Samlarlivet

Vi samlar på gubbar …

Och en och annan kvinna finns däribland. Men som i många andra sammanhang är det gubbarna som ges mest utrymme.
Nåja, det här ska inte handla om den haltande jämlikheten, utan nåt helt annat.

Vi köpte ett bord på loppis, jag och Maken. Rätt gammalt kanske och Maken tog isär det, eftersom det var rätt rangligt, och satte ihop det till ett stadigare bord. Sen målade han det svart.
Anledningen till detta bord var från början att vi flyttade en gammal spinnrock och tyckte det blev så tomt där den stod. Det var då jag kläckte idén om ett lagom stort bord som skulle få visa upp en del av våra fina glasgrejer. Och att jag skulle byta grejer på det emellanåt. Bara för kul liksom. (ja, jag håller på så och flyttar runt prylar …)
Men när bordet väl var så svart som det skulle vara och fanns på plats uppkom en helt annan tanke! Det var som gjort för att husera en schysst gubbsamling!

Jo, för det va så här: (och nu kommer en förkortad glashistoria med gubbfokus, samlandet av glasgrejer har också gjort mig intresserad av historien bakom dem.)
Tidigt i glasbruket Orrefors, före 1914, hade man sysslat med bruksföremål typ flaskor och annat. Nån tänkte till, och anställde en konstnär som hette Simon Gate. Det visade sig vara ett smart drag, Simon arbetade tillsammans med en skicklig glasblåsare fram det berömda Graal-glaset.
Ett par år senare anställdes Edward Hald. Dessa två jämngamla farbröder hade en revolutionerande kreativitet när det gällde glasformgivning. De påbörjade en era av vackert formgivet och konstnärligt dekorerat glas som till och med fick berömmelse ute i den stora världen.
1928 anställdes en ny konstnär som kollega till duon på bruket. Man behövde ny inspiration! Han hette Vicke Lindstrand och kunde minsann också experimentera med glaset. Gjorde tjockt och optikblåst glas som blev mycket populärt på trettiotalet.
Då började även gravörerna Nils Landberg och Sven Palmqvist arbetas som glaskonstnärer. Sven jobbade en tid som Simons assistent innan han släpptes lös som självständig konstnär och Nils som assistent till Edward. Snart formgav även dessa två herrar egna kollektioner konstglas också. Lika fantasifulla och fantastiska saker som sina föregångare. Speciellt Sven kom på en del nya tekniker i glasframställningen.
De flesta av farbröderna var konstnärer med pensel och duk/penna och papper från början. För att sedan ta sig in i glasets mystiska värd och nästan överföra tänket från duken eller pappret till glasmassan. Flera spännande tekniker uppfanns under dessa år på Orrefors glasbruk!
Det kvinnliga inslaget i detta mansdominerade glasrike då? Jo, det fanns en och annan. 1947 började Ingeborg Lundin på Orrefors, en av de första kvinnliga konstnärerna där, och hon var inte sämre än sina manliga föregångare.

För att återgå till vårt svarta bord nu då! Där står givetvis Simon och Nils och Sven. I sällskap med Ingeborg. Ännu fattas Edward i sällskapet. Och Vi letar även efter John! Jo, för han var från 1932 och ända till 1973 Orrefors fotograf! Han började på ritkontoret där han tillsammans med Nils assisterade kungarna Gate och Hald med tecknandet. John Selbing hittade en perfekt metod för att fotografera glaset så att det framträdde i all sin skönhet. Och på femtiotalet gjorde han även egen glaskonst. Självklart måste vi, fotointresserade och glasinttresserade ha John på bordet hemma.
Vi har också ställt Gunnar på bordet. Mest för att han var Gävles stolthet, Gunnar Cyrén, men givetvis också för hans vackra glas. Nobelservisen formgivare, klart vi måste ha honom där.

I samma anda, fast på ett helt annat sätt, jobbade ett gäng finska gubbar med glas på andra sidan vattenremsan som skiljer våra två hemländer åt. Alvar Aalto och Tapio Wirkkala är två av våra finska favoriter och får givetvis göra de svenska kollegorna sällskap på bordet.

image

Ingen av dessa glaskonstnärer lever nu längre. Man kan alltså säga att vi har ett sorts gubbmausoleum. Med bara ett kvinnligt inslag, än så länge. Kanske skulle de ha gillat tanken, att samlas i gemensam kreativ klunga på ett svartmålat bord.  Många år senare.

Vem vet. Jag gillar i alla fall den tanken. Och ännu bättre blir den när jag får dit de som saknas också. Gärna med mer kvinnlig fägring.imageimage

Annonser

9 thoughts on “Vi samlar på gubbar …”

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s