EgoLivet

Jag är ju som jag är

Och blir inte så lyrisk över den där våren som härjar ute. Visst, det är varmare och väldans ljust. Men ja, jag tycks inte ha samma behov av detta naturliga ljus som de flesta andra.
Jag är lite tvärtom på nåt sätt. Så pass att jag faktiskt saknar mörkret nu när det passerat, eftersom jag gillar att vara inbäddad i mörker! Mjukt och ombonat tryggt är det. Jag älskar ju att kliva upp en vintermorgon och bara tända några ljus och bara få njuta av mörkret. Gillar när kvällen kommer tidigt och sveper in oss i sitt sammetslena mörker. Därför känner mig störd av det skarpa och krävande ljuset som våren envisas med.
Och jag gillar himlens alla grå nyanser mycket mer än de skarpt blå. Solen ska vi inte ens prata om. Den räknar jag faktiskt inte in bland min bästa vänner. Tycker den är rätt dryg och självupptagen i sin glans.
Faktum är att jag dessutom mår lite bättre om jag nästan fryser än om jag är för varm.
Alla andra hyllar ljus och sol och värme. Och jag skulle hellre bo i en djup, sval och mörk grotta då.
Just nu är det dessutom stormvindar och såna är enbart enerverande. Blåser sönder huvudet på mig liksom. Orkar inte ha håret i en centrifug av envis blåst.
Så ja. Jag stannar inne! Och när solen bankar för hårt på mina fönster drar jag ner rullgardinerna. Och så får altandörren stå öppen så jag slipper ha det för varmt.

Annonser

2 thoughts on “Jag är ju som jag är”

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s