Long time …

Jo, tiden går och vi med den. Jag har inte vare sig hunnit eller haft vidare lust till bloggande senaste tiden. Tack ändå, ni som orkar titta in i detta eko av bortglömdhet. Kan inte påstå att jag läst vidare aktivt hos andra heller. Vi kan väl kalla det livet. Alla de där dagarna som gick.
Nu har det redan hastat till november och min önskan att få ha den snöfri är i alla fall i begynnelsen tillgodosedd. Gårdagen var så där enastående gråvacker som bara november kan.
Jag drar en lista helt enkelt, över hur det sett ut den senaste tiden. Up to dags dato så att säga.

Senaste tidens föräldraskap: Jo, vi hämtade en Dotter på Arlandas terminal för ankommande resande. Hon är redan betydligt mer berest än dessa resmotvilliga föräldrar. Men, vi hittar till ankomsthallen. Där tog vi en fika i väntan på att rätt person skulle uppenbara sig mellan de automatiska dörrarna. Otåliga av längtan. Och tillslut kunde vi se på tavlan att planet från Berlin landat och så kom hon!
Det känns fint att få hem en bortflyttad Dotter för höstlov. Att hon sover där i den renbäddade sängen i det gamla flickrummet.
Snart är hon intrasslad i hela vardagslivet. Grejer överallt, specifik mat hemhandlad, skjutsad dit eller hämtad hit, ibland i sena natten. Ljud av gammal trygg art. Nu har hon åkt igen. Och det är helt okej det med. Vi har vant oss vid livet som medelålders med ett utflyttat barn. Rätt bra. Vi klarar det.

Senaste tidens väder: Det hotades med snö i minst en kvällstidning. Den nådde aldrig oss och sen kom det nån värmepust som håller oss kvar i hösten. Inte alls mig emot! Dimman kommer på köpet och jag njuter. Vackert är vad det är!

Senaste tidens släktbesök 1: Jo, först kom Makens kusin med son för att låna säng, umgås och gå på hockey. Han gillar det där laget vi har i stan. Maken och jag, som är idrottsanalfabeter utan intresse för inlärning, stannade hemma under tiden. Såg till att sängar bäddades och mat lagades. Och lät dem snacka hockey en stund när de kom hem från matchen. Rätt lag vann sa dom. Iförda lagtröjor från samma lag och leenden i öronhöjd.

Senaste tidens kaffe: Maken har fått smak för frappe. Kallt kaffe med isbitar i. Som han gladeligen sörplar i sig på ett visst fik. Han och Dottern fikade där en gång medan jag befann mig på annan ort. Och sen gick vi dit alla tre. Jag beställer bara vanligt kaffe med mjölk när jag är på café. Mostrarna bjöd. Och annars är det morgonkaffet, i de där stora kopparna från Indiska. Jag har påbörjat en samling igen … Var ska jag förvara den då?

Senaste tidens släktbesök 2: I arla morgonstund en lördag styrde jag min bil genom mörkret mot en släktbuss. Den innehöll två mostrar och en kusin från gamla hemlandet. Jag stuvade in mostrar och allt i bilen, åkte vidare till mamma som väntade med bäddade sängar och hemlagat. Där hade vi några trevlig dagar tillsammans innan jag åkte hem igen.

Senaste tidens shopping: En gallring av garderoben fick mig att boka upp Dottern för shoppingsupport. Jag hade verkligen inget att ta på mig. Tålmodigt har hon suttit. På pojkvänsbänken utanför provhytterna. Hissat och dissat och hållit modern vid gott humör. Så numera har jag nåt att ta på mig. Sen släpade jag och min kusin på mostrarna genom affärerna ett par gånger också. Jag fick agera shoppingsupport till Mamma. Hon hade heller inget att ta på sig. Nu har hon. Mostrarna hittade lite också. Och så fikade vi ju såklart!

Senaste tidens släktbesök 3: I princip resten av Makens kusiner (nåja, i alla fall från samma familj) kom en annan fredag. Ingen idrott denna gång. Bara umgänge i ett par trevliga dagar. Mycket prat och skratt, god mat och lite vin. Länge sen sist, jättekul att ses! Och jag fick superfina presenter! (smycken såklart, vad annars?)

Senaste tidens minnesstund: Alla helgonshelgen kom och gick. Jag och Dottern tände våra ljus intill alla andras i minneslunden. Kyrkogården formligen strålade av ljus. Jag tände också uteljusen i trädgården. Lät dem lysa i kvällarna två, för alla vi tänker på. Ett av dem lyser ännu, sen i lördags. Glömde nämligen släcka det då och nu får det faktiskt brinna slut. Lång bränntid på de där uteljusen!

Senaste tidens packning: Dottern hade ett och annat i väskan när hon reste hemifrån till Berlin. Ökade på packningen något där. Ökade definitivt på den här hemma! Hon bor på en shoppingbefriad ort utan bil. Alltså passade hon på, när hon hade tillgång till affärer. Och visste att hemresan skulle ske med bil. Så hon köpte en blå julgran i plast. Somliga ska ha en blå jul, med glittriga fiskar i grenarna!
När vi ställde ut packningen utanför flickrummet såg det ut som om hon flyttade, igen.

Senaste tidens snälla släktingar: Som såg till att Dottern kom hem! Från denna dörr ända till hennes dörr utan minsta tågresa. Med all packning inburen från hall till hall. Tack. Hjärtligen tack, från modershjärtat tack!

Senaste tidens julesnack: Allt det där med en blå jul fick mig att inse att julen ta mig tusan är precis i stugknuten (andas Sol, jag har inte pyntat än!) Jag köpte ett par röda gardiner av Dottern. Som hon köpt i juleivern innan hon bestämde sig för den blå granen. Och alldeles nyss beställde jag ett par röda till. I sammet. För min jul är baske mig alldeles klarröd! Så det så. Den där blå får man antagligen se på bild ganska snart. För Dottern tänker pynta, för att hinna njuta av det innan hon ska komma hem och fira jul. Blå jul med glittriga fiskar … hm …

Senaste tidens uppdrag: Jag fick ett av speciellt slag. Onämnbart just nu. Och ja, jag vet. Skittråkigt när man säger A utan att säga B. Men jag gör det i alla fall. Bara för att det känns så himla kul!

Tja, någotsånär uppdaterade. Undra på, att jag inte hunnit med detta bloggande! Den senaste tiden har varit minst sagt innehållsrik och fantastisk.
Kan också meddela att jag är utan dator, fortfarande. Ringde idag. Igen. Fick beskedet att det mesta är utbytt i denna dator och att den kommer med posten i veckan. Jag har varit utan min dator sen i början av september. Morr.
Nu ska jag läsa lite hos mina vänner bloggarna. Visa att jag är med i matchen ännu!

Advertisements

6 thoughts on “Long time …

  1. Johanna skriver:

    Vad kul med ett inlägg! Du är redan långt före mg i detta avseende! Men som du skriver, det där livet kommer i vägen!
    Roligt att läsa din lista och höra att livet knallar på hos er där i Sveariket.hoppas att du snart får en saknad dator på posten och att den dessutom kommer att fungera då!
    Kram! 🙂

  2. Annukka skriver:

    Ja.. så gott det kändes att ses igen. Känslan bär jag med mig genom vintern.. så hoppas vi att kunna ses fram emot vårkanten igen. Om inte förr. Dottern var en fröjd att ha med.. hon pratar nästan lika mycket som jag ju.. ;D
    Kram och Tack från hjärtat för prat, skratt och goda stunder.. och supergod mat. Som alltid.

    • Yvonne skriver:

      Det må ta tid mellan gångerna men vi har alltid trevligt när vi väl ses ❤ … jo, hon började prata tidigt i livet och har inte slutat sen dess … 😀

    • Yvonne skriver:

      Fullt upp! Misstänkte att julsnacket orsakade en del förfäran 🙂 Dottern har pyntat granen redan, men eftersom hon valt en blå må det väl vara okej … 😀

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s