Livet

Och jag som vaknade så tidigt

Så där med en inandning som om jag just kom upp till ytan för att hämta luft.
På sätt och vis gjorde jag nog det, för det kändes tydligt att sömnen vistats djupt nere i en okänd avgrund. Jag famlade med blicken i mörkret för att lokalisera mig. Lätt osäker på var jag befann mig. Såg siluetter av ett vagt välbekant slag och fastnade tillslut i den så trygga, röda tidsreflektionen i raket. Jag såg siffrorna men visste inte riktigt vad jag skulle ha dem till och hur de skulle tydas. Och när jag väl lyckades få ihop de fyra streckuppbyggda siffrorna till ett mycket tidigt klockslag försökte jag också utröna om de kunde förklara för mig vilken dag det var. Det kunde dom inte men jag noterade att Maken sov bredvid mig och vissa minnen från gårdagen sipprade in i det töcken min hjärna lagt sig till med under sömnen. Ja just det. I går var det fredag, det måste betyda att den här morgonen kunde tillbringas sovandes ytterligare en stund.
I den tanken försvann jag tillbaka till den där avgrunden lika snabbt som på halt underlag i nerförsbacke.
Därmed visades helt andra siffror nästa gång jag betraktade reflektionen av tiden. Jag kan inte säga att jag kände mig speciellt utvilad ändå.
Men jag klev upp och tog tag i den här lördagen på bästa sätt. Vad kan man annat göra?

Annonser

4 thoughts on “Och jag som vaknade så tidigt”

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s