läsvärt blogginlägg! Tydligen är skadan större än jag insett.
Jag fick hämta paket i morse. Däri låg ännu en Muminmugg. Den senaste i raden som jag förhandsbokade för bra länge sen. Om jag inte var så trött i skallen skulle jag kanske komma ihåg hur många det är jag har nu … men jag har ingen aning. Dom är många. Antagligen för många. Tyvärr orkar jag inte kliva ur soffan för att gå och räkna dem heller.
Fast jag orkade städa när jag kom hem i morse. För det var liksom nödvändigt efter att inget hunnits med i veckan. Men eftersom hjärncellerna bara jobbade på halvfart bestämde de sig för att det skulle bytas gardiner. Jag hade inget att sätta emot. Jag slarvade från fönsterputsningen. Tar det nästa gång sa vi.
Men det blev ombonat och höstfint i fönstren som vätter ut mot gatan.
Till middag blev det en maträtt som går på rutin, korvstroganoff. Vips var det klart och vi satt och åt. Gott också, mat behöver man oavsett hjärnstatus. Vi hade en plan på att besöka puben i kväll, men det slutade med att Maken fick åka själv. Jag orkade liksom inte få ihop energi nog till att utsätta det här ansträngda huvudet för ännu mer prat och sorl och musik dessutom.
Jag tänkte mig en lugn stund i soffan med en stickning. Men en av dem har legat en stund och jag lyckades inte hitta tråden liksom. Höhö. Där pågår nån slags regelbunden ökning av maskor och det var alldeles för avancerat plötsligt. Hur ska man kunna sticka utan hjärna? Jo, man stickar på en socka som bara går runt och runt utan att blanda in nåt tänkande. Så fick det bli. Och mitt i det hittade jag en alldeles bortglömd men viktig tanke. Fick lov att hämta datorn och skynda mig att fullfölja det jag lovat. Och när det var gjort hamnade jag här. Men det är nog bara att lägga ner. Jag är alldeles för trött för att kunna skriva nåt i kväll. Så får det bli. Jag stickar istället. Eller tippar omkull i ryggläge …

FriLufsLivet, VandringsLivet

Förberedelser eller nåt

Jag har en vandrande Bror och Svägerska. De har utrustat sig på rätt sätt och gjort vandring till en livsstil. Nästan varje helg packar de ryggsäckarna och stoppar in Lilla Hunden i buren bak i bilen och åker till utvald vandringsled. Sverige är fullt av sådana leder. Man kan kliva på en led där man behagar och sedan följa färgmarkeringarna tills man kommer tillbaka. Någon har bemödat sig med att mäta ut, markera upp och lägga ut spångar, trappor, broar där det behövs. Grillplatser och rastplatser och toaletter finns det också.
Jag har följt deras vandringar på håll och känt ett stigande intresse. Så jag provvandrade helt utan utrustning eller ens bra skor i våras. En kortare sväng i deras omgivningar blev det då bara. Sedan en mer planerad och längre dagsvandring i början av sommaren och dessa gav mersmak helt enkelt.
Nu har Svägerskan bokat in oss på en gemensam tredagars vandring i mitten på nästa månad. Vi ska åka tillsammans neråt landet och vandra på för oss alla okända platser. Övernatta i en stuga och ta olika leder varje dag. Spännande!
Hur ska du träna frågade någon? Tja, knappt alls svarade jag. Vandringarna kan bli rätt långa så visst behövs en viss uthållighet. Men vi går inte (i alla fall inte jag) för att utmana konditionen och kroppen på någon hård strapats där man behöver en vältränad fysik.
Mest handlar det om naturupplevelsen. Allt det man får se när man går, mitt inne i naturen. Det hann jag inse under den där min första längre vandring där i början av sommaren. Bitvis kan givetvis terrängen vara påfrestande. Men då kunde man stanna och pausa och beundra utsikten en stund. Fotografera lite, och njuta av hur vackert det är. Mumsa på något litet gott från ryggsäcken och prata en stund. Sen gå vidare ett tag till. Det här är verkligen inte ett träningspass.

Vandringsfeomenet är en industri av prylar, kläder, skor, kartor och böcker. Jag vindlade runt på en butik för dylika saker i somras när Brorsan och Svägerskan var på besök. Häpnade över allt man kunde köpa för sin vandring. Jisses, man kunde behöva liten släpvagn. Allt från rejäla ryggsäckar till små kryddburkar. Utbudet av kläder, skor och andra slags tillbehör. Oj alltså!
Det gäller att välja och jag behöver verkligen en del grejer till den kommande vandringen i höst! Jag har allt läst på lite också! Och har en egen plan för vad ryggsäcken och jag själv ska innehålla när jag åker. Framförallt behövdes bra skor, det är viktigt. Jag fick tips på ett par som inhandlades i fredags i en butik där det fanns en avdelning för Vildmark. Bara en sån sak. Medan jag provade fick jag bra tips av försäljaren på hur dessa vildmarkskängor ska användas och skötas. Fick dem också redigt impregnerade i en maskin i kassan innan jag gick.
Men det är inte bara skor! Man kan inte gå i jeans och skinnjacka precis. Alltså behövs, rätt strumpor, bra byxor och en jacka. Ett regnställ också men det har jag åtminstone ett.
Ryggsäck är en annan grej. Och vad den ska innehålla. För att klara matsäck och annat i vildmarksliv. 🙂 Jag litar fullständigt på innehållet i Brorsans välpackade rygga. Men jag vill ha egna grejer också. Därför skaffade jag mig bestick och en mugg i går. Fast inte från nån vildmarksavdelning. Till detta ska jag sy en påse eller nån slags fodral har jag tänkt. Dessutom rotade jag fram en liten kikare och har kommit överens med Dottern om att få låna en behändig kamera som inte väger lika mycket som min egen. Jag måste ju ha fina bilder med hem. Och märkligt nog har behovet av en bra kniv trängt sig på. (ja, jag ska packa plåster också 😉 )
Jag har som tur är bra med tid på mig att ordna med min utrustning och det behöver alls inte vara den dyra vildmarksanpassade varianten. Så jag samlar vidare.

EgoLivet

När det är dags att sova …

Sängen är rätt skön, lakanen nyligen utbytta, temperaturen i sovrummet underbart sval. Ögonen allt tröttare och det är lite som att man lyfter … nästan … Då …

  • Blir det mitt i allt alldeles för varmt under täcket …
  • En stökig katt far omkring i sängen och tycks inte hitta rätta läget, provar än det ena, än det andra. Tills man blir galet klarvaken på kräket …
  • Nattlinnet känns förargligt knöligt under höften …
  • Åså kliar det på ryggen, precis där man inte når …
  • Nån slags flygande surrande elände finns i rummet, redo att bita till …
  • Det dunkar plötsligt till nånstans i huset! Vad tusan var det? Lyssnar överdrivet spänt och glor på mörkret …
  • Det som nyss var bekvämt är helt olidligt obekvämt …
  • Tänk om katten hade med sig en fästing och tänk om den är på mig nu … precis där på armen eller halsen där det killar till …
  • Fan också! Jag har ju glömt godkänna lönerapporten! Upp och gör det bums. Försöka tänka klart, hur många timmar skulle sparas … släpper ut katten … räknar om timmarna … godkänner … går på toa … dricker lite vatten … släcker och går ner …

    Jaha! Börjar om igen. Sängen är nästan lika skön … Men jag är fasiken inge trött ….

    EgoLivet

    Dagens

    Vi tar en dagens va?

    Dagens kreativitet 1: Sydde en sån påse till stickningar igen. Imponerar mig själv med att kunna det där helt ur eget huvud numera. Bra blev det också. Givetvis!

    Dagens fynd: Dottern och  jag har för vana att ta loppisrundor på tisdagar. Jo, andra dagar också men i princip alltid på tisdagar. Idag hade jag precis betalat för en par stuvbitar snyggt tyg när något skymtade till i den där snurran med skräpsmycken. Jag blir lite lätt andfådd när sånt händer och hann inte ens stoppa ner plånboken innan jag höll ett av halsbanden mellan fingrarna. Japp. Jo. Det var som jag trott! Ett äldre Kalevala-smycke i brons. Med stämpel och allt. För ynka trettiofem kronor! Exakt! Minst trehundra är den värd. Bra fyndat!

    Dagens rea: Hjälpte inte mig ett dugg! Fy fasen vad det kan kosta.

    Dagens insikt: Ett specialerbjudande varar inte för evigt. Nu hade prislappen kastats om till ordinarie eftersom jag inte pallrat mig iväg i tid. Jag gick ut tomhänt. Får lösa det där på nåt sätt.

    Dagens temperatur: Men va? Ska det vara så här varmt nu plötsligt? Ingen ordning på allting ju!

    Dagens tråkigaste syssla: Räkningarna är betalda. Både en bra och en dålig känsla i det.

    Dagens kreativitet 2: En god vän kraschade en favoritkopp så dess botten gick ur. Jag fick med mig vraket hem och har nu planterat den. I en kruka med en blomma i. Nu ska hon få tillbaka den. Uppcyklad liksom.

    Dagens känsla: Jaha?

    Livet

    Kanske är jag ändå inte riktigt redo?

    Jag älskar verkligen hösten. I princip alla delar av den, men allra mest älskar jag att mörkret återvänder och väntar ivrigast på de grå och dimmiga dagarna när löven redan ramlat av.
    Men ändå! Är jag ute i trädgården med kaffekannan och söker solstrimmor som kan värma. Luften är kall idag, fast solen ligger på helblå grund. Lågt ligger den och är inte det minsta tjänstvillig. I vanliga fall brukar den gassa ner mina uteplatser så här dags på dan. När det är sommar kvar alltså. Nu har den nog passerat. Fast den nästan inte ens kom. Och det gör mig trots allt lite oredo. Alla dessa förlorade kaffemornar i ljumma vindar. Innan det ännu blivit för varmt och skuggan är full av somriga dofter och surr, där man kan sitta i bara nattlinnet och njuta. Såna mornar. De kom aldrig i år.
    Nu är det med vilja och varm sjal om axlarna. Värmande kaffekopp i händerna. Solen har inte bemödat sig med att sträcka sig över trädtopparna än, ligger liksom och drar sig som efter en sen kväll. Det mesta är skugga. Kallt, fuktigt gräs och kyla från marken.

    Så är det växterna. Som ännu hoppas ivrigt på sommaren och har mycket kvar att ge. Jag vill inte att frosten ska ta dem redan. Men risken är överhängande så kallt som det blir till kvällarna.
    Snart nog är det dags att börja plocka ner och ställa undan. Möbler till vinterförvaring. Växter till komposten. Veva upp markisen och hålla altandörren stängd.
    Men inte riktigt än. Inte än.

    KattLivet

    Mjau, sa väckarklockan …

    … eller nej, det gjorde den ju inte. Men Musse sa mjau. Med stora bokstäver i morse, redan halv sju. När han säger MJAU. Betyder det; Gå upp! Jag ska ut! Eller; Gå upp jag är hungrig! Som människa har man inget att sätta emot i det läget. Det faktum att han förmodligen nyss kommit in efter en helnatt ute gjorde det hela ännu mer irriterande. Maken måste precis ha gått till jobbet och antagligen smet Musse in precis då. Blev inlåst med en sovande människa. Det visste han ju och därmed stampade han nerför trappan för att säga till. Att det låg till ungefär så fattade jag, trots tiden. Kom och lägg dig, försökte jag med. Lyssnade och hörde hur han stampade uppför trappan igen. Kanske han ger sig?
    Det dröjde exakt tre minuter. Så stampade han ner ännu en gång. Alltså när en katt stampar är det på allvar! Han sa mycket riktigt MJAU igen. Suck. Jag klev upp. Trött och yr. Vad fasen!
    Musse struntade fullständigt i det. Han blängde på mig från sin köksbordsposition och sedan en menande blick på en tom matskål. Ja, ja, jag fattar. Mat. Väntade nästan tålmodigt medan han mumsade i sig det ha fått, väl medveten om att han skulle hämta mig på nytt om jag gick och lade mig igen. För självklart skulle han ut efter maten. Då var klockan tio i sju. En ledig tisdag. Jamen gå och lägg dig igen då. Näe. Nu hade jag piggnat till så pass att jag visste att det skulle vara lönlöst. Skulle aldrig somnat om.
    Istället bryggde jag kaffe och tog tag i dan. Så kattägare jag är. Eller KattÄgd snarare.

    EgoLivet

    Vad kan en måndag bjuda på?

    Måndagen hade startat med sol när jag klev upp. Därmed kunde jag inleda veckan med morgonkaffe ute. Hyfsat varmt även om augusti fanns att spåra i luften. Fuktigt i gräset och ett par sniglar mötte sitt öde direkt när jag fick syn på dem. Jag satte mig nästan i solen, med en sjal om axlarna. Konstaterade att det är mycket sommar kvar i allt som blommar och växer och att jag nog borde ta ut gräsklipparen på tur idag. Senare, när det torkat upp lite. Om det nu gör det, molnen är i konflikt med den blå delen av himlen. Återstår att se vilka som segrar.
    Igår fick jag hem datorn igen! Supporten sa att jag behöver testköra den för att se hur den behagar bete sig. Och höra av mig igen vid konstigheter så fanns det troligen lösningar på det också. Nu är jag i alla fall godkänd som innehavare och datorn släpper in mig som den ska. Alla filer fanns där jag lämnat dem (puh!) och dessa är numera ordentligt backuppade till en extern hårddisk. Jag behöver överväga att skaffa mig ett eget moln. Då kanske det skulle kännas smidigare att spara sina grejer regelbundet. Varje påminnelse om teknikens sårbarhet gör att man blir ordentligare med sparandet. En tid. Tills det faller ur rädslan att bli av med något, och det återigen skjuts på framtiden att göra denna backupp.
    Denna dator och jag har varit med om mycket tillsammans. Både bra och dåligt. Nu håller jag tummarna för att den sköter sig! Vill ogärna byta ut den för jag gillar den. Ändå. Fast den spökat med mig på högst olämpliga vis genom åren. (Hur olämpligt har jag redan berättat om så jag drar inte det igen.) Just nu är vi i alla fall härligt överens!
    Resten av ”Dagen idag” ska innehålla lite av varje-pyssel:

    • Min sommartröja-stickning blev klar i går och ligger nu utspänd i fuktig press för att bli redo för användning. Därmed påbörjade jag direkt en ny stickning i går kväll. Såklart! Om det vill sig väl kan det bli en snygg tröja att ha i höst och vinter av denna början …
    • I pysselboden ute har jag ett påbörjat Makramé-arbete. Knyter knutar på snören till en slags ampel som jag inte vet var jag ska ha. Men snygg blir den …
    • Dammsugaren borde verkligen få en svängom. Inte lika kul som annat pyssel så vi får väl se …
    • Liksom det där med gräsklipparen …
    • Törs jag hänga ut tvätten? Glor på de där molnen …
    • På grund av ett kalas till kvällen ska något inför detta förberedas. Man kan inte komma tomhänt till folk som fyller år! Har en plan …
    • Och så kanske jag bara slappar lite också …
    Livet

    Lördag med regn och schysst datorsupport

    En sådan regnig start det är på denna lördag. Jag släppte in ett par lätt blöta katter och såg till att de fick mat. Sen gick de givetvis ut igen, sitter på altanen och hoppas på uppehåll. Vi satte oss i soffan med kaffekoppen och undersökte serieutbudet på streamingtjänsterna. Vi såg klar säsong ett av The Fall i går. Finns mer och det är tur det så oklart som det lämnade oss. Men kan kan ju undersöka utbudet i alla fall. Vi har definitivt kört ner oss i serieträsket!
    Maken har planer för eftermiddagen som involverar bil utan tak och han håller ett stadigt öga på vädertjänsterna också. Det påstås ska sluta regna framåt tretiden idag. Då regnet beger sig längre norrut än vi befinner oss.
    För min del är det ungefär en timme för sent. Jag har tänkt befinna mig nere på stan där det ska gås Prideparad vid tvåtiden. Kanske trotsar jag regnet med hjälp av ett paraply och ställer mig vid paradgatan ändå. Vill gärna se den och då struntar vi väl i vädret och dess påhitt.
    För övrigt meddelade min eminenta datorsupport i går att han återuppväckt datorn och fått den att förstå att mitt lösenord är godkänt. Allt innehåll var räddat (pris vare …) och nu skulle han bara övervaka en mängd uppdateringar för att se att allt är som det ska. Kanske får jag hem min kära dator idag och slipper använda lånedatorn. Vore excellent. Sådana supportmänniskor måste belönas på lämpligt vis. Det ska jag iväg och lösa nu …