The crazy catLady …

Jag kom hem från tjejträff, jag satt en stund vid datorn innan jag drog upp täcket över mig. Läste lite i en bok. Då hörs smygande tassar. Och en sovande katt i sängen blir på sekunden vaksam och pigg. Sen börjar en karusell av nåt slag som endast katter förstår. Spring under sängen, en gömmer sig i garderoben och den andra sitter utanför och viftar i draperiet (vi har inga dörrar för garderoben, bara tyg) den bakom draperiet hoppar ut och gömmer sig under sängen varpå den andra genast måste kolla hur mysigt det var inne i garderoben.
Jag vet hur det kommer att sluta. När jag läst klart boken har båda tagit sig upp i sängen. På mig. På varsin sida om mig. Som en barriär. Delat revir.
Musse ska ligga i den urgröpning som bildas när jag vänt mig på sovsidan och dragit upp knäna en bit. Tätt intill. Pancakes ska ligga framför mig och ha min arm omkring sig. Tätt intill. Jag ligger plötsligt i ett kattframkallat skruvstäd. Liksom inlåst under täcket. Och försöker inbilla mig att det kommer att gå bra, jag kommer att somna. Jag kommer att somna. Samma slags mantra som ”jag kan flyga, jag är inte rädd.”
Givetvis är jag inte rädd för katterna! Givetvis kommer jag inte att somna. Men den ådran av crazy catLady som finns i mig hindrar mig också från att flytta på kräken. Jag ligger där i mitt varma skruvstäd och blir allt mer vaken. Allt mer osovande. Allt mer krypig i varenda kroppsdel som finns under täcket. Så jag vänder mig på rygg. Som en enda flyktväg. Det utrymmet finns men inte mer. Och i vändningen inbillar jag mig verkligen att det ska bli bättre. Tills jag verkligen ligger där på rygg med dessa kattGrabbar så tätt intill att jag endast kan röra fötterna. Och då ska man veta att jag verkligen inte, jag upprepar INTE kan sova på rygg! Jag får ont, känner mig obehagligt obekväm och blir ännu mer vaken. Om dom bara kunde tänka sig att ligga vid fotändan eller nåt. Så att jag kunde ligga som jag vill och fritt förfoga över i alla fall det mesta av täcket. Men nä. Så funkar inte katter. Dom ska ha allt eller inget.
Crazy catLady eller inte.
Efter ett tag av vaket ryggläge, stirrandes på mörkret måste jag bara därifrån. Och jag ålar mig ur skruvstädet, på samma sätt som man tar sig ur en sovsäck, och kliver upp! Går på toa i mörkret och muttrar saker om katter med efterföljande fula ord.
Den ena av dem har då glatt följt mig, i tron att vi ska upp och ut! Den andra ligger kvar i sängen. Upptäcker jag när jag kommer tillbaka. Men han har i alla fall anständigheten att flytta sig tillräckligt för att jag ska kunna skyla delar av kroppen med en flik av täcket.
Men nu är the crazy catLady mest bara så trött och irriterad att hon rycker till sig resten av täcket och då flyr även den katten iväg i mörkret. Och jag hör på språnget uppför trappan med den andra i hälarna att det blir nån slags match där i mörkret. Strunt samma.
Sängen är äntligen min. Jag kan sprida ut mig som jag vill och äntligen få sova.

Advertisements

One thought on “The crazy catLady …

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s